02 december 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Systemet för röda dagar är alldeles för omodernt

Replik. Överheten, vare sig det varit kungar, kyrkan eller politiker, har pådyvlat folket de dagar som passat de styrande makterna bäst för stunden. Det är problematiskt om politiker tar sig rätten att påföra medborgarna just de traditioner som majoriteten råkar tycka är viktigast, skriver Joar Forssell (L).

Svenska flaggor till salu.
Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.

Ulf Lönnberg skriver i tidningen Dagen (10/11) en debattartikel till försvar för de nuvarande röda dagarna. Detta med anledning av bland annat min riksdagsmotion om att modernisera systemet med röda dagar. Precis som Lönnberg påtalar är debatten inte ny; Sveriges och andra länders röda dagar har skiftat så länge de funnits. Historiens enda konstant är som bekant förändring. De röda dagarna bör återspegla vår tid, inte vara ett politiskt medel för att pådyvla människor vissa av majoriteten selekterade traditioner.

Helgdagar har så klart funnits mycket längre än både röda dagar och för den delen kristendomen själv. Dagar då människor traditionsenligt samlats för riter, firanden och utövande av andra seder. Med tiden har firande av midvintersolståndet bytts mot jul, och blotet mot julskinkan. Firandet av olika helgon har fasats ut och arbetarrörelsens förstamajfirande har förts in.

Överheten, vare sig det varit kungar, kyrkan eller politiker, har pådyvlat folket de dagar som passat de styrande makterna bäst för stunden. Huvudskälet till att modernisera systemet med röda dagar, allmänna helgdagar, är att flytta makten till den enskilde.

I min familj firar vi såväl chanukka som jul, såväl pesach som påsk. Men vi firar inte pingst, Kristi himmelsfärd, första maj eller nationaldagen. I andra familjer är diwali eller eid-al-fitr tillfällen för familjer att samlas, dagar att högtidlighålla och gemenskap att byggas.

Huvudskälet till att modernisera systemet med röda dagar, allmänna helgdagar, är att flytta makten till den enskilde.

—  Joar Forssell

Mångfalden är inte farlig, tvärtom skapar den möjligheter för ett samhälle. Vad som däremot är problematiskt är om politiker tar sig rätten att påföra medborgarna just de traditioner som majoriteten råkar tycka är viktigast.

Politik är mycket allvarligt, vi riksdagsledamöter får stifta lagar och bestämmer över våldsmonopolet. Liberal demokrati innebär att majoriteten får bestämma men också att majoritetens vilja ska tyglas av respekt för minoriteten.

Lönnberg för i sin artikel fram argumentet att ett ändrat system för röda dagar skulle hota den svenska modellen. Argumentet är minst sagt märkligt, sanningen är ju den rakt motsatta. En reform av det här slaget skulle stärka den svenska modellen. I sin kärna innebär den svenska arbetsmarknadsmodellen att arbetstagare och arbetsgivare frivilligt går samman som parter och förhandlar om förhållandena på arbetsmarknaden. I stället för att politiker ska fatta dessa beslut. Modellen flyttar, på avtalsfrihetens grund, makt från politiker till dem som faktiskt berörs. Om arbetsmarknadens parter själva fick reglera de röda dagarna skulle vår svenska modell respekteras mer än i dag. Nu fattas dessa beslut över huvudet på både arbetstagare och arbetsgivare.

En annan argumentationslinje Lönnberg försöker föra är att en omreglering av systemet med röda dagar skulle leda till en lägre produktivitet eller bruttonationalprodukt. Återigen stämmer inte påståendet med verkligheten. En av mångfaldens styrkor är att vi kan täcka upp för varandra i arbetslivet. Om ett arbetslag består av enbart kristna julfirande medarbetare så kan det bli svår konkurrens om ledigheten runt kristna högtider. Någon tvingas till slut att lämna familjens gemenskap hemmavid och i stället arbeta. Om arbetsplatsen däremot präglas av mångfald och flexibilitet kan till exempel de kristna medarbetarna vara hemma vid jul och de muslimska vid Eid. Produktiviteten i ekonomin ökar därför att efterfrågan på tjänster enklare möts av utbudet på arbetskraft då medarbetarna har olika önskemål om ledighet. Men viktigast av allt är att arbetsvillkoren blir mer medmänskliga.

Lönnberg uttrycker sedan oro för “extrema aktörer som utifrån religiösa urkunder sammanflätar de religiösa och politiska målen i en och samma samhällsvision. Där ska individen vara underordnad kollektivet och en annan rättsordning med sharialagar och Koranen som rättskälla råda.”. Den oron är förvisso befogad, men hör knappast till den här debatten. Tvärtom handlar en modernisering av de allmänna helgdagarna om att separera religiösa och politiska mål.

En liberal rättsstat måste bland annat säkerställa att alla är lika inför lagen och att minoriteters rätt att utöva sin religion eller kultur respekteras. I klartext måste den som vill skydda vår rättsstat och vår liberala demokrati både bekämpa religiös extremism, alternativa rättssystem som sharia och samtidigt separera statens arbetsuppgifter från människors privata firanden. Vare sig de är av politisk natur som första maj eller nationaldagen, eller av religiös som jul eller Chanukka.

Det är dags att modernisera systemet med de allmänna helgdagarna. Lönnbergs argument emot detta visar med mycket klar tydlighet att det nuvarande systemet är svårt att försvara. Att flytta makt från politiker till individen, att stärka religionsfriheten, att skydda rättsstaten och att skapa ett mänskligare samhälle där olikheter ryms går här hand i hand. Tiden är inne för att ytterligare fläta isär och separera religion från politik och stat.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar från Debatt