Därför blir ungdomar i dag provocerade av Jesus

Dagens ledarskribent Fredrik Wenell skriver i en ledare 11 januari om hur ”Anglikanska kyrkan har upptäckt att de inte nått ungdomar i någon större utsträckning. De kulturella förändringarna har visat sig betydligt större än tidigare antagits.”

Som belägg anförs forskning från Youthscape där man läst kända bibeltexter tillsammans med tonåringar och fått oväntade reaktioner: Jesus sätt att bemöta Sackaios gör honom suspekt, ansåg dessa unga: ”Om han möter den rike på det sättet är han helt enkelt inte en person att lita på.”

När Jesus erbjuder den samariska kvinnan levande vatten blir frågan vad han egentligen är ute efter. En man som vill ge en okänd kvinna gåvor är inte att lita på. Och när han säger att hans tillbedjan är bättre än hennes blinkar alla varningslampor. Varför duger inte hennes tro?

Fredrik Wenell efterlyser mod och kreativitet i kyrkorna: ”evangeliet måste översättas så att det blir förstått i varje nytt sammanhang.”

Detta följer ett mönster som vi kan se överallt i evangelierna: Många upprördes av Jesus sätt att dra alla till sig.

—  Torkel Lindahl

Men låt oss fördjupa analysen lite! Situationen är kanske inte så ny. Redan när det hände reagerade människorna just så. ”Alla som såg det mumlade förargat: Han tog in hos en syndare” (Luk 19:6 SFB). Då var det prostituerade och överlöpare till Rom som var mest illa omtyckta, i dag är det alla de som hamnar på fel sida om gränsen mellan onda och goda, vare sig den definieras utifrån intersektionella maktmönster eller simplare vi-och-dom-kategorier.

Jesus struntar i sådana uppdelningar. Han kom för att kalla alla, särskilt syndare!

Och kvinnan vid brunnen var till att börja med tydligt reserverad (”Hur kan du …?”), ja nästan sarkastisk (”Är du större än vår far Jakob?”). Men det måste ha varit något i Jesus sätt att uppträda och tala som gjorde att hon ändå blev intresserad och gick in i en dialog med honom. Och då upptäckte hon att han var Messias.

Detta följer ett mönster som vi kan se överallt i evangelierna: Många upprördes av Jesus sätt att dra alla till sig och de som fortsatte att hålla en social och mental distans till honom gick sedan längre och längre i sitt avståndstagande. Till sist: Korsfäst, korsfäst!

De som däremot närmade sig honom, gick i dialog med honom, följde honom, lyssnade till honom och tog hans utmaningar på lika stort allvar som hans löften, de upptäckte steg för steg att han verkligen är värd all vår tro och tillbedjan. Till sist: Min Herre och min Gud!

[ Fredrik Wenell: Alpha räcker inte i relation till ungdomar ]

Vårt land var en gång ett kristet land. Här bodde människor som hade en levande tro. Under den process som vi kallar sekulariseringen försvann den levande tron men det fanns kvar en traditions- och kulturkristendom där Jesus ändå sågs som en god människa, en vishetslärare. Han stod ju för det som vi i vår upplysta tid har förstått är det rätta och det goda!

Den tiden är nu förbi. Vad som är rätt och gott definieras inte längre utifrån en kristen världsbild där människans relation till Gud står i centrum för etiken. Därför blir Jesus i dag lika provocerande som i evangelierna.

Och kyrkans utmaning därför densamma: Det gäller att Jesus får komma fram, komma till tals, på ett sådant sätt att längtande människor vågar närma sig honom, lyssna till honom och ta hans utmaningar på lika stort allvar som hans löften. Det kan endast ske om vi som redan följer honom på allvar tror att Jesus gör skillnad.

[ Göran Reierstam: Alldeles för få kristna har insett slagkraften i sociala medier ]