Titel: Från norr till söder
Författare: Carl-Erik Sahlberg
Förlag: Semnos förlag (212 sidor)
Genre: Memoarer
Som pojke blev han varnad för tre saker av sin fromma mor: eluttag, åsknedslag och pingstvänner.
Ett helt liv klarade han sig omärkt av de två först nämnda farorna, men inte från pingstvännerna. Lewi Pethrus blev en stor förebild, och Carl-Erik Sahlbergs doktorsavhandling handlade om Dagen, då ägd av pingströrelsen.
Att den populäre prästen från Jämtland trots flera försök aldrig blev vare sig domprost eller biskop berodde på böjelsen för karismatiken. Han var lite för mycket pingstvän för Svenska kyrkan, som Carl-Erik Sahlberg älskade men inte alltid gick i takt med. Det är hans egen tolkning i memoarboken “Från norr till söder”, som färdigställdes medan döden stod i väntrummet. Och som nu utgivits postumt.
Det gällde att raska på med boken; cancer i bukspottskörteln är inte att leka med. Ibland blir också levnadsbeskrivningen hopträngd som ett cv. Men mest är den ändå fylld av humor och värme och anekdoter där tillvarons mest “tilltufsade människor” – uttrycket är författarens eget – får stort utrymme.
När Sahlberg nekades högre poster inom Svenska kyrkan trots goda akademiska meriter, omfattande författarskap och stor erfarenhet, så blev han något annat. Han blev en hyllad herde för drogmissbrukare, prostituerade och allmänt illa medfarna människor mitt i vår huvudstad. Och en folklig predikant, älskad tvärs över samfundsgränserna.
Efter pensioneringen flyttade han till Tanzania, hustrun Overas hemland. Där ägnade han sig åt undervisning i teologi och att bistå hemlösa barn – utan att släppa kontakten med S:ta Clara-världen.
Det finns en svärta i den dödsdömdes memoarer. Den handlar om en tragisk skilsmässa från den första frun och en dramatisk vårdnadstvist, inte om sjukdomen. För, som Carl-Erik Sahlberg skriver i sin sista mening i boken: “Att komma till Jesus efter detta liv – det är väl ingen katastrof?”
[ Carl-Erik Sahlberg är död – talade aldrig om att han var sjuk ]
