Författare: Majken Öst Söderlund
Titel: "Ett nytt namn"
Förlag: Artos (278 sidor)
Jesu liknelser, om de fem oförståndiga jungfrurna som stängdes ute från bröllopet och om getterna som skulle skiljas från fåren, fick hon med sig från barndomens kapell. De blev en internaliserad del av hennes religiösa tänkande. Majken Öst-Söderlund målar i första delen av sin nya autofiktiva roman, "Ett nytt namn", en varm bild av bokens moderlösa, ängsliga, reflekterande och fantasifulla huvudperson. Det går inte att värja sig för den unga flickans öde. Hon grubblar över sin tro, sin mammas död, sina rädslor och sitt utanförskap. Den gudsbild och religiösa tradition hon ärvt från familj och församling i hembyn i Österbotten blir en närgången angelägenhet också för mig som läsare.
Efter studenten flyttar flickan till ett helt nytt liv i Stockholm. Till det yttre går det fort att lämna det hon upplevt som trångsynt, hämmande och skrämmande. Men det ska visa sig att hon, på gott och ont, har den värld hon socialiserats till med sig ut i livet.
Majken Öst-Söderlund har en härlig förmåga att levande beskriva de miljöer och situationer som bokens huvudperson rör sig i. De många och starkt skiftande upplevelserna av lycka, förtvivlan, smärta och kärlek, som blir hennes nya liv, kryper in under skinnet när man läser.
Boken är en fullfjädrad roman där varje avsnitt - med få undantag – starkt lockar till att läsa vidare. Den har också en tydlig existentiell och teologisk dimension. Kyrkobesök och samtal med en präst ger hjälp och vägledning. I sista kapitlet, ”Kära mamma”, är den nedärvda och smärtsamma gudsbilden mildrad, men frågorna kring de oförståndiga jungfrurna samt fåren och getterna är obesvarade. Det är som i Jobs bok. Lidandets problem förblir olöst men en ny gudsbild och en ny förtröstan – ”Ett nytt namn” – tonar fram.
