Nicolaus Magni*:Men Laurentius Andreae skrev eden riktad till Guds kyrka och folk, den avvek från tidigare kröningsformulering: Jag Gustav, utvald konung, lovar och svär inför Gud och hans änglar att efter yttersta förmåga främja och bevara lag, rättvisa och fred åt Guds kyrka och det folk jag fått att styra, i tillbörlig vördnad för Guds vilja, så som jag med mina trognas råd bäst kan finna.Det var väl absolut i Luthers anda – eller? Sedan predikan på svenska av Olaus Petri om folkets och kungens gemensamma skyldigheter, den som tillkommer överheten och den som tillkommer undersåtarna. Tu protege, tu labora ... Riddardubbning av tretton väpnare och sedan gästabudet med torneringarna.Lucifersk kröning och Luthersk, kan man summera så? Gustavsk, Gudstavsk. Trogen sig själv, vår herre konung, nyttjande Gud för sin egen sak?Nu hädar jag, förlåt Gud, förlåt, förlåt, förlåt. Luthers tankar skakar om i alltför hastig takt. Jag hinner inte sortera, gardera, parera.Vi Gustav med Guds nåd Sveriges och Götes konung är den konung jag svurit att lyda och på vars befallning jag nu är här i Wittenberg för att tillägna mig kunskaper till gagn för riket och min konung.”Gud skall sända en kraftig villfarelse över alla dem som icke hava mottagit sanningen till sin frälsning på det att de måtte tro och följa lögnen och bedrägerierna, såsom de förtjäna.” Paulus ord. Vem syftar de på? Påven eller Luther – eller kungen? Gud hjälpe oss!Munken:Skulle vi vara lata och arbetsskygga? Åtta timmar om dagen ägnas åt andlig läsning, förutom sömnen är det mässor, korbön och privat meditation. Mycket av detta har nu brutits i dessa nya tider. Vi tvingas alla arbeta mera, på olika sätt och vi som aldrig varit ute på vägarna har nu att ge oss ut i omgångar för att predika för det dagliga brödet, såsom tiggare – av Guds nåde. Samtidigt utgår påbud att tiggarordnarna är en plåga för världen, som Egypten en gång plågades av gräshoppor och paddor. En av kungens herrar menar visst att man hellre skall giva oss tio slag av en gårdsstav än ett stycke bröd – hur långt har okristningen gått? Visst ska människan äta sitt bröd i anletes svett, men som sagt vi arbetar. Vi arbetar varje stund då vi inte sover med vårt andliga värv till Herrens tjänst och för världens nåd. Ska då inte vi likaväl som den blinde eller den halte eller Kristus själv kunna skänkas en allmosa till kroppens uppehåll, för andens skull?Nu reser tiggarbröderna sina terminer vid Olsmässotid och vid Kyndelsmässotid på vintern och deras möjlighet till överlevnad krymper då de inte hinner insamla medel till proviantering på samma sätt som tidigare. Gud ske lov att vi i dessa trakter har så rikligt med släkt och vänner som kan räcka oss en hjälpande hand när det tryter. Men visst blåser det kallare, mycket kallare än då jag gick in genom klosterporten första gången.Jag försöker hålla mej på min kant, i min cell, i mitt rum, i mitt lilla hus och göra det jag är befalld – förutom handhavandet av bina och deras räkenskaper som inte tar mera tid än den jag vill ägna dem.Tystnaden som jag älskar därute vid tjärnen, i trädens pelarsal, den tystnad som vilar i gråmossan och mellan de mäktiga stenarna, den tystnad jag därute kan ta in och som intar mig och som jag går in i och upp i, härinne i klostret är den av en helt annan karaktär. Genom tystnad och förtröstan blir ni starka, är det skrivet men det svåra är att finna förtröstan i klostrets tystnad, den fylls genast av tusen tankar kring Vår Herres skapelse och nåden och tron.”Den som har överflöd av ord skadar sin själ”. Men orden talar ju sig själva, jag ber dem tiga och då talar de etter värre. Och eftersom jag inte får uttala dem eller rikta dem till en broder så far de runt därinne som i en elak dans och det känns ofta som Djävulen bråkar och bryr sig i mitt hjärta.Det är sagt att var och en bör leva i lydnad mot Jesus Kristus och troget tjäna honom med ett rent hjärta och ett gott samvete.Så enkla och så tydliga och så rena ord – och så oändligt svåra att hantera och härbärgera. Hur oändligt komplex var inte Herren Jesus Kristus, både Herre och tjänare, både tålmodig och mild och drivande och fördrivande. Så mycket enkla bud och så mycket dunkelt tal, att vi se såsom i inte en spegel men i en spegelsal där den ena spegeln bländar den andra eller gäckar eller lurar vår själs ögon att se narrbilder, ana hägringar.Hur öppnar jag mig för Kristus så att han kan ta mig i besittning på det sätt Gud vill och inte Djävulen? Hur blir min ande förenad med honom så att lydnaden är kärlekens och inte den felaktiga underkastelsens?”Människans liv på jorden är en strid”. Just så, en oavbruten strid mellan det onda och det goda och den kampen kan nog aldrig bli tydligare än härinne i klostret där alla själar är förenade i ett sökande efter Gud, ett bedjande till Gud, till den välbekante okände, den allt uppfyllande, vars frånvaro vi känner i mörkret, i bönesvarens tystnad. Min goda vilja känns som ett hån mot den Kärleksfulle när jag intet har att komma med som ens kan liknas vid värde.Vad annat är jag än en fattig, syndig människa, oren sedan första andetaget av föräldrarnas hårda ord, av kampen för det dagliga brödet, av uppväxtårens- och ynglinga-årens alla hädiska tankar och handlingar, av vuxenårens övergrepp på djur och människor och natur? Hur ska jag någonsin kunna bli salig, hur kan jag ens i den värsta syndaånger inbilla mig att Kristus skall förbarma sig över just mig, att just jag i djupet av mitt armod skall bli sedd och förenad med Hans oändliga Majestät, vilken villfarelse!Bed så ska ni få, manas det, sök, så skall ni finna, klappa på så skall det för eder varda upplåtet! Gud vill försona allt med sig, både det som finns i himmelen och det som finns på jorden, sedan han stiftat frid genom att hans blod blev utgjutet på korset ... för att ställa oss fram inför sig heliga, fläckfria och oskyldiga.O, Herre, må det vara så, O, Heliga Jungfru, bed för oss arma i vår själanöd, vägled oss, upplys oss! Ty av Hans nåd är vi frälsta, genom att vi trodde på honom. Det grundar sig inte på någon gärning, det är en gåva ifrån Gud. Han har gjort oss till vad vi är, han har skapat oss i Kristus Jesus till att göra goda gärningar, som han har förberett, för att vi skulle förverkliga dem i våra liv.
