Ole Børud: Troskrisen gjorde mig helt förtvivlad

Under hösten har han imponerat på både domare och allmänhet med att sjunga soul, opera, blues, visor och elektronisk dansmusik.

Den vecka som intervjun görs gläder han sig åt att få framföra både hårdrock och jojk på bästa sändningstid i NRK:s Stjernekamp, samma koncept som svenska TV4:s Stjärnornas stjärna. Men nu handlar samtalet om tro och musik.

Oles första troskris inträffade när han var i 18-årsåldern.

– Jag var helt förtvivlad. Det var som om någon dragit undan mattan under mig. Mamma och pappa var inte hemma men jag la mig i deras säng och darrade. Det var en intensiv upplevelse, en storm som kom och tog mig, som om någon hade slagit mig på käften, säger Ole Børud och slår knytnäven i den andra handen.

Han kände det som att Gud var långt borta och alla frågorna kom:

Vad är det som du går runt och tror på? Det var då han darrande la sig i föräldrarnas säng. Storebror Thomas och hans hustru var också hemma.

Thomas var en stadig och god samtalspartner för Ole. Långsamt återvände lugnet i tankar och sinne. Han insåg att han måste bestämma sig själv för vad han trodde på och att han måste göra det på rätt sätt. Det ledde till mycket tankeverksamhet, något som han har fortsatt med, även om de värsta tvivlen har lagt sig. Han tycker att det är roligt med tankesprång och gillar att en del kristna anser att skapelsen kan kombineras med evolutionen. Han förundras över att de som hävdar att allt skapades på sex dagar och att jorden är 5 000 år gammal anses som bibeltroende.

Läs också: Samuel Ljungblahd tar fajten mot pessimismen

– Jag kan inte gå med på det. Samtidigt tänker jag att tron inte står och faller med just den frågan. Jag tror inte att avsikten med Första Mosebok är att den skulle vara en vetenskaplig framställning. Hur som helst tror jag inte att det kan komma något av ingenting. En ateist kan tro att det kom mycket ur ingenting. För mig verkar det som om det kräver mycket mer tro.

Är du filosofiskt lagd?

– Jag har blivit mer filosofisk. Jag kan fundera mycket. Det har gjort mig orolig och frustrerad och frågande inför livet. Ju äldre man blir, desto mindre håller det att grunda sin uppfattning på att en eller annan människa har sagt det tidigare. Men det viktigaste är Jesus och det supertydliga budskapet om att älska Gud och din nästa. Det tror jag på, säger han.

Som barnstjärna i Børudgjengen tillsammans med storasyster Linda och storebror Thomas fyllde Ole flera generationers barndom med sånger som "Livet er herlig", "Gud er så glad i meg" och, naturligtvis "Lille Ole". När barnen växte upp bildade de gruppen Arnold B. Family tillsammans med föräldrarna Arnold och Anne-Marie. Familjen är en institution i norsk kristen musik.

1995 sjöng de sig in i de norska hemmen med sången ”La oss feire livet” som kom tvåa i den norska Melodifestivalen. När Ole började på gymnasiet träffade han en kamrat som också gillade musik.

– Han hade fastnat för punk men jag drog oss vartefter mot metalgänget.

Läs mer: Ole Børud nysatsar på deathmetal

Med "metalgänget" menar Ole rockmusik i den tyngre skolan så långt från Børudgjengen och Arnold B. Family som det går att komma.

Den nya musikstilen handlade dock inte om något uppror från minstingen i Børudfamiljen utan om att hitta musik själv, någon som inte hade tagit vägen förbi storebror eller pappa först.

– Jag upplevde det inte som ett uppror, det kändes bara som att jag hittat något som kunde vara jag. Det var häftigt, jag gillade energin. Och då tog jag till mig deras klädstil också, säger han och skrattar.

1997 övertog han Emil Nikolaisens plats i bandet Extol och spelade tillsammans med Christer Espevill och David Husvik.

Tung rock och Jesus visade sig vara ett framgångsrecept.

Bandet gav ut fem album och har en hög status bland metalfans i Norge och utomlands.

Band som är stora nu, som Revocation och Periphery, hörde Extol som unga och säger att det har betytt mycket för dem.

Det tycker Ole är fint att tänka på.

– Extol har alltid hållit den kristna flaggan högt. Samtidigt var vi inställda på att göra bästa möjliga musik på ett sätt som vi tyckte var häftigt. Det var inspirerande och givande, berättar han.

