“Äntligen ett mänskligt porträtt av en kristen”

SVT:s nya satsning “Tunna blå linjen” handlar om en grupp poliser i Malmö och deras vardag, både privat och yrkesmässigt. Efter att ha sett de tre första avsnitten kan jag konstatera att här visas något så ovanligt som en kristen person som framställs på ett naturligt och positivt sätt.

Polisen Sara (Amanda Jansson) har flyttat ner till Malmö från Umeå. Hon beskrivs som självsäker, trygg och med ett starkt engagemang för samhällets minsta. Att hon är kristen framgår tidigt i serien, redan i första avsnittet. Tittaren får bland annat följa med Sara när hon sjunger i kör i kyrkan, när hon sitter i kyrkbänken för att be och hon ber även högt vid flera andra tillfällen. Allt är skildrat utan minsta exotifiering.

Visst får Sara pikar av sin närmaste kollega Magnus, en till synes hårdhudad polis med vass jargong, för att hon är “för” godhjärtad, men hon viker sig inte. Vid ett tillfälle i polisbilen försöker Magnus reta upp henne och uttrycker sin frustration över Saras sätt att “engagera sig i varenda liten människa”:

– Är du kanske rädd för att Jesus kommer ner och smiskar dig på röven om du är realistisk någon gång?

Normala kristna karaktärer i skandinaviska tv-serier har tv-tittaren annars inte varit bortskämd med. Något som även SVT:s egen vd, Hanna Stjärne, påpekade när hon nyligen intervjuades i podden Dagens människa. Stjärne har själv frikyrklig bakgrund och konstaterar att det funnits ett ensidigt skildrande av kristen tro, ofta baserad på okunskap.

– Det jag ibland kan sakna i min egen kår är kunskap om vad tro och kyrkligt liv innebär. Det mystifieras för mycket. Samtidigt som det här är en så stor del i många människors vardag, sa Hanna Stjärne då.

[ SVT:s vd: Journalister saknar kunskap om tro ]

Visst har det funnits ljusglimtar på SVT, som krögaren Gustaf i succéserien “Vår tid är nu”. Annat var det med prästen Johannes i det danska familjedramat “Herrens vägar”, som redan i första avsnittet både är stupfull och otrogen. I den norska påkostade serien “Lyckolandet” fick vi se karaktären Torild, en 17-åring från en kristen familj, tvingas gifta sig för att inte vanhedras som ensamstående mamma.

Det är mer den typen av porträtt av kristna som tv-tittaren matats med de senaste åren. Men kanske att vi nu anar en ljusning i fördomens och även beröringsskräckens mörker? Kanske är “Gustaf” från Vår tid är nu och “Sara” från Tunna blå linjen, början på en tv-era där även karaktärer med kristen tro kan skildras utan att demoniseras? Efter tre avsnitt av Tunna blå linjen känns det onekligen lovande.

[ Ny tv-serie om kristen tro lanserad ]