Förbud mot muslimska friskolor skulle bryta mot religionsfriheten

Richard Jomshof, Sverigedemokraternas partisekreterare, argumenterar i Dagen kraftfullt för att stänga ute kriminalitet ur den svenska skolan, kriminalitet som utförs under islamistiska förtecken. Det är bra, och så långt har han stöd av Kristna friskolerådet och säkert också av de allra flesta svenskar.

Jomshof skriver vidare att även vissa kristna skolor gjort sig skyldiga till övertramp, men inte av den arten att man därför skulle behöva förbjuda kristna skolor. Även här ger vi honom rätt.

Därefter argumenterar Jomshof för att man borde förbjuda alla muslimska skolor, inte på grund av kriminalitet utan på grund av att de inte bidrar till integration och gemenskap utan i stället befrämjar segregation och utanförskap. Här har vi dock en avvikande åsikt. Först och främst för att detta bryter mot den grundlagsfästa religionsfriheten. Men vi har även en lång och beprövad erfarenhet av att både i teori och praktik sätta oss in i hur dessa skolor fungerar.

Sedan början av 2000-talet har jag personliga erfarenheter av att på olika sätt stötta fungerande muslimska skolor och att samtidigt varna för islamistiska skolutövare. Vi var till exempel några från Friskolornas riksförbund som på initiativ av Rädda barnen mötte de förkrossade muslimska rektorerna som efter Evin Rubars avslöjanden om grava missförhållanden på flera muslimska skolor i tv-dokumentären I skolans våld (2003), ville ha hjälp och stöd att göra rätt.

Den tuffare attityd från myndighetshåll som mer och mer börjat växa fram är positiv.

—  Bo Nyberg

Dessa, de som valt att förstå, lära, göra rätt och lära ut med hög kvalitet är i dag en integrationsresurs i Sverige. De aktörer som ertappades drog sig däremot tillbaka och har av allt att döma, i enlighet med sin övertygelse, i det tysta fortsatt göra fel. De är skolsabotörer.

För övrigt har jag samma hållning till alla skolor – muslimska, kristna, kommunala och alla sorters friskolor – det vill säga att uppmuntra alla positiva och hårt arbetade skolmänniskor i alla sammanhang. Därtill är det viktigt att kontinuerligt sopa framför egen dörr – och i den mån det går också hjälpa till att sopa framför andras dörrar när det behövs. Och definitivt regla dörren för kriminella inkräktare.

Lika lite som olika trafikregler kan gälla för olika bilförare kan inte heller olika lagrum gälla för olika skolor. Skollag och läroplan gäller för alla skolor och vid grava lagöverträdelser bör statens skolmyndigheter inte tveka att låta lagens väktare träda till. Här har det tidigare funnits en besvärande handlingsförlamning, men den tuffare attityd från myndighetshåll som mer och mer börjat växa fram är positiv.

[ Ledarredaktionen: Det finns en väg framåt för konfessionella friskolor ]

SD vågar peka ut lagbrytande islamister vilket de ska ha cred för, men att därmed dra alla muslimska friskolor inför rätta är däremot ett mycket allvarligt övertramp. Nej, gå hem till de dina Richard Jomshof och gör om och gör rätt. Besök, liksom undertecknad, flera välintegrerade och välfungerande muslimska skolor. Fortsätt samtidigt att bekämpa alla skolor som bryter mot skollagen och andra lagar. Bryter någon mot lagen av oförstånd, hjälp dessa aktörer, men sker det med berått mod, bekämpa dem.

De kristna skolorna vill, utifrån styrkor och svagheter, verka för en skola där integritet, objektivitet och allsidighet uppgraderas. I detta ryms också en mycket hög syn på hur oliktänkande ska behandlas. Religionsfrihet och yttrandefrihet måste vara mer än honnörsord när vi tillsammans, från den politiskt yttersta vänstern till den yttersta högern, sansar oss och tillsammans börja bygga en skola för alla. Där mångfalden finns på varje skola och där många olika skoltyper ryms sida vid sida, verksamma utifrån samma skollag och läroplan. När vi först tar itu med de problem vi upptäcker inom vår egen verksamhet leder det till ödmjukhet, och ödmjukhet kommer verkligen inte att försämra morgondagens skola.

[ Adaktusson: “Regeringen är ointresserad av religionsfrihet” ]

I dag är det hög tid för oss alla som bryr oss om och engagerar oss i den svenska skolans framtid att efter egen självprövning gå vidare och kroka arm med alla goda krafter som går att uppbringa, för en återuppbyggd svensk skola.

Det vi verkligen borde förbjuda, men som tyvärr inte går att förbjuda men väl att bekämpa, är den psykiska ohälsa som liksom en förlamande pandemi sprider sig på alla sorters skolor. Ingen skola eller skolhuvudman går fri från denna landsplåga och huvudfrågan, för Richard Jomshof och för oss andra, är hur vi ska lyckas att på allvar besegra denna farsot.

Är vi splittrade kommer vi inte att kunna stå emot en fortsatt pandemi av psykisk ohälsa i nästa generation, men tillsammans trots våra oftast extremt olika åsikter i smått och stort, kan vi lyckas att ta tillbaka skolan att få vara en plats för gott mående och inspirerande lärande.

[ Elisabeth Sandlund: Ett steg på väg mot totalförbud för konfessionella friskolor ]