När kristna slutar att tala om synd, nåd och frälsning, blir andra så kallade sanningar mer åtråvärda. Slutar vi tala om behovet av verklig omvändelse så blir dess nödvändighet onödig. Predikas det inte om att, "göra bättring och tro evangelium", utan vi aktar oss för att komma för nära evangeliets innersta kärna, vilket berättigande har vi då?
