Gud gav honom kärleken till tyskarna

Att se varandra och vara relationsorienterade är grunden för ett framgångsrikt församlingsliv. Det har pastor Tommy Sandqvist fått erfara både i Sverige och Tyskland.

– Viktigt att församlingen får vara en helandestation.

Han är i färd med att förbereda söndagens predikan när Dagen når honom. ”Han ska ge er rikligt med regn” är arbetsnamnet på det han ska tala om. På väggen hemma på kontoret sitter en inramad karikatyrteckning av honom själv i predikostolen där han skakar ut Guds ord som droppar ur Bibeln.

– Det är som en födelseprocess. Ibland får man svettas. Det kommer tankar åt vilket håll det ska gå, men det går inte att stoppa in Gud i en box, säger han och skrattar.

Sedan tio år tillbaka är han pastor och föreståndare för Sundsvall Pingst. Nu fyller han 65 och gör med ett leende en reflektion över hur många sådana här förberedelserna han gjort genom åren.

– Jag frågar mig hur jag har klarat av alla år i tjänst. Jag kommer fram till att det är bara Guds nåd alltihop. Jag är fortfarande taggad.

Det är viktigt att församlingsarbetet är relationsorienterat i stället för verksamhetsorienterat, påpekar han.

– Det ska vara en vardagskyrka som är byggd på relationer. Att vi ser varandra. För mig är det viktigt att församlingen får vara en helandestation.

Det har han upplevt både i Sverige och Tyskland.

I tonåren kände han en kallelse att arbeta med mission. Afrika och djungeln var den första platsen han tänkte på, men Gud hade andra planer, förklarar han.

– Gud ville ha mig i storstadsdjungeln.

Under ett besök hos en Europamissionär i Tyskland, som tidigare varit ungdomspastor i Skellefteå, hände något på insidan av Tommy Sandqvist.

– Jag hälsade på och slogs av hur många tyskar som behövde höra om Jesus. Där fanns mycket folk men få med koppling till frikyrkan.

Han var 23 år när han åkte ner till en församling och gjorde praktik i Mönchengladbach, tre mil från gränsen till Nederländerna. Det var under arbetet med församlingsplantering som kärleken till tyskarna växte fram.

Samtidigt erkänner han att han var lite rädd för dem i början.

– Tyskar och mellaneuropéer är rak på sak. Det finns ett tyskt uttryck ”ät eller dö” vilket innebär ”det är ditt problem hur du tar det jag säger”. Som svensk är man inte van vid det.

Så han gjorde upp planer, en flyktväg, om han inte skulle klara av det i längden.

– Jag tänkte att jag kan alltid ha en bakdörr öppen, men Gud var på mig och sa: ”Du måste stänga den där bakdörren”. Då kom en enorm kärlek till människorna. Den har levt kvar. Jag har fått lära mig att inte ta allt så personligt.

Sedan tiden i Tyskland har han själv blivit mer rak i sin kommunikation, även om han behållit sitt svenska lugn.

– En rakhet med nordisk mjukhet, kallar jag det. Vi är mjukare i vårt sätt att handskas med människor, men det kan vara lika sårande att inte säga något om det ligger i luften.

Han trodde att han skulle stanna i Tyskland men efter 16 år hade Gud en uppgift för honom som pastor i Ursviken utanför Skellefteå.

[ "Vi uppvaktade statsministern för att de skulle få läsa Bibeln i skolan" ]

För 18 år sedan fick han också ett cancerbesked som skakade om honom.

– En eftermiddag trodde jag att jag fått njurstensanfall men det visade sig vara en tumör. Det gick från 100 till 0 på några timmar. Det blev en chock. Man tänker på döden.

Diagnosen var kronisk cancer, men den har inte kommit tillbaka.

– Jag tackar Gud varje kväll. Jag har en större förståelse för vad sjuka människor går igenom. Man möter dem på en annan våglängd.

Planen är att fortsätta jobba i sin nuvarande tjänst 18 månader till. Sedan får han se vad Gud vill.

– Det är spännande att ha det lite öppet. Med åren har det blivit viktigare att inte låsa fast sig vid egna planer.

---

Fakta: Tommy Sandqvist

Bor: Sundsvall.

Familj: Frun Waltraud, två barn och fyra barnbarn.

Aktuell: Fyller 65 år den 20 februari.

Firar: Går ut och äter någonstans.

Ser fram emot: ”Att kunna köpa seniorkort på bussen”

Intressen: Älskar innebandy och att spela padel.

Favoritbibelställe: Hela Bibeln – ”typiskt pastorssvar”, säger han och skrattar.

---