Göran Greider: Det är fritt fram att tolka både Bibeln och KD!

“Kristdemokraterna är en del av den stora internationella kristdemokratin, världens näst största politiska rörelse. Kristdemokrati står för demokrati byggd på kristen människosyn och värdegrund.” Så heter det på Kristdemokraternas hemsida.

Partiet bygger alltså på kristen människosyn och värdegrund och hur suddigt det påståendet än är så är en sak klar: Detta parti får stå ut med att av och till mätas upp med bibliska mått. Så är det och så kommer det att förbli så länge KD hankar sig kvar i riksdagen.

Nu är det fest i Kapernaum, utbrast således den tidigare KD-ledaren Alf Svensson den dag Rut-bidraget – det är ett bidrag, till de välbeställda – genomfördes i riksdagen. Och samma sak utbrast han när partiet kom in i riksdagen 1991.

Genom åren har jag då och då hört KD-politiker svänga sig med bibelreferenser – och allt detta är ju ett gott skäl att för en kritiker av partiet svara med samma mynt.

Nyligen samtalade jag inför en ganska stor publik om min senaste bok. Utfrågaren kom in på hur min religiösa övertygelse ser ut varvid jag citerade Apostlagärningarna.

Under ledning av Jesu bror Jakob startades ju en kristen församling som tillämpade kommunistiska principer om att dela allt lika. Jag frågade publiken hur många som läst Apostlagärningarna.

[ Göran Greider: Första församlingen är “ett litet bygge av socialism” ]

En majoritet räckte till min glädje upp handen. Varvid jag inte kunde låta bli att kommentera: “Nästan alla har läst detta bibelparti – utom Ebba Busch.” Och lokalen bröt ut i ett stort underbart skratt.

Jag mätte KD:s politik efter en av de mest radikala delarna av Nya testamentet och gör man det ser man så tydligt att partiet har väldigt svårt att hantera den radikalism som fanns hos de judiska profeterna Jakob och Jesus. Dessa två var för övrigt inte ens kristna.

Själv menar jag att den sekularisering som ägt rum i det svenska samhället under loppet av förra seklet har varit en välsignelse för – religionen.

—  Göran Greider

Jonas Segersam, som skriver på Dagen debatt 23/2, störs av alla försök att bedöma KD efter bibliska mått. Han säger att “som kristdemokrat avstår jag att uttala mig om kristen tro är höger eller vänster.” Samtidigt konstaterar han att en “borgerlig regering med ett kristdemokratiskt inslag borgar för ett starkt försvar av den kristna värdegrunden “.

Han ser hur kristendomen kidnappas i politiska syften för att socialdemokratin ska behålla makten, vilket för övrigt låter som rena konspirationsteorin.

Segersam uthärdar framför allt inte att tolkningen är fri, inte minst när det gäller Bibeln, och rasar över att kristendomen kan tolkas “som enbart ett kärleksbudskap som stämmer med vänsterns rättviseideal.”

Det är underbart inskränkt sagt. Bibeln och den vida kristendomen är en fantastisk arena för egentligen alla slags tankar och det är givetvis helt rätt att strida om var på vänster-högerskalan Jesus hamnar. Stå för din syn på Nya testamentet så står jag för min! Det är så vi gör i demokratin och är vi osams så debatterar vi fredligt.

[ Daniel Ringdahl: Försök inte göra Jesus till socialist eller kapitalist ]

Själv menar jag att den sekularisering som ägt rum i det svenska samhället under loppet av förra seklet har varit en välsignelse för – religionen.

Sekulariseringen har minskat kyrkans och frikyrkors makt över människor och i denna maktförlust har ett historiskt mirakel ägt rum: Progressiva sidor av religiositeten har frigjorts. Helvetesläran är så att säga borta sedan rätt länge.

Jag hoppas att det inte är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än vad det är för en kristdemokrat att åtminstone prova att läsa Nya testamentet som den sång till befrielse det är.

—  Göran Greider

Ja, jag tror på familjen som samlevnadsform. Men den fungerar bättre om den stagas upp av ett välfärdssamhälle, av en förskola som gör att barn kan komma hem och ibland undervisa sina okunniga föräldrar om till exempel barns rättigheter, eller av en kollektivt organiserad äldreomsorg som gör att vuxna människor inte behöver ta hand om sina gamla föräldrar.

Förr i tiden var det rätt vanligt att pressade familjer plågade sina gamla föräldrar därför att de utgjorde en ekonomisk belastning. Mycket av allt detta stöd för familjen har stigit fram ur den socialdemokratiska hegemoni som Segersam har så förtvivlat svårt för.

Och jag menar att det är ett oerhört (sned) steg för ett parti som anser sig vila på kristen värdegrund att så självklart inleda ett samarbete med ett parti som för inte så länge sedan klev fram ur svensk nynazism och som ständigt blir påkommet med olika rasistiska uttalanden.

[ Franklin Graham: Många kristna håller inte med mig politiskt ]

Är det inte det Segersams artikel egentligen handlar om? Att bekämpa det dåliga samvetet som kommer ur partiets flört med SD? För att döva samvetet är han beredd att säga nej till att fritt tolka Bibeln och den kristna traditionen.

Jag säger i stället Ja. Det är mycket roligare. Jag tror att den goda och vitaliserade religiositeten vinner på att urkunderna hamnar under ständig debatt och diskussion. Och jag hoppas att det inte är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än vad det är för en kristdemokrat att åtminstone prova att läsa Nya testamentet som den sång till befrielse det är.