Han tillägger samtidigt att han inte lyssnar så mycket på metal längre.

– Men det är en del av mig. Ingenting kan ersätta det den sortens musik kan göra.

Ole fascineras av olika typer av musik och förstår inte varför man bara skulle gilla en genre.

– Det är ju det som är det roliga med att skapa musik. Folk verkar ha behov av att placera varandra i musikaliska kategorier men det måste ju finnas utrymme för att göra olika saker. Det är en av anledningarna till att jag tackade ja till att vara med i Stjernekamp, att programmet bjuder på många olika genrer. Jag är mycket fascinerad av det.

Läs även: Avicii hedras med mässa i hemförsamlingen

Vad har varit svårast i Stjernekamp?

– Opera, för den sortens musik har en helt annan klang och estetik. Det var en helt ny upplevelse, otroligt fascinerande, och en lärorik vecka. Jag blev överraskad av att jag tyckte att det var så kul.

Ole är en Jesustroende artist men begreppet kristen artist är han inte tilltalad av.

– Jag har aldrig gillat det. Min tro är extremt personlig och den har jag med mig vad jag än gör. Den är en del av mig oavsett om jag klipper gräsmattan hemma eller om jag står på en scen.

När han ska förmedla något genom musik blir det ofta tro eller moraliska värderingar.

Han vill älska sin nästa, som Jesus sa, och inte spilla tid på att diskutera med andra kristna.

– Det betyder inte att det inte finns svåra problemställningar men kanske vi kan lära oss att stå ut med att vara oense. Vi kan nå enhet även om vi inte är överens. Jesu budskap om kärlek övertrumfar allt. Det är bara pang, säger han och slår den ena näven i den andra så att det smäller.

Läs också: Carola startar egen kör: Carolus Choir

För fem och ett halvt år sedan blev Ole far för första gången. Vardagen förändrades men Ole är glad över att han ofta är mycket hemma under veckorna. Han tycker att det allra mest fascinerande är att han älskar två människor utan förbehåll, bara för att de finns till. Anton, fem år, och Evan, tre, lär honom om Gud.

– Jag lär mig något om Gud som far och om fadershjärtat. Det gör det svårare för mig att tänka att Gud skulle ålägga sina barn extrema restriktioner. Barn ska naturligtvis uppfostras också men kärleken talar väldigt mycket till mig. Om du känner att du är älskad har du en fantastisk utgångspunkt för att bli ditt bästa jag.

Barnen uppfostras i god musiksmak och lär sig att gilla det mesta, precis som pappa.

– De får några fina doser rock då och då. Jag uppfattar barn som omedelbara, särskilt när det är god rytm. Anton har lärt sig beaten så han är med, säger Ole och nickar med huvudet som att hålla takten.

Läs även: Per-Erik Hallin och Bengt Johansson gör gemensam sak

Gillar din fru också metal?

– Hon är kanske…Saken är den att.. Hilde, min fru, gillar rock ännu mer än jag. Hon är mycket förtjust i Led Zeppelin och AC/DC. Hon älskar mycket av 80-talsrocken och 70-talsgrejerna.

De två möttes när de var unga på det Ole kallar undergroundfestivaler, som den kristna Disciple Punks. Hilde är fem år yngre än Ole men när de hade känt varandra några år blev åldersskillnaden oväsentlig och de fann varandra. Nu har de varit gifta i 16 år.

En timme har snart gått och Ole måste springa till bilen för att klara sig undan Oslos ivriga parkeringsvakter. Löpning har det för övrigt blivit mer av sedan han fyllde 40. Han avvisar att det skulle handla om en medelålderskris men tar det med upphöjd lugn om det skulle vara det.

– Det är ju bara positivt att springa och jag är glad om jag klarar att fortsätta med det. Jag har hittat en runda där jag bor. Den klarar jag på 50 minuter. Dessutom har jag låtit håret växa igen. Nu har jag det i hästsvans men om det blir hårdrock i Stjernekamp ska jag ha det utslaget, säger han och skrattar.

Du ser ganska vig ut. Kan du hoppa mot kameran medan jag tar en bild?

– Jag kan försöka, säger Ole, och gör ett provhopp innan han får till en rejäl ninjaspark mot linsen.

Ane-Marthe Hop Hansen, 
Korsets seier