Debatt

Skuldbeläggande av andra hör inte hemma bland Guds folk

Rädsla skapar hårda och kalla samhällen och kan i förlängningen skapa fruktansvärda attityder och beteenden mot andra människor, skriver Åsa Kristensson.

"När troende börjar kontrollera varandra, skuldbelägga och utöva otillbörliga påtryckningar på andra så har man gått ifrån Guds rikes värderingar."

Vi lever i en tid då många människor är rädda – för sjukdom, det okända, framtiden och klimatet, för att nämna några exempel. Våra sociala medier-flöden fylls av negativa nyheter, och ju mer vi läser desto mer skrämda blir vi. Att domedagsskrolla är symptomatiskt nog ett av årets nyord, enligt Språkrådet.

Men rädsla gör att människor slutar tänka klart. Rädsla gör att vänner och familjemedlemmar plötsligt kan bli fiender. Rädsla skapar hårda och kalla samhällen och kan i förlängningen skapa fruktansvärda attityder och beteenden mot andra människor. Genom rädsla kan man i stort sett få människor att göra vad som helst. Därför är det viktigt att stanna upp och fråga sig: Hur ser jag till att inte rädsla tar över och styr mina tankar, attityder och handlingar?

I Jesu tal om tidens slut i Matteusevangeliet står det att när laglösheten ökar, kommer kärleken att kallna hos de flesta. Laglösheten gör att människor tror att de kan leva som de själva vill utan hänsyn till andra. Laglöshet bland kristna gör att man tror att man själv kan avgöra hur man ska leva i stället för att lyssna till skaparen. Laglösheten gör att man betonar vissa sanningar i Bibeln i stället för att predika hela evangeliet.

När laglösheten breder ut sig kallnar kärleken och omsorgen om andra människor. När det sker växer rädslan inom oss, och i samhället, eftersom vi alla är skapade att älska, bli älskade och leva i gemenskap med Gud och andra människor.

För att ta ett aktuellt exempel: Införandet av vaccinpass kan tyckas vara ett litet, obetydligt steg, men är ett steg som kan leda mot större kontroll.

—  Åsa Kristensson

Rädsla kan också leda till försök att styra andra människor genom kontroll och tvång. Det händer inte över en natt utan smyger sig gradvis på. Historien är full av sådana exempel, men tecken på detta kan vi se på olika sätt i vårt samhälle också i dag, i demokratiska länder. För att ta ett aktuellt exempel: Införandet av vaccinpass kan tyckas vara ett litet, obetydligt steg, men är ett steg som kan leda mot större kontroll.

I dag kan man ibland höra en olustig och respektlös ton från människor, även från kristna, mot dem som gör andra val än de själva, ett aktuellt exempel har vi i vaccinfrågan. Oavsett vad vi tänker i sakfrågan tror jag att vi behöver se upp så att vi inte dras med i att tvinga människor till den ena eller andra ståndpunkten genom skuldbeläggande och kontroll. Tvång och kontroll hör inte hemma i Guds rike utan har enligt Bibeln sitt ursprung hos Guds fiende.

Gud tvingar aldrig någon till något, trots att han är den ende som vet vad som är bäst för varje människa. Där Guds Ande är där är frihet, skriver Paulus i Nya testamentet. Motsatsen till frihet är kontroll. Det innebär att när troende börjar kontrollera varandra, skuldbelägga och utöva otillbörliga påtryckningar på andra, eller utestänga människor, då har man gått ifrån Guds rikes värderingar.

När sunda gränser passeras sker det i små steg och helt plötsligt har det man tidigare sett som otänkbart normaliserats. Därför är det viktigt att regelbundet reflektera både kring sina egna och andras motiveringar, ord, attityder, beteenden och handlingar i ljuset av bibelordet för att kunna urskilja vad som är Guds vilja.

Den som menar sig vara troende uppmanas i bibelordet att leva som Jesus skulle ha gjort, göra de val han skulle ha gjort och ledas av de värderingar han skulle ledas av. Jag tror aldrig att Jesus skulle skuldbelägga eller tvinga människor att gå emot sin egen övertygelse, utestänga människor eller bedriva kontroll av något slag. Därför behöver vi skapa förutsättningar för frihet, med respekt för både våra olika val och övertygelser.

Låt Jesu kärlek bli din drivkraft i mötet med dina medmänniskor.

—  Åsa Kristensson

Första Johannesbrevet beskriver att Gud är kärleken, och att den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken. Det påminner oss om att när vi fylls av rädsla och rädslan blir drivkraften i tankar, ord, attityder och handlingar då är det dags att stanna upp och påminna sig om att nu behöver jag söka mig in i hans närhet som fördriver rädslan.

Nu är det dags att inbjuda den fullkomliga kärleken att fylla mitt inre och rensa tankarna från fruktan så att jag kan agera som Jesus skulle ha gjort.

Varje människa i den här världen behöver ett hopp och en fast trygghet. Det kan varken vaccin, åsikter, politiska partier eller någon politisk eller andlig ledare ge oss – oavsett hur bra de är eller hur väl de vill. Det är inte heller kontroll, tvång eller fler lagar och straff som behövs. Det är ett möte med Jesus som är räddningen. Han som är den fullkomliga kärleken och fördriver rädslan. Han som ger av sin övernaturliga frid mitt i oron.

Låt året som ligger framför bli året då du söker dig nära Jesus som är den fullkomliga kärleken. Året då du tar emot hans kärlek och låter den fylla dig och bli din drivkraft i mötet med dina medmänniskor.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig