Debatt

Det är skillnad på kritiskt tänkande och önsketänkande

Replik. Sedan länge avfärdat hittepå hör inte hemma i undervisningen i naturvetenskap. Det hör hemma på religionstimmarna, skriver Patrik Lindenfors.

Elev sitter i skolbänk i klassrum och pluggar.

Enligt Frida Parks ledare i Dagen (20/5) har kammarrätten dömt Ekebyholmsskolan i Rimbo för att de inte har bedrivit undervisning på ett sätt som är förenligt med läroplanens kursplaner i ämnet biologi. Bland annat har en obehörig lärare presenterat “ovetenskapligt ifrågasättande av evolutionsteorin som vetenskapligt”. Läraren har alltså sagt att någonting är vetenskap fast det inte är vetenskap.

Av Frida Parks ledare, och Per Erikssons och Ola Hössjers debattartikel (25/5), kan man få uppfattningen att dessa skribenter anser att kammarrätten dömt fel i det specifika fallet, detta med anledning av att det i skolans uppdrag ingår att lära eleverna den vetenskapliga metoden och eftersom ett vetenskapligt förhållningssätt även inkluderar kritik och diskussioner. Men var det fel dom som fälldes?

För att avgöra frågan behöver man därför veta mer om vad det är för material som läraren presenterat – vetenskapligt ifrågasättande eller ovetenskapligt hittepå? Enligt Dagen Dokument handlar det om att “religiösa berättelser om människans och jordens ursprung har jämställts med vetenskapliga teorier om evolution och jordens tillkomst.”

Stämmer den beskrivningen är kammarrättens beslut korrekt. Att jämföra en skapelseberättelse med evolutionsteorin är inget vetenskapligt ifrågasättande, vare sig det är den hinduiska, kristna eller fornnordiska skapelseberättelsen det handlar om. Då har läraren i stället smugit in religiös tro i sin undervisning.

Det finns dock ingen nödvändig motsättning mellan evolutionsteorin och tron på en Skapare. Ändå behandlas frågan så av religiösa friskolor, hela tiden.

—  Patrik Lindenfors

Ett annat inslag ska ha varit “en lista, framtagen av en amerikansk tankesmedja, med över 1 000 forskare som är skeptiska till slumpmässiga mutationer och det naturliga urvalet.” Det här är inte heller något vetenskapligt ifrågasättande. Forskare är som folk är mest, så det går att hitta 1 000 forskare som tycker vad som helst.

För att visa på det absurda med listan har amerikanska National Center for Science Education tagit fram en lista på 1 000 forskare som heter Steve och som har en mer vetenskaplig förståelse av evolutionsteorin. Den kreationistiska tankesmedjan som tog fram ursprungslistan svarade med att påpeka att det aldrig handlat om att ifrågasätta att det råder vetenskaplig konsensus om evolutionsteorin. Vad var då poängen – bara att förvilla?

Det man möjligen kan göra som lärare är att diskutera eventuella vetenskapliga invändningar mot olika teorier. Nu handlar det dock om gymnasiet, så vetenskapliga kontroverser är ofta en för hög nivå att föra diskussionen på. Men man får aldrig presentera ovetenskapliga ifrågasättanden – inga horoskop för att ifrågasätta astrofysik, ingen kristallterapi för att ifrågasätta genetik, och ingen skapelseberättelse för att ifrågasätta evolutionsteorin. Tillät reglerna den sortens undervisning skulle skolan tappa sin kunskapsbaserade grund och all sin trovärdighet.

Eriksson och Hössjer beskriver i sin artikel ett sådant vetenskapligt ifrågasättande av evolutionsteorin. Det handlar om forskning av bland annat Hössjer som blivit publicerad i en högkvalitativ vetenskaplig tidskrift, efter fackgranskning av andra forskare. Där visar man på mönster som påstås indikera att vissa biologiska system är fininställda på ett sätt som inte är förenligt med det naturliga urvalet.

Det handlar dock om en enda, enstaka rapport som dessutom blivit starkt ifrågasatt av andra forskare. Den vetenskapliga tidskriften i fråga har till och med tagit officiellt avstånd från rapporten, så slutsatserna verkar inte hålla måttet. Men vill man vetenskapligt ifrågasätta evolutionsteorin är det på det sättet man måste jobba – inomvetenskapligt och noggrant.

Det finns dock ingen nödvändig motsättning mellan evolutionsteorin och tron på en Skapare. Ändå behandlas frågan så av religiösa friskolor, hela tiden. Händelser som den på Ekebyholmsskolan styrker många ateisters fördomar om att tro och vetenskap är omöjliga att förena. Så får det inte fungera. Kristna skolor måste förstås också undervisa sina elever enligt läroplan och sakligt förklara hur vetenskap fungerar, på riktigt. Kristna elever har också rätt att lära sig hur man gör när man kritiskt granskar kunskap.

Kontroversen på Ekebyholmsskolan bekräftar de farhågor många kritiker av religiösa friskolor har, att undervisningen blir lidande av religiösa skäl. Därför är det av vikt att det tydliggörs – för mig och för alla läsare – att det inte är ovetenskapliga invändningar mot vetenskapliga teorier som försvaras i Dagen. Speciellt inte av bland annat den förre rektorn för Lunds universitet!

Det är centralt för skolväsendet att hålla fast vid den vetenskapliga metoden. Och vetenskapliga resultat måste hela tiden kritiskt granskas. Att dra in skapelseberättelser, astrologi, kreationism eller själavandring är dock inte vetenskapligt. Sedan länge avfärdat hittepå hör inte hemma i undervisningen i naturvetenskap. Det hör hemma på religionstimmarna.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig