Filmen Crater är ett rymdäventyr med tidlösa frågor

Disneys nya film Crater är en klassisk äventyrsfilm i science fiction-format. En varm berättelse om vänskap och tillit – och om längtan efter att påverka sitt eget öde – med högaktuella frågor om vår gemensamma framtid som fond.

För många är namnet Disney synonymt med animerad, “tecknad”, film – först, störst och i flera generationer kända för sina välgjorda och fängslande sagor. Det är lätt att glömma att bolaget genom åren också producerat mängder av spelfilmer och tv-serier, så kallad “live-action”, för barn och ungdomar i nedre tonåren.

Crater, som nyligen hade premiär på Disney+, är en sådan. Och trots att den utspelar sig mer än 200 år in i framtiden får den mig att minnas svunna tider. Jag får också nästan känslan av att det här är ett slags farväl till en numera utdöende filmgenre. Inte så att det inte kommer att fortsätta göras äventyrsfilmer för den här målgruppen, men inget pekar väl på att de på den hyperkommersialiserade marknaden kommer att se ut så här.

För det är något med tempot och berättandet i Crater som känns alltmera sällsynt i vårt höghastighetssamhälle. Extrem action och snabba klipp har blivit norm för att behålla vår uppmärksamhet, så även barnens.

Men inte här, jag slås av att vissa scener är långa utan att vara fullproppade och att handlingen ofta förs ganska långsamt framåt. Min inledande otålighet förbyts i en skön känsla av att faktiskt vara närvarande i handlingen och hos de fem huvudpersonerna i det kompisgäng som allt utspelar sig kring.

Året är 2257. De flesta människorna bor fortfarande på Jorden, men på grund av klimatkatastrofer och krig har sökandet efter en ny planet att befolka pågått länge. Först startades ett arbete med att kolonisera månen, trots att förhållandena där knappast är ultimata. Men vid upptäckten av Omega, en planet som påminner mycket om Jorden, är det dit mänskligheten nu sätter sitt hopp. Långsamt pågår förflyttningen av lyckligt lottade dit. Men resan tar 75 år av nedfrusen sömn, då man inte åldras – till skillnad från dem man lämnar.

På månen finns en gruvkoloni kvar. Efter 20 års arbete i gruvan belönas man, i bästa fall, med en flytt till Omega. I filmen möter vi Caleb (Isaiah Russell Bailey) och hans vänner Dylan (Billy Barratt), Borney (Orson Hong) och Marcus (Thomas Boyce), alla födda och uppvuxna i kolonin. Calebs pappa har just omkommit i en arbetsolycka i gruvan. Hans mamma dog några år tidigare, så han är nu ensam kvar.

Föräldrarna hade tecknat en försäkring, där Caleb ska få åka till Omega om något händer dem. Caleb vill egentligen inte resa, han vill vara kvar hos sina vänner och trivs med livet på månen. När han får besked att skeppet till Omega avgår redan om tre dygn, får han lätt panik.

Hans föräldrar har pratat om en speciell krater som finns på en annan del av månen. De ville inte säga varför, men de hoppades att Caleb någon gång skulle åka dit. Hans vänner vill nu ge honom ett besök där som avskedspresent. Med hjälp av Addison (Mckenna Grace), som just flyttat dit från Jorden med sin pappa som är forskare, bryter de sig in i ett garage och stjäl en strövare, ett truckliknade fordon, och sätter fart mot den avlägsna kratern.

Det blir, såklart, en äventyrsfylld resa – så mycket mer ska inte avslöjas här – men också ett tillfälle för de fyra vännerna att lära känna varandra och sin nya vän Addison lite mer på djupet.

Vi håller på att förstöra vår vackra och fantastiska jord - hur ser planetens och mänsklighetens framtid ut?

De fyra killarna vill veta mer om hur det egentligen är på Jorden. Och trots det mörka och våldsamma Addison har att berätta, är det med stolthet och kärlek hon beskriver sin hemplanet och livet där. “Är himlen verkligen blå?”, frågar Marcus med förundran i rösten.

Crater är en välgjord film med fina skådespelarinsatser. Även om den inte är särskilt komplex, är det en angelägen historia som berättas. Dels för att utgångspunkten är högst aktuell: Vi håller på att förstöra vår vackra och fantastiska jord - hur ser planetens och mänsklighetens framtid ut? Här är filmen klassisk science fiction.

Men egentligen ligger inte fokus där utan på allmängiltiga existentiella frågor om mening, hopp, vänskap och tillit – och kanske framför allt om möjligheten att kunna påverka sitt eget öde och sin framtid. Här växer en överraskande hoppfull berättelse fram om utjämnade klassklyftor, ökad jämlikhet, värdet av gemenskap och vikten av att organisera sig.

Allt detta i en klassisk äventyrsfilm för hela familjen. Låt oss hoppas att detta ändå inte är ett farväl till den typ av berättande som Disney definierat och finslipat under sju decennier, allt sedan deras första spelfilm “Skattkammarön” 1950.

---

Film: Crater

• Regi: Kyle Patrick Alvarez
• Manus: John Griffin
• Genre: Äventyr/Science Fiction
• Medverkande: Isaiah Russell Bailey, Mckenna Grace, Billy Barratt, Orson Hong, Thomas Boyce med flera.
• Streaming: Disney+
• Betyg: 3

---