Vänsterns försök att införa Apostlagärningarnas principer spårar ur totalt

Tack Göran Greider för den tydliga illustrationen av min tes (Dagen 1/3) – att Socialdemokraterna försöker lägga vantarna på kristendomen, och använder detta för att svartmåla Kristdemokraterna och hävda att vi sviker våra ideal genom samarbete med SD för att störta den socialdemokratiska regeringen.

Jag svarade redan i min första artikel på varför vi behöver en ny regering i Sverige, och självklart är Greider fri att försöka motsäga min argumentation. Var och en får tro och tycka vad han eller hon vill, det är inget vi politiker ska styra över.

Religionsfriheten är också viktig, men det är tydligt att Göran Greider presenterar ett eget evangelium, vilket är ett symptom på socialdemokratins förhållande till Kyrkan. Att använda egendomsgemenskap, förnekande av himmel och helvete (“den dubbla utgången”) och det offentligas makt över barnen som argument visar att det är S-ideologin och inte kristen tro som är central.

Vi kristdemokrater brukar vara noga med att skilja på tro och religion. När vi talar om att vår ideologi är “demokrati byggd på kristen människosyn och värdegrund” så är det just “byggd på” som är poängen. Kristdemokrati är nämligen inte en religiös tro utan en politisk ideologi som bygger på kristen etik. Den behöver inte ens religionen för att kunna stå på egna ben – numera är många av dess etiska principer tydligt uttryckta i Europakonventionen och FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

Någonstans i detta socialdemokratiska experiment är det som att det allra viktigaste har gått förlorat. Relationerna människor emellan.

—  Jonas Segersam (KD)

Jag har besökt och under en tid bott i en kristen familjekommunitet och sett hur egendomsgemenskap kan fungera i praktiken. Kristna har under seklers gång framgångsrikt praktiserat Apostlagärningarnas principer. Men när man på politisk väg, särskilt under röda fanor med den gudlösa kommunismen/socialismen som grund, försöker införa detta system, då finns otaliga historiska exempel på hur det spårar ur helt och hållet (vilket uppemot 100 miljoner offer för kommunistiska regimer illustrerar).

Människan klarar helt enkelt inte att skapa ett himmelrike på jorden, som den socialistiska eller socialdemokratiska utopin utlovar. Där sätter människans ofullkomlighet (också en grundpelare i kristdemokratisk ideologi) ohjälpligt stopp.

[ Läs tidigare inlägg | Jonas Segersam: Aldrig har bibelord använts så ofta som när vänstern vill svärta ner KD ]

När det blir staten, kollektivet, som görs till samhällets grundsten och ska ansvara för barnuppfostran, förskola och skola – “våra ungar” som socialdemokratiska politiker brukar uttrycka det – ja, då har man helt missat vad som bygger ett samhälle. Det är nämligen de naturliga gemenskaperna – familjer, grannskapet och civilsamhället – som är vårt samhälles viktigaste byggstenar (återigen kristdemokratisk ideologi).

Himmel och helvete slutligen – ja, då är vi inne på de eviga tingen som definitivt ligger utanför politiken. Jag borde alltså som politiker inte uttala mig om sådana saker, men som kristen måste jag säga att jag tycker att “lilla Bibeln”, Joh 3:16, är ganska klar med att Gud utgav sin enfödde Son, “för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv”.

Göran Greider, och alla andra socialdemokratiska guruer är självklart fria att forma sitt eget evangelium och även att åka runt i kyrkor och samlingslokaler och häckla Ebba Busch och KD. För en socialdemokrat handlar det ju om att behålla den sociala demokratiska kontrollen över samhället. Då är det legitimt att skrämma med att de farliga mörkerkrafterna hotar att ta över.

[ Marie Demker: KD:s frikyrkliga arv är väl inget att skämmas för, Ebba Busch? ]

Men för mig som kristdemokrat är det nu nödvändigt med en ny regering i Sverige. En regering som sätter frihet och självbestämmande framför kollektivism och socialdemokratisk maktfullkomlighet.

Jag förstår att Göran Greider och socialdemokratin är stolta över det svenska sekularistiska samhället. Där det offentliga ansvarar för barnomsorg och skola, för omsorgen av våra äldre och vården av våra sjuka. Men någonstans i detta socialdemokratiska experiment är det som att det allra viktigaste har gått förlorat. Relationerna människor emellan.

Kärleken och omtanken som inte kan beordras fram av riksdagsbeslut. Friheten att skapa företag, att låta kyrkor och organisationer utforma sin humanitära verksamhet och att låta föräldrar bestämma om sin föräldrapenning och vilken barnomsorg och skola deras barn ska ha.

Allt detta är ett hot för Socialdemokraterna och jag hoppas verkligen att svenska folket ser att det är ett viktigt val i september – mellan fortsatt förmyndarsamhälle eller ett samhälle med frihet, framtidstro och samarbete. Med Birger Ekstedts, den förste partiledaren för KDS, ord – samhällsgemenskap.

[ Frida Park: Stämmer det att KD har tappat bort sin själ? ]