Andlig vägledning i törstens tid

Med avstamp i församlingen i Korinth ger teologen Mikael Tellbe sig ut på jakt efter sund och sann andlighet. Resultatet är boken Andens värk. ”Klargörande och viktig” tycker Dagens recensent Birger Thureson.

Titel: Andens värk – på spaning efter sann andlighet

Författare: Mikael Tellbe

Förlag: Libris (150 sidor)

Genre: Teologi

Törst och längtan. Sans och balans. Två hjulpar som får kyrkan att hålla sig mitt på vägen, tänker jag vid läsningen av teologen Mikael Tellbes nya bok Andens värk.

Islossning pågår. Den insjö i världen som heter Sverige är inte bottenfrusen. Samtalet om andliga ting börjar att tina. Gud är plötsligt något mer än ett svärord. Offentliga personer blottar oblygt sin längtan efter något som är större än egots inskränkta sfär. På kultursidorna tränar man på att avkoda kristna nyckelord.

”Pingsten handlar nämligen om vad den kristna gemenskapen egentligen är för något, om vad det är som ger den legitimitet, eller, teologiskt uttryckt, om hur Gud verkar i världen.”

Så skrev David Thurfjell i en essä i Dagens Nyheter pingstdagen 2023. Den meningen kunde ha varit en sammanfattning av ”Andens värk.”

När bokens författare ger sig ut på spaning efter den sunda andlighetens stigar gör han det med Första Korinthierbrevet i handen. Om denna epistel har han tidigare skrivit en bibelkommentar. Han är alltså väl påläst, vilket underlättar orienteringen.

Men huvudskälet till att Mikael Tellbe väljer just detta brev av aposteln Paulus är knappast att han kan texten utan och innan. Snarare ser författaren likheter mellan vår samtid och förhållandena i antikens Korinth, en stor kosmopolitisk hamnstad där många gick vilse i sin jakt på rikedom, upplysning och upplevelser.

En stad som givit namnet åt en utsvävande och promiskuös livsstil – att leva på korintiskt vis var ett begrepp – utgjorde ingen enkel miljö för den unga församlingen. Den kristna gemenskapen påverkades både av omgivningens kroppsförakt och andra filosofiska varianter, och dess lust till andliga kickar. Problem som aposteln adresserar.

Splittring. Urspårade frihetsideal. Etisk vilsenhet. Osund andlighet. Det var några av de mindre smickrande inslagen i en församling, som Paulus ändå berömmer för dess rikedom på andliga nådegåvor. En rikedom som dock ibland används fel, i själviska syften, och för att demonstrera den egna andliga statusen. Här behövdes mer kunskap och bättre ordning, tyckte aposteln.

”Men Paulus vill inte trycka tillbaka deras längtan efter mer av Gud. Han vill inte ge dem redskap till att distansera sig från karismatiken, utan redskap till att hantera den”, skriver Mikael Tellbe.

Att vara balanserad förknippas ibland med att vara ljum i sin tro. Författaren visar med all önskvärd tydlighet att så inte behöver vara fallet. Tonen i ”Andens värk” är varm, riktningen klar, mer av Gud är målet. Andens kraft och Andens gåvor har dock ett tydligt fokus. Det är att förhärliga Gud och upphöja Kristus. Det är att den troende ska betjäna andra. Andens vind har inte kommit för att blåsa upp egot tills det spricker.

Som andlig vägledning i törsten tid är ”Andens värk” klargörande och viktig. Valet står inte mellan ett överandligt virrvarr och avståndstagande från karismatik. Det finns en väg mellan dikena.

Till sist, titeln. värk i stället för verk. Författaren syftar på att Andens liv ger växt. Då uppstår växtvärk. För säkerhets skull vill jag dock skicka med till presumtiva läsare att boken i huvudsak handlar om det som gör gott och inte det som gör ont.

[ Mikael Tellbe: "Jag sa till Gud: Jag är beredd att dö" ]