Kultur

Björklund beskriver moderskapet som en frälsningsupplevelse

Edel Irén Lappin har läst “Kvinnomanualen” av Anna Björklund

Anna Björklund är aktuell med boken "Kvinnomanualen".
I “Kvinnomanualen” granskar Anna Björklund det kvinnliga från begynnelsen i paradiset, till vår tid. “Jag tror att många kan känna igen sig i beskrivningen av hur det är att växa upp i Sverige i dag. Hur alienerad man kan bli av den individualism som ligger så djupt i vår kultur. Hur förvirrad man kan bli av bristen på en diskussion om moral” skriver Dagens recensent Edel Idén Lappin.

Titel: Kvinnomanualen

Författare: Anna Björklund

Förlag: Bazar (242 sidor)

Genre: Samhälle

Mat, sex, arbete, kläder, moderskap, skönhet, hushåll och lycka. Det är de åtta kapitel som utgör Anna Björklunds nya bok Kvinnomanualen. Det är en utredning av samtiden, kvinnlighet och Anna Björklunds egna erfarenheter av båda. I förgrunden finns djupare filosofiska frågor om religion, poesi och livets mening.

Anna Björklund är mest känd för sin medverkan i Sveriges radio och för den numera nedlagda podcasten Della Q. Podcasten anklagades för att vara bakåtsträvande och förespråka “hemmafrulajv”. Man var rädd för att den kvinnliga podcast-trion utgjorde ett hot mot feminismen. “Hemmafrulajvandet” är ett genomgående tema i Björklunds bok; moderskapet går som en röd tråd igenom alla kapitel.

"Kvinnomanualen" av Anna Björklund.

Björklund beskriver moderskapet som en sorts frälsningsupplevelse. Hon skriver: “Jag märkte att hela kristendomens grundbudskap egentligen var stulet från moderskapet”. Jämförelsen ligger i det osjälviska och självuppoffrande i att ge sin tid och energi till sina barn, med risken att förlora både vänner och jobbmöjligheter.

Författaren kopplas ofta, förmodligen på grund av podcasten, till nykonservatism. Men det enda konservativa i Kvinnomanualen är att författaren själv ville ta hand om sina barn, i stället för att lämna dem på förskola. I övrigt presenterar hon en skarp kritik mot kapitalismen. Bokens resonemang rör sig över hela det politiska spektrumet, den lånar fritt från både Marx, Bibeln och Bridget Jones. En sorts upprorisk kampvilja lyser igenom – mot allt som anses vara rådande ordning – oavsett vilken ideologi som ligger bakom.

Anna Björklund ifrågasätter många sanningar som tas för givna. En av dessa: det paradoxala i att säga att man får göra vad man vill, men man får inte tycka att valen man gör är bättre än andras. Här kommer hon in på ett område som bör ta större plats i samhället – moralen. Författaren beskriver sin uppväxt som liberal och antireligiös. Råden hon får, från vuxna i sin närhet, verkar mest handla om hur hon kan tjäna så mycket pengar som möjligt och klättra uppåt i statushierarkier.

I början av boken beskriver hon en ung Anna som omfamnar denna ideologin helt och fullt. Men det är inte där boken landar. I stället lär hon sig att trivas med sig själv och sin kvinnlighet genom sina erfarenheter som mor. Tillfredsställelsen hon finner i att leva sitt liv för någon annan står i stor kontrast till den olyckliga tjejen som beskrivs i början av boken. Utvecklingen ligger också på ett andligt plan. Författaren beskriver en resa från att i högstadiet ha sett ned på sina frikyrkliga klasskamrater för att de var “naiva” och “töntiga” till att hon som vuxen själv går i kyrkan.

En av bokens styrkor är de taktila upplevelserna den förmedlar. Björklunds beskrivningar av grytor som kokar i flera timmar, tvätt som hängs upp, kläder som inte skaver mot huden. Hon visar det stora som finns i det lilla.

Boken är, som titeln avslöjar, en historia om vad det innebär att vara kvinna i dag. Men den är också en ledsagare. Den ger förslag på vägar ut ur många svåra saker unga kvinnor går igenom i dag: allt från ätstörningar till ensamhet och internetmobbning. Jag tror att många kan känna igen sig i beskrivningen av hur det är att växa upp i Sverige i dag. Hur alienerad man kan bli av den individualism som ligger så djupt i vår kultur. Hur förvirrad man kan bli av bristen på en diskussion om moral.

Kvinnomanualen pekar på nya och gamla sätt att vara kvinna, i både ande, själ och, inte minst, kropp.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig