I inledningen av sin debattartikel i Dagen 4/4 hävdar Johanna Byman, Brita Storlund och Cecilia Björfjell-Klingberg från organisationen Människovärde att surrogatmödraskap, eller värdmödraskap som det också kallas, ofta framställs som ett okomplicerat fenomen. Vi vänder oss mot denna beskrivning. Politiska frågor kring hur barn och familjer blir till är komplexa och omges av en rad stora frågor, om medicin, juridik och hur olika rättigheter samspelar med varandra.
Vi i Liberalerna har aldrig tagit lätt på dessa frågor, vilket vår långa historia av kamp för barn och kvinnors rättigheter visar.
Med tanke på hur otroligt viktiga frågorna om barns rättigheter och trygghet är så är det tråkigt att debatten kring dessa frågor allt som oftast präglas av ett högt tonläge. Att barnets bästa ska komma i första rummet är en självklarhet. Detta gäller alla frågor som rör barn, och står i FN:s barnkonvention som Sverige ratificerade 2020. Vi i Liberalerna har stridit för barns rättigheter i över ett århundrade.
Samtidigt som barnets rättigheter alltid ska tillmätas störst vikt belyser frågan om surrogatmödraskap ett faktum som vi inte kan komma ifrån, nämligen att inget barn ber om att bli till. Vare sig det sker genom värdmödraskap eller en så kallad kärnfamilj – där personerna som skapar och bär barnet ämnar att bli dess föräldrar – går det inte att komma ifrån att det ofödda barnet aldrig tillfrågas.
Därmed är det en logisk kullerbytta att, som debattörerna, hävda att altruistiskt värdmödraskap, där en kvinna bestämmer sig för att bära ett barn åt någon annan, är väsensskilt från när en kvinna bestämmer sig för att bära ett barn åt sig själv.
Vad politiken däremot kan och ska göra är att se till att inga risker skapas av unkna värderingar och bristande lagstiftning.
— Lina Nordquist och Barbro Westerholm (L)
Barns trygghet och rättigheter måste garanteras utan att politiken gör allt för stora ingrepp i privatpersoners rätt till självbestämmande. Hur, när, om och med vem man väljer att bilda familj är familjens ensak, och den rättigheten koncentreras i kvinnans rätt till självbestämmande över sin egen kropp. Det är därför vi i Liberalerna förespråkar altruistiskt värdmödraskap.
De exempel som lyfts i artikeln är hjärtskärande. När nyfödda barn hamnar i ett otryggt limbo till följd av stelbent byråkrati, som fallet är i några av de exempel som lyftes, visar det att lagstiftningen behöver förbättras avsevärt.
Bland all hjärtesorg måste vi även minnas solskenshistorierna, för att inte debatten ska snedvridas. Mängder av barn världen över som har tillkommit genom värdmödraskap växer i dag upp i trygga, kärleksfulla familjer.
Oavsett familjekonstellation har alla barn rätt till en trygg barndom. Föräldrar, vare sig de är biologiska eller juridiska har enorma skyldigheter gentemot det lilla liv de ansvarar för. Debattörerna lyfter även barnets rätt till sin biologiska familj. Denna rättighet är skyddsvärd, samtidigt som vi från politikens håll inte får vara blinda inför att den biologiska familjen inte alltid är bäst för barnet.
Under våren behandlar Riksdagen det som kallas Lex Lilla hjärtat – lagstiftningen om en översyn av LVU för att det tragiska öde som Lilla hjärtat mötte aldrig ska ske igen. Detta är ytterligare ett exempel på att just barnets bästa måste komma först.
[ Frida Park: Hur ska det gå för surrogatbarnen i Ukraina? ]
Slutklämmen i artikeln är att surrogatmödraskap inte går att försvara om det finns en risk för att barnet, surrogatmamman eller hennes familj far illa. En graviditet innebär alltid vissa risker, både för den havande och det ofödda barnet. Vad politiken däremot kan och ska göra är att se till att inga risker skapas av unkna värderingar och bristande lagstiftning.
Eftersom värdmödraskap och adoptioner ofta involverar parter över landsgränser, det vill säga har en internationell prägel, är det viktigt att lagstiftningen som garanterar barnets och den havandes trygghet kan följa med. Ofrivilligt barnlösa i västvärlden ska aldrig kunna utnyttja kvinnors utsatta ställning i svagare eller krigsdrabbade länder.
Att få bli förälder är ingen rättighet, men för den som vill skapa en familj men av olika omständigheter inte kan göra det på egen hand är det fantastiskt att det finns kvinnor som vill bära ett barn utan att för den sakens skull bli barnets mamma.
[ Minst tio barn i Ukraina har övergetts av surrogatföräldrar ]
