Kultur
Från vaggan till graven
Vi är varelser som gästar denna jord en kort tid. Vi är människor som har "Besökstid". Just så kallar fotografen Ivar Sviestins sin fotoutställning som just nu pågår i Linköpings domkyrka. Med avskalade ansiktens tysta språk får besökaren följa världsmedborgares väg från födelse till död.
Ivar Sviestins utställning ” Besökstid” består av 75 porträtt av människor från Kirizistan, ett per levnadsår från 0–74 år.
Vart vi än vänder oss i kyrkorummet ser vi ansikten. På väggarna svartvita och ögonblicksfrusna ansikten från ett land långt borta. Och i hela den fullsatta domkyrkan möter vi andra ansikten, levande sådana. De tillhör präster, diakoner och andra som bevistar invigningen av fotoutställningen "Besökstid". En del ansikten är glada, några spända, andra kanske förväntansfulla eller irriterade. En del uttryck är lätta att avläsa, andra är så subtila att det är nästan omöjligt att spåra dem. Men ansiktet är och förblir kroppens främsta språkrör när det gäller att uttrycka själens tankar och känslor.
