Suck. Jag är verkligen inte sugen på undervisning om ledarskap som garnerar marknadens senaste utbud av framgångsteorier med några lämpliga bibelord, så att anrättningen ska reta aptiten på fromma församlingsledare.
Men jag behöver inte läsa många sidor i Daniel Alms nya bok förrän jag drar en annan sorts suck. En suck av lättnad. Det här är något annat. Min farhåga, förmodligen född i mötet med en del amerikanska exportvaror, blåser bort.
Det jag läser är en personlig och ömsint berättelse om pingstledarens far, äldste (ledare) i en liten pingstförsamlingen på landsbygden, fjärran från megakyrkornas värld. En enkel man, arrendator och mångsysslare, lite valhänt, ganska kärv, ofta fyrkantig. En icke perfekt men trogen arbetare i Guds vingård, präglad av plikt och ansvar. Men framför allt av kärlek till Kristus och hans kropp, församlingen.
En tjänare. Detta alltför ofta försummade ord i ledarskapsfilosofernas vokabulär. Även i kristna sammanhang.
Det ödmjuka tjänandet präglade Jesus, hans liv och hans undervisning. Han som inte satte sig på höga hästar utan på en kortbent åsna. Ett arbetsdjur, till funktionen inte helt olik Karl-Olov Alm i småländska Björköby, han som troget och träget bar fram Jesus i ögonhöjd med sina medmänniskor.
Teologisk reflektion och sund bibelundervisning får dela på utrymmet med pappan i denna bok. Författaren är ju ändå pingstpastor.
Han delar också med sig av personliga erfarenheter från ett mångårigt ledarskap. Transparent, och med hälsosam självdistans.
Men det är berättelsen om den enkle medarbetare i Guds rike, Karl-Olov Alm, som lyfter boken. Och vad kan vara bättre pedagogik än den Jesus själv använde, när han lät berättelserna om den barmhärtige samariern, den trogna förvaltaren och andra gestalter vara bärare av djup kunskap.
[ Daniel Alm: Jag visste inte att det fanns så mycket hat bland kristna ]
---
Titel: Går inte – det måste gå!
Författare: Daniel Alm
Förlag: Libris
Genre: Ledarskapslitteratur
---
