Recension: Braw låter läsaren komma nära - men kvinnorna saknas

”Det är sakligt, på gränsen till torrt, men ändå nästan oavbrutet intressant”. Det är Håkan Arenius ord efter att ha läst prästen Christian Braws senaste bok - en undersökning av hur Kristi ord överlevt genom seklen.

Titel: En vidgad värld

Författare: Christian Braw

Förlag: Artos (411 sidor)

Genre: Essäer och uppsatser

Den synnerligen produktive och meriterade prästen och författaren Christian Braw har i den här boken gett sig själv uppdraget “att med inlevelsens hjälp förstå vad som innerst inne berörde” de historiska personer han skriver om. Och han lyckas! Läsaren kommer människorna nära, anar deras drivkrafter och problem och vilka lösningar de fann. Texterna får liv av författarens lust till sina disparata ämnen.

För spretiga är de! Förutom de teologiska essäerna om treenigheten, Kristi ära och sökandet efter en teologi för en kyrka som rymmer både troende och hycklare följer han teologins utveckling genom högkyrklighetens brottning med pietismen och frikyrkan och med lovsångerna och psalmtexterna.

Hans ambition att upprätta Tegnér, “Sveriges störste diktare”, är läsvärd litteraturhistoria, liksom texterna om storheter som Kaj Munk och Sven Stolpe. För att inte tala om när han skriver om ett par av sina främsta läromästare, teologerna Bengt Hägglund och Gunnar Rosendal. Han slår ett slag för den bortglömda kristna litteraturen och följer den svenska psalmbokens utveckling. Han söker grunden till djärvheten hos den svenska stormaktstidens frontgestalters i böckerna de läste. Och han läser det som själasörjarna på skeppet Stora Kronan läste, det som tog med sig 800 man i djupet 1676.

Boken formar sig inte minst till en i hög grad allmänbildande undersökning av hur Kristi ord och kyrka betraktats, presenterats, försvarats och överlevt genom sekler. Kyrkliga läroskrifter analyseras, händelser sätts i sammanhang, personliga relationer kartläggs och drivkrafter blottläggs.

Författaren återkommer igen och igen till frågan om vad som hänt med tron efter vägen och till sin nyckelfråga: Hur ska vi förmedla den trostradition som med kyrkofadern Augustinus säger att “Guds Son har blivit människa till världens förvandling och räddning”?

Ändå är kanske den viktigaste texten den som handlar om Tysklands väg till Förintelsen. Med systematisk saklighet visar författaren hur Förintelsen blev möjlig när rättssamhället upplöstes genom att det rätta definierades som det som gagnade det egna folket. Skrämmande nog framförs ju liknande budskap oblygt och ofta även här och nu. Detta kapitel kan i sig vara skäl nog att skaffa boken.

Finns det då inget att ifrågasätta? Jo, självklart! En bra text väcker ju frågor och invändningar. En sak framstår till exempel med skriande tydlighet, nämligen att kvinnor saknas nästan helt.

[ Christian Braw: Utan insikt om syndafördärvet går Jesus förlorad ]

Fotnoterna är sparsmakade men tillräckliga – detta är ju ingen avhandling. Fler än 300 namn nämns! Många bara i förbigående, medan andra återkommer flitigt. Författaren räknar med belästa läsare. Citat på tyska, engelska, danska, latin eller grekiska översätts inte, men språket flyter på och en intresserad lekman hänger ändå med i svängarna. Och varje kapitel avslutas med en sammanfattande reflektion.

Det är sakligt, på gränsen till torrt, men ändå nästan oavbrutet intressant. Kanske på grund av författarens förmåga att liksom sätta sig ner bredvid, säg en präst på 1600-talet, i hans predikoförberedelse, läsa de böcker han läst från sin barndom till prästexamen, fråga sig vad hans bekännelseskrifter säger och se på de texter kyrkan då vilade på. Resultatet blir läsvärt!

[ Christian Braw: Ta vara på ungdomstiden, ungdomar! ]