Daniel Wistrand - Mina fem höjdpunkter under 2020:
Luchs “Solskur” (Spinnup)
Jag har tjatat om Patrik Berg Almkvisth och hans musikaliska alter ego Luchs flera gånger tidigare i Dagens spalter. För mig har hans musik och i synnerhet fullängdsalbumet “Solskur” utgjort en av de stora musikupplevelserna under 2020. Albumet är sprunget ur Patriks egen sorgeprocess när modern Eva Berg Almqvist insjuknade i cancer och senare avled. Strax före moderns död hann Patrik spela upp hela det mastrade och färdiga albumet och de samtalade om de olika styckenas innebörd. De nio instrumentala spåren rymmer både ödesmättad dramatik och finstämt vemod.
[ Patrik Berg Almkvisth: "Jag orkade bara sucka namnet Jesus" ]
Josefina Gniste “Live” (David media / Compassion)
I pandemins början arrangerade fadderorganisationen Compassion en akustisk lovsångskväll under ledning av Josefina Gniste. Till sin hjälp hade hon bland andra Frida Guldstrand och Mattias Martinson och tillsammans med ett knippe kompetenta musiker skapade man tillsammans en innerlig och stark upplevelse för oss som tittade. När inspelningen senare skulle bli skiva oroades jag för om autenticiteten skulle gå förlorad. Men nerven och den genuina äktheten finns kvar även i albumversionen.
[ Över miljonen lyssningar på Gnistes lovsång ]
Kyrkornas kreativitet i att skapa webbsändningar
Under året har jag gång på gång fascinerats över kyrkornas förmåga att ställa om och producera relevant innehåll. Det har sänts nyskapande gudstjänster, producerats poddar och spelats in konserter. Jag är övertygad om att den digitala kompetens som vässats under året kommer att bära frukt även långt efter att coronapandemin är över. Kanske kommer vi i framtiden att kunna se tillbaka och tala om 2020 som året då svenska församlingar digitaliserades på riktigt.
“Granskogsfolk” av David Thurfjell (Norstedts)
Religionshistorikern och prästsonen David Thurfjell sätter i boken “Granskogsfolk” fingret på mycket av svenskens längtan efter andlighet. Detta genom intervjuer med en ansenlig mängd skogsvandrare om deras förhållande till natur och andlighet. När Thurfjell sedan lägger pusselbitarna i ett större religionshistoriskt sammanhang är han bitvis oöverträffad både som pedagog och samtidsuttolkare. Själv slogs jag under läsningen av hur ett gemensamt språk för andlighet är för att kunna sätta ord på sina upplevelser.
[ Thurfjell om att skogen är nya kyrkan ]
Poddpromenader
Under året har jag fått mer tid till att promenera att lyssna på poddar. Därmed har jag även återupptäckt lite av den första kärleken till poddmediet. En favorit under året har varit Tomas Andersson Wijs nya podd “Hundåren” där artisten låter kollegor från underhållningsbranschen berätta om de svåraste åren under sina karriärer. Jag har även uppskattat Dagens två nya poddar “Frikyrkopodden” där kollegan Albin Larsson gräver fram häpnadsväckande berättelser bakom kyrksnackisarna, samt Föräldrapeppen där Gabriel och Jeanette Ingemarson pratar om tro, relationer och föräldraskap.
Två saker jag ser fram emot 2021
Att kunna sporta igen
Tidigare under hösten lyckades jag dra sönder ett korsband under en padel-match. En smärtsam påminnelse om den annalkande medelåldern och ett trist avbräck att inte kunna sporta, jogga eller cykla. I synnerhet i en tid när så många andra aktiviteter redan ställts in. Men jag satsar på storstilad comeback under 2021.
Fotbolls-EM
Jag tillhörde dem som hade biljett till två av Sveriges matcher i den EM-turnering som skulle ha spelats i somras. Turneringen sköts fram till sommaren 2021 och även om det återstår att se huruvida EM kommer att spelas inför publik kommer det att bli en högtidsstund att åter få följa landslaget under ett mästerskap.
Malina Abrahamsson - Mina fem höjdpunkter under 2020:
Stora läsupplevelser
En sak jag insett under året som gått är vilken oerhörd kraft det finns i litteraturen. Böcker är inte bara utmärkta sällskap utan kan också skänka tröst, ge kraft och erbjuda välbehövlig verklighetsflykt. Under 2020 har jag läst många böcker som stannat kvar hos mig och som jag gång på gång återvänt till i tanken. Några av dem är Augustprisvinnaren “Samlade verk” av Lydia Sandgren (Albert Bonniers förlag), “Allt som är värt att minnas” av biskopen Erik Varden (Silentium) och Ocean Vuongs “En stund är vi vackra på jorden” (Natur & Kultur)
[ Varden får mig att vilja vara kristen ]
Poesiupptäckter
Jag är ingen van lyrikläsare, men under det gångna året har jag upptäckt vilka skatter det finns i poesin. Hela Bibeln och psalmboken är ju full av poesi! Även nutida poeter söker förstå och beskriva människan och hennes villkor. Som årets Nobelpristagare Louise Glück. Jag älskade hennes “Vild iris” (Rámus) där flera av dikterna kan förstås som kommunikationen mellan människa och Gud. Glücks poesi är både djupsinnig och direkt och i “Vild iris” undersöker hon teman som övergivenhet och strävan – att hitta sin egen röst och att nå fram till varandra.
Att läsa kyrkohistoria
Under hösten har jag läst en distanskurs i kyrkohistoria via Johannelunds teologiska högskola, vilket har varit fantastiskt. Genom att läsa om alla dem som gått före har min tro fördjupats, blivit större och mer komplex. För den som vill ha en lättillgänglig introduktion till kyrkohistoria rekommenderar jag Bruce Shelleys bok “Church History in Plain Language”.
