Allt tal om systemkollaps, islamisthot och skola i kris påverkar hur vi uppfattar verkligheten.
— Frida Park
Häromdagen gick en särdeles fin statsman ur tiden, John McCain, amerikansk senator och tidigare republikansk presidentkandidat. I en tidigare intervju med pastor Rick Warren fick han frågan om vad Amerikas största moraliska nederlag var. McCain, som var varmt troende, svarade: Att amerikaner inte överlåtit sig till att leva för ett högre syfte – i stället är det de egna intressena som sätts i främsta rummet.
Förutom att skillnaden gentemot USA:s nuvarande republikanske president är smärtsamt uppenbar inser jag av att samma sak kan sägas om mitt Sverige.
Valet 2018 liknar inget vi i närtid har skådat i svensk politik. Spelreglerna ser annorlunda ut än för bara några år sedan. I sommar roade jag mig med att läsa två tidigare statsministrars memoarer: Göran Persson (S) och Fredrik Reinfeldt (M). Det är slående vilka andra frågor som var heta i början av 2000–talet och de vi i dag står inför. Skattesänkningar eller -höjningar är inte längre överst på dagordningen.
Höger-vänsterskalan är nästintill överspelad och har kompletterats av en tvärgående axel i GAL-TAN för att om möjligt kunna förklara utvecklingen. De nya förutsättningarna gör landskapet svårnavigerat för statsvetare och politiker. Hur mycket mer då inte för vanliga väljare?
Under sommaren har jag också roat mig med att fråga intet ont anande som kommit i min väg vilken fråga de tycker är viktigast och om de vet hur de ska rösta. Flera av dem jag språkat med uttrycker rädsla, men också stark uppgivenhet, inte minst bland unga. Jag blev omskakad av hur få det var som resonerade kring vad som skulle kunna vara bra för den andre, för äldre, för sjuka, för barnen, för främlingen, för samhället, för Sverige, för världen.
Läs mer: Frida Park: Ta parti för de kristna skolorna
Allt tal om systemkollaps, välfärdssvek, islamist-hot och skola i kris påverkar hur vi uppfattar verkligheten. Och det är klart, om det är så vi ser på tillvaron kanske det inte är så konstigt att det som gagnar jag, mig och mitt är det som avgör vilket parti som får förtroendet och rösten.
Men Sverige står inte vid ruinens brant. Även om somt har rejäla förbättringsmöjligheter går det väsentligen bra för landet. Och jag vågar nog lova att oavsett vad nästa statsminister heter kommer inte världen gå under. Hans Rosling skriver i ”Factfulness”: ”Människor utgår alltid ifrån sin befintliga världsbild när de tänker, gissar eller lär sig något nytt om världen. Så om din världsbild är fel, kommer du systematiskt att gissa fel”. Kanske kommer vi också att rösta fel?
Det är många som har sagt att vi står inför ett ödesval. Kanske i så måtto att vi har ett vägval att göra. Vi kan välja i enlighet med det egna intresset – det John McCain kallade för USA:s största moraliska nederlag. Eller så kan vi låta valet bli för ett högre syfte. Det tror jag skulle vara det bästa för Sverige.