Konstnärlig yttrandefrihet innehåller ändå ett ansvar

När en konstnär inte blir uppmärksammad som han vill så gäller det att ta till ovanliga medel. När Lars Vilks aldrig steg till höjderna som konstnär med sin uppbyggda bråte på Kullahalvön så tog han till det drastiska medlet att avbilda profeten Muhammed som rondellhund. Han hade säkert räknat med uppmärksamhet, men kanske inte på det sättet det blev och med den magnituden. Han blev mordhotad, hans hus blev antänt av djupt sårade muslimer och han fick föredragsturnéer saboterade. Han ansåg sig i yttrandefrihetens namn ha rätt att håna och förlöjliga det som en religiös grupp håller heligt. Han förstod inte att en del muslimer, i motsats till kristna i Europa, är beredda att tillgripa våld vid dessa och liknande händelser.