Budskapen är genomlevda och vibrerar av hopp

Titel: Hemlängtan

Författare: Patricia Tudor-Sandahl

Förlag: Libris (160 sidor)

Genre: Vägledning

Varför har jag inte läst Patricia Tudor-Sandahl förut? Det frågar jag mig några sidor in i hennes senaste bok Hemlängtan. En bok om att stanna upp och hitta vägen hem till sig själv. Anslaget är varsamt och tryggt. Beror det på att författaren är psykolog och psykoterapeut?

I bokens betraktelser möter jag någon som vet vilken verklighet jag lever i, någon som månar om att jag inte ska förlora mig till stress, brus och flykt. Oavsett om det handlar om ett intrycksmättat skrollande, samtidens familjetempo, ängslighet inför besvärliga känslor eller alltihop på samma gång visar Tudor-Sandahl läsaren en bit på vägen till att möta sig själv i stillheten. Hon påminner ofta hur kontaktytan med Gud växer där och menar ”att längtan efter att finna Gud och längtan efter att finna sig själv i grunden är samma sak”.

Den här nätta boken rymmer texter som reflekterar över vad som är vårt hemma i den här världen, hur vi blir mer av oss själva, hur vi kan välja kärlekens väg. Här finns en inbjudan och stoff för att avsätta tid till en egen vardagsretreat. Andra texter kan gott användas av en retreatledare eller som tändsticka för varma samtal i en bönegrupp. Många gånger lånar Tudor-Sandahl andras ord, alltifrån Augustinus, Arborelius, Lönnebo och den heliga Birgitta till Proust. Och visst ger det djup när en författare också samtalar med människor från olika tider, traditioner och trosspråk.

Också Bibelns och Jesu ord speglas tydligt i Hemlängtan. Även om det är en bok öppen för den som inte är troende är den lika mycket en bok för den som vill leva i efterföljelse då den stannar vid teman som kallelse, förlåtelse och bön.

Budskapen författaren framför känns påtagligt genomlevda och vibrerar därför av hopp. Det går att göra rum för stillhet, för uppmärksamhet inför Guds närvaro. Det går att bereda rum för tacksamhet och förundran – livets vanliga dagar rymmer skatter för oss att utforska.

[ Patricia Tudor-Sandahl: "Jag vill gärna vara närvarande när jag dör" ]