Från svartvit bekännelse till andlig fördjupning. I sin nya bok skriver pastorn Robert Eriksson fram hur den resan kan se ut. Per-Johan Thörn Wistrand har läst “Hitta hem – Gudslängtan och ditt sanna jag”.
Varje ny release av Robert Eriksson – föreståndare i Betlehemskyrkan i Göteborg – skapar något av presentöppningens förväntan i mig. Nästan oavsett om det handlar om text, tal eller toner. Men framförallt när det gäller böckerna, som har hunnit bli ganska många vid det här laget. Vad är det för trådar han ska dra i den här gången? Vilka nya och gamla tankar ska få fart hos mig under läsningen? Vilken musik och vilka välformulerade tänkare ska det refereras till på de kommande sidorna?
Överlag tycker jag att Robert Eriksson i sina böcker går lite längre, lite djupare, i sina resonemang än vad en genomsnittlig kyrkobesökare kanske är van vid under en predikan. Det är på allvar och det är bra. Och jag kan känna igen mig i delar av den resa han i Hitta hem beskriver från tonårstid och framåt; från att ha levt med snudd på svartvita bekännelser till att känna behov av något mer dynamiskt och djupgående där tro och personlig utveckling går hand i hand.
Jag anar här en linje från Erikssons bok Samma gamla nya jag som gavs ut 2014. Orden rör sig även nu kring det där viktiga och samtidigt så svåra; att bli den jag egentligen är, bortom de kanske felaktiga bilderna. Och det i samklang med Gud.
Författaren tar oss med längs en väg som berättar om nostalgi och vemod, längtan, löpning i The Beatles fotspår, rastlöshet, kamp, att välja och att välja bort, olika bilder av Gud, ramar som brister, informationströtthet med motpolen att leva i “livets hastighet”, skatten i åkern, tankar om att inget är förgäves… Listan kan göras ännu längre.
Till sin hjälp tar Eriksson här trappistmunken Thomas Mertons tankar om människans sanna och falska jag, via dennes begrepp “true self” och “false self”. Det handlar om en mognadsprocess som tar tid och att hitta sitt sanna jag beskrivs som att lära sig att leva i förnöjsamhet och gemenskap trots att livet är svårt. Övergången från falskt till sant beskrivs poetiskt som en dans. Och som att bli mer som barnen som oförställt upplever livet “som det är”, inte som det kan eller borde vara. Det är vackert.
Jag stannar till en stund i sista utgången av kapitlet “Att aktivera sin längtan” där Robert Eriksson skriver om vikten av inre förvandling och slår fast att den stora frågan inte är vad du gör med ditt liv. Istället vänder han på det och formulerar en djupare ansats: Vem blir du när du gör det du gör? Den frågan är värd att dröja kvar länge vid.
Frågeställningarna i slutet av varje kapitel kan, som ofta när kärnan i ett större textmaterial sammanfattas i en mening eller två, stimulera till vidare reflektion. I ensamhet visst, men kanske helst i samtalsgemenskap.
Hitta hem talar till mig, den inspirerar till nya steg på vandringen (eller löpningen) mot en fördjupad tro. Jag tror och hoppas att den talar till fler.
---
Fakta: Om boken
Titel: Hitta hem - Gudslängtan och ditt sanna jag
Författare: Robert Eriksson
Förlag: Verbum (136 sidor)
Genre: Teologi, andlig vägledning
---
[ Robert Eriksson: "Andens frukter är kriteriet för vilka vi bjuder in" ]
