Böcker

Menar Hellsten att hans text är direktinspirerad från Gud?

Bo Wettéus har läst “Ledarskap sitter i blicken” av Tommy Hellsten

Titel: Ledarskap sitter i blicken – att vara närvarande och äkta

Författare: Tommy Hellsten

Förlag: Libris (140 sidor)

Genre: Psykologi, coachning

Sitter verkligen ledarskap bara i blicken? Handlar det inte om hela personligheten, främst om hjärtat? Jovisst, det menar Tommy Hellsten, men han hävdar också att framför allt ögonen – själens spegel – visar att det är det som finns bakom alla ytor, fasader och attityder som avgör kvaliteten på ledarskapet.

Hellsten är psykoterapeut med stor erfarenhet av att undervisa ledare och utveckla företag och organisationer. Boken handlar däremot inte om att ge förslag om yttre mer eller mindre framgångsrika ledarskapsstrategier, förändringsprocesser eller krishantering. Allt detta kan vara bra, men det är i så fall resultatet av en inre process hos ledaren, som är mycket djupare än yttre faktorer, menar författaren.

Ledarens viktigaste uppgift är i stället att skapa medvetenhet, skriver Hellsten. Det handlar om medvetenhet på olika plan, främst medvetenhet om verkligheten och det egna jaget. Hellsten kallar det ”himlamedvetenhet”, alltså en högre dimension och andlighet. Han talar också om ”himlalängtan”, att ledaren hela tiden måste sträva efter något högre, mot Gud. Han varnar för omedvetenheten som leder till ett ledarskap utifrån egot, som ofta kan få katastrofala följder för ledaren själv, men också för omgivningen.

I kapitlet ”Gud i mig” beskriver han sin skrivarprocess och här studsar jag till inför vissa formuleringar. Han skriver: ”Gud och jag är ett, vi arbetar tillsammans. Jag tar emot det han ger mig att skriva och omvandlar det till text” och ”jag skriver ner det som jag får skriva”. Hellsten menar också att han har ”städat bort sitt ego” från skrivarprocessen. Går han inte ett steg för långt här? Betyder det att han anser texten direktinspirerad och att det skrivna är Guds ord? Får texten och innehållet kritiseras om det ska uppfattas som direktinspirerat? Och är författarens ego, kunskap och erfarenhet helt bortkopplade eller ska man betrakta texten som resultatet av ett samspel mellan författaren och Gud där kunskap och erfarenhet spelar en viktig roll?

Boken lämnar dessa frågor utan svar.


Fler artiklar för dig