Uppdrag Granskning om Knutby
När man inte trodde att det fanns mer att säga om Knutby, lyckades Uppdrag Granskning med skarpa Anna Lindman i spetsen, ta sig an ämnet på ett sätt som uppenbarar fler lager och ge större förståelse för den djupa tragedi som utspelade sig i Knutby Filadelfia. Skildringen får mig att förfasas, men manar också till rannsakan: Vilka mekanismer som fanns i Knutby finns i andra kristna sammanhang i dag?
[ "Jag hoppas alla samfundsledare tittar på dokumentären" ]
“The Blessing” på Youtube
I maj förenades kyrkor i Storbritannien i sången “The Blessing” och sjöng ut Herrens välsignelse över sitt land mitt under pandemin. Många andra länder, däribland Sverige, följde exemplet och mosaiken av kyrkor som samlades i en gemensam sång blev en kraftfull manifestation för enhet. Jag får rysningar varje gång!
Två saker jag ser fram emot 2021
Att börja jobba igen
Bortsett från att skriva den här kulturpanelen en gång i månaden och enstaka artiklar däremellan har jag varit föräldraledig i nästan två år. I januari är jag tillbaka på Dagens redaktion igen, vilket ska bli så roligt! Jag ser fram emot att skriva om kultur, bevaka litteratur och berätta om människors liv. Har du tips om vad jag ska skriva om? Mejla mig!
Att fira gudstjänst på riktigt
Jag är inget fan av digitala gudstjänster. Det är bättre än inget såklart, men jag gillar inte känslan av att bli en konsument som passivt tar emot det som visas på skärmen. Vår tro är ingen privatsak, utan något som vi lever ut i gemenskap. Dessutom sitter inte tron enbart i huvudet, utan i hela kroppen. Därför blir det så märkligt att fira gudstjänst digitalt. Jag hoppas innerligt att vi kan mötas till gudstjänst igen.
[ Kungen saknar juldagens gudstjänst ]
Urban Thoms - Mina fem höjdpunkter under 2020:
Hope for this nation “Vi säger ja” (Egen utgivning)
Förutom en tidig förälskelse i Kevin Proschs tidiga skivor har lovsång sällan slagit mig till marken så där totalt. Förrän nu. Den här skivan med Sanna Välipakka och Alexander Forsberg bokstavligen drabbade mig i ordets mest positiva bemärkelse. Likt en porlande fjällbäck letar sig sångerna ner i själens innersta djup. Jag låter skivan gå ett varv till medan musiken omsluter och släcker min törst.
[ Duon som vill få människor att lyfta blicken och lovsjunga ]
Livsnära samtal i poddformat
2020 blev året då vi översköljdes av olika poddar. Själv fastnade jag speciellt för två – Tomas Andersson Wijs “Hundåren” och Sebastian Staksets “Helt ärligt”. TAW är en briljant lyssnare och frågeställare (märks inte minst i senaste avsnittet med Jonathan Johansson) och Sebastian Stakset överraskar med svårslagen bredd i urvalet av gäster. Jag leker med den kittlande tanken hur det skulle låta om de båda skulle gästa varandras forum under det kommande året.
Två låtskrivarrävar
Både Ingemar Olssons och Roland Utbults senaste album har bitvis gått på repeat där hemma. Texterna och melodierna bevisar att gammal är äldst. “Äntligen” och “Längs vägen”, som skivorna heter, är Jesuspop som bjuder in även dem som inte är så kyrkvana.
[ Ingemar Olsson hoppas 2021 blir ett riktigt Jesusår ]
Tv-dramat “The Chosen”
Med jämna mellanrum filmatiseras evangeliernas skildring av Jesu liv. Variationen blir, av förklarliga skäl, begränsad. Men nyinspelade dramaserien “The Chosen” tillför genren nytt blod. Det handlar fortfarande om Jesu liv och gärning men manusförfattarna spinner berättelsen kring de personer som omgav honom under hans jordeliv. Resultatet är en ovanligt levande och närgången skildring där både det mänskliga och det gudomliga ryms.
Musikdokumentärer
I brist på livemusik finns mer tid att gräva i berättelserna bakom den musik som redan finns. Netflixdokumentären om skivbolagsgeniet Clive Davis är modern musikhistoria av högsta karat. Två andra sevärda skildringar är “Muscle Shoals” (om en inflytelserik musikstudio i Alabama) och den nu tolv år gamla dokumentären “The Wrecking Crew” om gänget i 1960-talets LA som var tidernas vassaste studiomusiker.
Två saker jag ser fram emot 2021
Livemusik
Behövs det egentligen någon motivering efter detta pandemiår? Aldrig i mitt vuxna liv har jag varit på färre konserter än 2020 och jag håller både tummar och tår för att 2021 ska innebära en total scenförändring. Särskilt efterlängtade i min värld är festivalerna Skärgårdssång och Gullbrannafestivalen, som den här gången är tänkt att hållas på ett nytt ställe – i Halmstad. Att samlas till festival innebär också en möjlighet att möta människorna bakom musiken, ofta under avslappnade gemytliga former. Längtar så!
Människors berättelser
Ingen kan säga hur livet post-corona kommer att bli. Inte mer än att det kommer att bli annorlunda. Denna mellandagsvecka skriver The Times om hur brittiska tonåringar plötsligt börjat vända sig till Gud under pandemin. Den påtvingade isoleringen som vi alla drabbats av gör något med oss och jag ser fram emot att skildra många berättelser där människor berätta om hur den här tiden har förvandlat deras livsinställning och prioriteringar.