Kromfest, Lewi Pethrus och vargfrossa

Josefin Lilja

Sett: Museer tillsammans med barn

Under ett par varma högsommardagar sökte familjen svalka på en rad folkbildande institutioner. Det blev järnvägsmuseet i Mariefred, en guidad visning på Gripsholms slott, storögt stros i Livrustkammaren i Stockholm och beskådande av tavlor och föremål på Nationalmuseum. Än en gång blev det tydligt hur barn öppnar dörrar dit vuxna saknar nycklar. Tack vare barnens naturliga nyfikenhet fann vi oss plötsligt klättrande bland ångloken i den annars låsta tågverkstaden; vi hamnade i Nationalmuseums ateljé med var sin lerklump, och vi låstes in i en autentisk fängelsehåla på Gripsholm. Att besöka museer med barn, egna eller lånade, ger garanterat ett mervärde.

Läst: Lewis resa av P.O. Enquist (Norstedts)

Borde jag skämmas för att jag, som Dagenmedarbetare tillika västerbottning, inte tagit mig an detta epos från 2001 förrän nu? Nej, huvudsaken den läses tänker jag! Allmänbildande och underhållande på samma gång. Här får vi inblick i herrnhutismen och dess vurmande för Jesu sår, vi får veta varför tidningarna gillade att kalla pingstvännerna för “babblare” och, något oväntat, att det är Lewi Pethrus som myntat uttrycket “hemmahosreportage”.

Förutom nya lärdomar får man sig även ett och annat gott skratt, som när författaren beskriver hur den till synes helt stumma och “nästan medvetslösa” damen på Bureås äldreboende just fått nattvardskalken tryckt mot sina läppar och plötsligt utbrister: “Jaa, I fekk då int myttje!!”

Sett: Filmen Där kräftorna sjunger

Säkert bidrog en årslång biotorka till upplevelsen, men i stort sett hela bokklubben som samlats i biosalongen fick torka tårar. Filmen utspelar sig i North Carolinas otillgängliga våtmarker och aldrig förr har väl ett träsk framstått så bildskönt. Dessutom citerar en av huvudkaraktärens få vänner Jesus; Mrs Mabel och hennes make Jumpin´ är nämligen i stort sett de enda som tycks bry sig om den övergivna “träskflickan” Kya. “Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.” (Matteus 25:40) Sämre budskap kan filmer ha!

I september ser jag fram emot: Bokmässan

Vem vet vilka spännande författarmöten som väntar på Svenska Mässan i Göteborg? Möten, föredrag, intervjuer och samtal – det lär det bli.

[ Svenska kyrkan omfamnar årets teman på Bokmässan ]

Malina Abrahamsson

Läst: Löpa varg av Kerstin Ekman (Albert Bonniers Förlag)

Jag är glad att jag trotsade min initiala skepsis (” jag är ju inte intresserad av vargar”) och läste Löpa varg. Märkte tidigt hur mycket jag tycker om Kerstin Ekmans sätt att berätta: lättheten i språket, lagren av mening.

Sympatiserade också genast med huvudkaraktären: Den tystlåtne jägaren Ulf Norrstig. Han som har ett liv i Hälsingeskogen bakom sig, nu är ålderstigen och bläddrar i jaktjournaler i stället för att jaga. En vinterdag är han med om ett förunderligt möte med en varg. Ekman beskriver det med absolut gehör. Berättelsen spinner sedan kring hur vargmötet gör att Ulf omvärderar hur vi brukar djuren och naturen. Boken stämmer till eftertanke, men inte på det övertydliga, uppfordrande sättet, utan tack vare att Ekman är en sådan skicklig berättare. Hon ger skogen, djuren och människorna liv.

Läst: The uncontrollability of the world av Hartmut Rosa

Äntligen har jag läst Hartmut Rosa! Ett tag kändes det som om alla jag mötte pratade om honom. Han är tyst sociolog, mest känd för sitt tal om “resonans”. The uncontrollability of the world handlar delvis om det. Tesen är att vår tids besatthet vid att vilja kontrollera livets alla områden gör oss oförmögna att uppleva resonans – att bli berörda och gensvara på det som berört oss. Konsekvensen är allvarlig: Världen blir död!

The uncontrollability of the world är insiktsfull och lättillgänglig. Boken får mig att vilja släppa kontrollen, sluta tro att jag är Gud. För vem vill inte känna sig levande? Uppleva resonans?

Hört: English L’Abri podcast

Den här sommaren tillbringade jag några veckor på engelska L’Abri – en kristen kommunitet och studiecenter. Det var så underbart att jag inte ville åka hem! För att behålla L’Abri-känslan i vardagen har jag börjat lyssna på deras podcast som består av inspelade föreläsningar som hålls på L’Abri. Utgångspunkten är att det kristna livet rymmer hela livet och därför handlar föreläsningarna om allt från rasism, kroppsideal och dejting till musikteori och Sally Rooneys böcker.

I september ser jag fram emot: Jonathan Johanssons konsert på Trädgården i Stockholm

Jonathan Johanssons senaste album har varit årets soundtrack för mig. Nu ska jag äntligen få se honom live!

[ Recension: Jonathan Johanssons nya låtar är större än musik ]

Urban Thoms

Hört: Countrybandet High Road på Skärgårdssång

Nashvillekvartetten High Road blev sommarens musikaliska upptäckt. Fyra skickliga instrumentalister (gitarr, fiol, piano och mandolin) blandar egenskrivna sånger med gamla psalmer och igenkännbara covers. Hela härligheten serveras med stämsång och ett sound som är en blandning av country, bluegrass, americana och även traditionell folkmusik med irländsk touch. Ett genomtänkt och välformulerat budskap i såväl texter som mellansnack har fått mig att börja lyssna igenom allt material från High Road som står att finna på nätet. Favoriten så här långt heter Faith, hope and love.

[ Fyrljuspriset 2022 till Lennart Sjöholm ]

Sett: World of classics i Tumba

Mitt ohämmade bilintresse från tonåren må ha mattats avsevärt, men måste ändå medge att det var en ren njutning att vandra omkring bland alla de fantastiska amerikanska bilar från 1950- och 60-talet som den excentriske tv-profilen Leif-Ivan Karlsson samlat på sig genom åren. Samlingen utgör Sveriges största USA-bilsmuseum och representerar ett värde av åtskilliga miljoner. Men framför allt erbjuder World of classics ohämmad njutning för alla oss som förälskat sig i estetiken från denna tidsepok. Här kan du se ytterst sällsynta bilmodeller i ett skick som motsvarar det de hade när de en gång rullade ut från försäljningshallen för sisådär 60-70 år sedan. Kromfest!

Sett: Kommissarie Venn på SVT Play

Sommartid är deckartid, i alla fall när det kommer till tv-tittande. Jag fastnade för denna brittiska miniserie med flera bottnar. Kommissarie Matthew Venn återvänder efter många år till sin gamla hemort, med uppgiften att driva en mordutredning. De fyra avsnitten letar sig djupare och djupare i samma fall, men samtidigt får vi följa kommissarie Venns personliga brottningskamp när han åter konfronteras med den kristna konservativa församling som han själv växte upp i, men som han kände sig tvingad att lämna då de inte accepterade hans sexuella läggning.

I september ser jag fram emot: Bröllopsfirande

En helg i september gifter sig min äldsta dotter. I ljuset av det hamnar alla andra tänkbara tilldragelser i skuggan.