Problematiskt att mänskliga rättigheter ses som ett resultat av kristendomen

Inspirerad av ett poddavsnitt där Ivar Arpi samtalar med brittiske historikern Tom Holland skrev Dagens opinionsredaktör Frida Park en inspirerande ledare om den kristna trons betydelse för de mänskliga rättigheterna.

Det finns mycket i Parks text, liksom i Hollands samtal med Arpi, som jag håller med om, och jag är glad över att det lyfts på ledarplats. Som påminnelsen om hur mycket av vår kultur och västerländska civilisation som bottnar i den kristna tron.

Arpi och Hollands samtal handlar i stort om vad som händer med kristna värderingar när de frånkopplas själva kärnan i kristen tro. Utifrån Nietzsches bild av den döda guden i grottan som kastar förvridna skuggor på väggarna samtalar de om risken att värderingar, som den om alla människors lika värde, på sikt förvrids, om och när de frikopplas från den Gud som valde att dö och uppstå för världens frälsning.

Det är jättebra att vi som kristna är stolta och medvetna om den viktiga roll som kristen tro spelat i utformningen av de mänskliga rättigheterna som de ser ut i dag och jag håller med om att kristna värderingar inte kan frikopplas från den kristna trons sprängkraft i synen på alla människors inneboende okränkbara värde.

Dessa slutsatser utesluter alla som inte har en kristen tro från ett reellt ägandeskap av de mänskliga rättigheterna.

—  Kristina Patring

Men i Parks ledartext återkommer två problematiska slutsatser. För det första att de mänskliga rättigheterna, och därmed även demokratin, har sitt enda ursprung och existensberättigande i kristen tro.

Utifrån Hollands observation att västvärldens förlorade maktposition innebär att andra värdesystem utmanar mänskliga rättigheter, dras sedan en andra slutsats om att mänskliga rättigheter inte är, eller kan vara, universella utan enbart resultatet av kristen teologi.

Jag ser tre sammanlänkade skäl till att dessa slutsatser blir problematiska om vi som kristna vill främja mänskliga rättigheter som just mänskliga.

För det första utesluter dessa slutsatser alla som inte har en kristen tro från ett reellt ägandeskap av de mänskliga rättigheterna. Mänskliga rättigheter, och den mänskliga värdighet de talar om, blir då något som enbart den som omfamnar vissa kristna teologiska trossatser kan äga och på djupet förstå.

Dras detta monopoliserande till sin spets riskerar det att leda till en mycket problematisk, och maktfullkomlig, exklusivitet där ett kristet kulturellt högmod trots alla goda intentioner ersätter omvändelsens ödmjukhet, även inom kyrkans eller missionens hägn.

[ Frida Park: Om Gud är död riskerar demokratin att dö ]

För det andra är slutsatserna historiskt problematiska. Historien visar tyvärr tydligt att den kristna kyrkan gång på gång har motiverat övergrepp och förnekat människor både rättigheter och värdighet - just utifrån exklusiva moraliska och teologiska anspråk.

Både det allra bästa med ursprung i väst, till exempel vikten av alla människors lika värde, och det allra värsta, till exempel korståg och motiv för slavhandel, har historiskt kunnat motiveras utifrån kristen teologi. Stora delar av den världsvida kristna kyrkan anslöt sig också relativt sent till idén om mänskliga rättigheter för alla. Inom vissa delar av kyrkan möts de mänskliga rättigheterna fortsatt med misstänksamhet, som ett slags västerländsk korruption.

Detta för mig till den tredje och sista anledningen till att slutsatserna som framförs är problematiska. Vi som, utifrån en övertygelse om människans gudagivna värdighet, arbetar med att undervisa om mänskliga rättigheter och stödja människorättsförsvarare utanför Europa möter fortfarande djup misstänksamhet utifrån bilden att mänskliga rättigheter är ett västerländskt kristet och kolonialt påfund.

Detta inbegriper inte minst de regimer runt om i världen där förföljelsen av kristna är stor, och där kyrkan i sig ses som västerländsk (oavsett om den varit på plats i årtusenden eller inte).

Det är då oerhört viktigt att visa på att mänskliga rättigheter motsvarar det vi alla behöver för att leva värdiga liv, oavsett vilken livsåskådning vi har. Att alla kan vara en del av att äga och göra visionen om de mänskliga rättigheterna till verklighet.

Vi behöver förklara att de mänskliga rättigheterna är både ett politiskt och juridiskt bindande avtal mellan världens stater där olika motivationsgrunder ryms. Något som också var en viktig anledning till att kommitteen bakom deklarationen för mänskliga rättigheter bestod av människor från flera olika livsåskådningar, religioner och regioner.

Samtalen om hur kristen tro, mänskliga rättigheter och mission hänger ihop både ute i världen och i ett så pass sekulariserat land som Sverige bör och kan fördjupas ännu mer.

Vi behöver tillsammans fundera över både vår egen och vår samtids behov av religiös läskunnighet i relation till de utmaningar mänskligheten står i. Jag ser fram emot fortsatt fördjupad reflektion både på Dagens debattsidor och i andra sammanhang.

[ Frida Park: Jo, kristendom är visst grunden till de mänskliga fri- och rättigheterna ]