19 september 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Lectio Divina inom svensk retreatrörelse pekar tydligt på Jesus

Replik. Grundat på egen erfarenhet och mångårig och bred kontakt med sammanhang där Lectio Divina tillämpas kan jag frimodigt säga att Jesus alltid har stått i centrum, skriver Lars Furingsten.

En person ber i stillhet i naturen.
Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.

Per-Arne Imsen betonar i sin insändare i Dagen den 3 augusti vikten av att vår bön har Jesus i centrum. Det är något jag helhjärtat kan stämma in i. Det är kännetecknet för alla sanna bedjare jag har mött under mitt ganska långa liv med Jesus.

Jag håller också med Imsen om att det finns en risk att Bibeln och bönen missbrukas. Det har jag sett ganska mycket av. Ondskan försöker, som han skriver, ta vara på varje tillfälle att leda oss bort från Jesus.

I sin iver att varna för osunda sätt att läsa Bibeln eller be angriper Imsen Lectio Divina. Uttrycket betyder helt enkelt Andlig läsning och används ofta inom kristen retreatrörelse. Där står det för något helt annat än det Imsen beskriver. Det är ofta praktiskt att sätta ett namn på något, för att inte varje gång behöva förklara vad man menar, men det är samtidigt en risk eftersom andra kan använda det namn man valt för något helt annat.

Att använda bibelord som mantra är något fullständigt främmande.

—  Lars Furingsten

Jag har under många år arbetat med retreater och känner inte på något sätt igen den bild Imsen ger. I den svenska kristna retreatrörelsen är verkligen Jesus i centrum!

När vi använder begreppet Lectio Divina är det för att betona att bibelordet handlar om Jesu närvaro, relationen till honom och samtalet med honom. Att använda bibelord som mantra är något fullständigt främmande och jag har aldrig stött på ett sådant missbruk.

Att låta bibelordet bli levande i mitt hjärta hjälper mig att flytta fokus från mig själv till Jesus. Han möter mig där jag är oavsett om jag drabbats av prövningar, står inför ett val, behöver ny kraft eller bara vill vara honom nära. Att mötet med Jesus förändrar mycket har jag sett så många gånger i de enskilda samtalen och i mitt eget liv.

Saknar vi ord räcker det att säga namnet Jesus.

—  Lars Furingsten

I samtalen försöker vi uppmuntra den vi möter att öppna sig för förtrolig gemenskap med Jesus, att släppa fram sin längtan och hunger efter honom och ta emot honom och hans kärlek. I ett sådant möte får vi ärligt och öppet berätta för honom det som ligger på vårt hjärta och hur vi känner det.

Ingen kan bättre än Jesus möta oss när vi vill klaga eller protestera, men han kan förändra vårt sätt att möta vår livssituation och även förändra den. Saknar vi ord räcker det att säga namnet Jesus. Vi påminner också om att den helige Ande ber med oss, för oss och vill vägleda oss.

Grundat på egen erfarenhet och mångårig och bred kontakt med sammanhang där Lectio Divina tillämpas (oavsett om man använder det namnet eller inte) kan jag frimodigt säga att Jesus alltid har stått i centrum och att jag där sett otaliga bevis på hur människors liv blivit förvandlade.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar från Debatt