Musikalen Journey to Bethlehem har potential att bli ny svensk jultradition

Julevangeliet hör julen till, det är det många som tycker, oavsett om man tror på budskapet eller inte. I och med att biofilmen Journey to Bethlehem snart får premiär har den klassiska berättelsen klätts i en ny, musikalisk förpackning. Kanske är det en ny jultradition vi ser här?

Varför har ingen gjort musikal om julevangeliet tidigare? Jo, här hemma i Sverige har det naturligtvis skapats en mängd lokala varianter som visats för skolbarn och kyrkobesökare, men det har länge saknats en storslagen internationell filmversion. Konceptet känns självklart; en grundstory som de allra flesta känner till som kläs i musikalisk dräkt med både dramatiska sångnummer, humor och finstämt berörande låtar. I Bibelns julevangelium finns ju det mesta: kärlek, konflikter, skräck och salighet.

Det var också just detta som den svenske producenten och låtskrivaren Adam Anders insåg för flera år sedan - att ingen tidigare anammat detta koncept. Sagt och gjort, han skrev ett filmmanus om Josefs och Marias resa till Betlehem, som musikal. Musiken spelades in i Sverige med svenska musiker. Svenske Peer Åström har tillsammans med Adam Anders skrivit musiken.

Resultatet, Journey to Bethlehem, har redan haft biopremiär i ett 40-tal länder och visas från och med den 1 december på svenska biografer, precis lagom till första advent.

För oss som är vana att läsa och lyssna till julevangeliet (kanske till och med tröttnat på att läsa om när Quirinius var ståthållare i Syrien) kan känslan förhoppningsvis fräschas upp en aning genom denna visualisering. Man får bland annat veta mer om den skam och känsla av utanförskap som en utomäktenskaplig graviditet innebar, hur tuff resan från Nasaret till Betlehem måste ha varit för den höggravida Maria och hur frustrerad kung Herodes blev av att höra nyheten om att det skulle födas en ny kung i hans rike.

Med vissa avvikelser, som till exempel att Josef och Maria gifter sig innan Jesus föds, att Herodes son har en framträdande roll, och att det snöar (!) utanför stallet är manus i stora drag troget grundberättelsen.

Det blir ibland lite väl amerikanskt och “hollywoodigt”, men får vara värt det för att klä berättelsen i modern dräkt. Här möter färgsprakande Bollywoodfilm musikaler som Moulin Rouge och Grease, med starka solonummer, mäktiga körer och en och annan potentiell hitlåt. Ett exempel är Marias Mother to a Savior and King, som sjungs direkt till Gud. Lite som Du måste finnas i musikalen Kristina från Duvemåla. Även kung Herodes solonummer Good to Be King, en stark och mörk kampsång, är en potentiell hit. Den får rockoperan Jesus Christ Superstars King Herod’s Song att kännas svag. “Mine is the kingdom, Mine is the power” ryter Antonio Banderas i rollen som kung Herodes och hans maktbegär går nästan att ta på genom bioduken.

Den spanska skådespelaren gör en klockren Herodes. Lynnig, avundsjuk och med en mörkt eyelinerkantad blick, både pratar och sjunger han med en röst som kan få den mest hårdhudade romerska soldaten att darra. Men även i det mörka finns humorn med, som att Herodes tron är utformad som ett lejongap, med rött lysande ögon som skulle passat i en animerad Disneyfilm.

Den karaktär som står mest i fokus (förutom Jesus som allt kretsar kring, men som inte syns) är annars den unga, vackra Maria, som ofrivilligt ska förlova sig med en man hon inte känner. Hon vill bli lärare, inte hemmafru. “Jag trodde Gud hade större planer för mig”, suckar hon medan hennes mamma försöker övertyga henne om att det kommer bli bra, och vi som känner hela storyn kan le: “Vänta du bara Maria”.

[ Svensk bakom Hollywoodfilm om Josef och Maria ]

Här finns en hel del humor, som särskilt de tre vise männen får stå för. En av de vise, kanske Baltsar, är för kort för att nå upp till stjärnkikaren och får lyftas upp av en av de andra. Eller när den matfriske Melchior vädjande vänder sig till kamelen han just ska bestiga med orden “En dag måste det bara finnas ett bättre transportmedel än dig”.

Det är också roligt när ärkeängeln Gabriel, som precis anlänt från himmelen i ett glittrande ljussken, tar en paus för att öva på de allvarsord han fått i uppdrag att framföra till Maria innan han leviterar från marken, slår huvudet i taket, och försöker sedan väcka den djupt sovande flickan. De humoristiska inslagen visar att detta är tänkt att vara en film för hela familjen.

Att flera av de klassiska julpsalmerna finns invävda i den nyskrivna musiken är ett smart grepp, som bidrar till att filmen får den där efterlängtade julstämningen. Man kan höra klassiker som O come, o come Emmanuel, Silent Night och starka O holy Night.

Sammanfattningsvis är Journey to Bethlehem en juldoftande bioupplevelse utan tomtar, men med den kristna trons kärna i fokus. Kanske är det dags att pausa trötta julrullar som Love Actually och Ensam hemma och låta Journey to Bethlehem bli en ny jultradition för hela familjen.

---

Journey to Bethlehem

• Svensk biopremiär: 1 december, Filmstaden.
• Genre: Musikal, drama.
• Manus och regi: Adam Anders.
• Musik: Adam Anders och Peer Åström.
• Skådespelare: Antonia Banderas (Herodes), Fiona Palomo (Maria), Milo Manheim (Josef).

---