Finns bara en utväg för Livets ord

Observera: Denna ledarkommentar skrevs innan Livets ord skickade ut sitt pressmeddelande i frågan. Den ersattes därefter av en ny kommentar.

"När det gäller vår ekonomi har vi levt av tro hela livet så det är klart att Herren kommer att ta hand om oss." Så svarade Ulf Ekman när frågan "Funderade du mycket på vilka effekter beslutet att konvertera skulle få på din försörjning och din familj?" ställdes i en intervju i brittiska Catholic Herald i april i år, några veckor efter att han tillkännagivit att han och hustrun Birgitta beslutat ta steget över till den katolska kyrkan.

Nu visar det sig att det i själva verket är Livets ords medlemmar som garanterar att paret Ekman livet ut kan räkna med att leva på en komfortabel ekonomisk nivå genom ett pensionsavtal som även i andra samhällssektorer skulle få ögonbryn att höjas.

I näringslivet har det de senaste decennierna skett en uppstramning av de höga chefernas pensionsvillkor. Till detta har det faktum att publika bolag är skyldiga att redovisa avtalen i hög grad bidragit. I familjeägda företag förekommer säkert att gamla pappa som grundade bolaget tillförsäkras en hög inkomst så länge han lever. De pengarna minskar i så fall den vinst som den generation som driver företaget vidare skulle ha kunnat plocka ut.

Livets ord är inget företag. Det är en kristen församling, vars ekonomi baseras på de många lojala medlemmarnas offrande månad ut och månad in. En sådan ekonomi bygger fullt ut på förtroende för ledningen. Det förtroendet har Ulf Ekman haft, ända fram till beskedet den 9 mars att hans övertygelse lett honom till att bli konvertit. Chocken blev stor. Somliga uttryckte förståelse för det steg deras ledare tagit. Många kände sig övergivna och svikna.

Det är inte märkligt att känslan av svek förstärks när omfattningen av pensionsavtalen nu nått offentligheten. Av den information som publicerats hittills tycks slutsatsen kunna dras att stora summor avsatts till pensionsförsäkringar och att det därutöver finns en garanti för att den i svenska kristna sammanhang höga månadslönen på 49 000 kronor ska utgå i ytterligare elva år för att därefter i viss mån trappas ned. Det är bara att ta fram miniräknaren och multiplicera fram de mångmiljonbelopp det handlar om.

När svenska företagsledare får frågan om generösa löne- och pensionsvillkor brukar de svara att det inte är de som bestämmer utan styrelsen. Och när styrelsen tillfrågas blir svaret att villkoren måste vara på denna nivå om vi ska kunna behålla spetskompetensen i Sverige. Inget av dessa argument är gångbart när det gäller Ulf Ekman och Livets ord.

Pensionsvillkoren hade varit häpnadsväckande även om Ulf Ekman inte konverterat till katolicismen utan som församlingsledare emeritus fortsatt sitt arbete att bygga Guds rike inom ramen för Livets ord. När han nu lämnat gemenskapen måste starka ord som "otillständiga" brukas för att beskriva dem.

För Livets ords skull – men också för svensk kristenhets trovärdighets – finns bara en utväg, att Ulf Ekman själv omedelbart tar initiativ till en omförhandling av pensionsvillkoren så att de hamnar på en rimlig nivå. Och att förändringen kommuniceras tydligt och klart, i första hand till medlemmarna i Livets ord. Annars är risken stor att den fortsatta resan för församlingen blir skakig och att de ekonomiska bördorna blir övermäktiga när givandet sviktar.