Vår Fader bör få plats även i Pingst

Jag har med stort intresse följt samtalet om den frikyrkliga gudstjänsten i Dagen och vill knyta an till avslutningen av Roine Swenssons debattinlägg (7/5). Han skriver om det egentligen självklara men kanske ofta bortglömda eller försummade: Att den goda gudstjänsten kan ge utrymme för såväl fria vittnesbörd och karismatiska yttringar som liturgiska inslag som Vår Fader (Herrens bön), Trosbekännelsen och Välsignelsen. Jag anar varför den unga frikyrkligheten valde bort dessa i de gamla kyrkorna så självklara gudstjänstmomenten men kan inte begripa att det tar så lång tid för oss i mitt eget sammanhang, Pingströrelsen, att återupptäcka och återupprätta den bön Jesus själv uppmanat oss att be och Välsignelsen som följt Guds folk sedan Mose och Arons tid.