Recension: Absolut hårdrocksgehör

All for the King

“Let there be light”

(Jono medier)

Betyg: 5

Det är en sak att ha lärt sig läxan utantill, en annan sak att till fullo behärska ämnet. Men All for the King är inga härmapor. Bandets senaste platta är ren uppvisning i klassiska hårdrocksreferenser. Den är dessutom ett osvikligt bevismaterial för att All for the King har absolut gehör när det gäller hårdrock/heavy metal.

Det råder inget tvivel om att Erik Tilling och hans låtskrivarkollegor lyssnat flitigt på föregångare i genren som Black Sabbath och Rainbow men det är texterna som gör att All for the King står ut i genren. I hårdrockens dna ligger att inte be om ursäkt för vem man är och vad man står för och det är kännetecknande för detta evangelisationsinriktade band. Skriftens auktoritet och Jesu gudomlighet understryks i texterna samtidigt som det varnas för ljumhet och att göra uppror mot Gud, men utan att för den skull hemfalla åt förenklad turn-or-burn-retorik.

[ Erik Tilling startar hårdrocksbandet All For the King ]

Att plocka upp Erik Tillings meditativa lovsång “S:t Patricks bön” och förvandla den till en sakral hårdrocksballad i bästa Scorpionsanda, självklart med engelsk text, visar sig vara ett genidrag. Och kanske speglar just denna sång bättre än någon av de andra den samklang som finns mellan Ricard Hultekes karaktärsfyllda stämband och Erik Tillings tunga gitarriff. The return of the King är en stark skildring av Jesus återkomst – ödesmättad och tung. En perfekt avslutning på ett klockrent album. The way, truth and life och The shelter är två andra favoriter.

Jag blev omedelbart väldigt förtjust i All for the Kings debutplatta när den kom 2017. Men faktum är att uppföljaren Let there be light är ännu vassare. Elva låtar med stor variation samtidigt som ingen faller ur ramen för det bandet försöker vara – ett genuint rockband med rötterna i 1970-talets bluesbaserade hårdrock. Mästerligt!