När berget sprängs tystnar svanarna

För någon vecka var vi i sommarstugan för att vinterstänga. Det lilla torpet ligger i byn där jag växte upp. I samma by som barnens farmor och farfar bor. I samma by som gammelmormor och gammelmorfar fortfarande finns. Just på den platsen har vår familj funnits i generationer.

På kvällarna eldade jag i järnspisen för att värma upp köket. Dagarna var fortfarande soliga och varma. Svanarna letade efter något att äta på de slagna åkrarna. I bakgrunden stod de blågröna bergen. Fasta. Stilla. Tysta. Bara älvens dova brus hördes. Ibland svanarnas flaxande.

Men snart kommer bergen att malas ner. Tystnaden kommer att bytas av maskiner och dynamit. Ett företag från huvudstaden har fått lov att anlägga en gruva. Ett dagbrott. Det ska ligga i berget. På andra sidan älven. Mitt emot vår stuga.

Det heter att den sällsynta mineralen som finns i berget är viktig. Den är visst nödvändig för legering. Jag är lite osäker på vad legering är men det ska vara något som behövs inom den tunga industrin. Och så något med fabriker. Och så kanske det är.

Men om gruvan startar, och det ser så ut, kommer skogarna huggas ner. Stenen kommer sprängas. Jorden kommer schaktas bort. Bygdens män och kvinnor är oroliga för miljön. Älven rinner förbi precis nedanför den planerade gruvan. Den förser åkrarna, djuren och människorna med vatten. Nu är man orolig för tungmetaller och gift från gruvan.

I Jokkmokk planeras det också för en gruva. Även där är människorna som bor och lever på platsen kritiska. Renskötarna ser med oro på att gruvan kommer förstöra renarnas betesmarker. Människor och djurs livsbetingelser sägs hotas.

Men förvaltandet av Guds skapelse? Om detta är det tyst.

—  Steven Crosson

Svanarna flaxar till. De är lättskrämda. Hur kommer de klara maskinerna och sprängningarna? Blir de kvar?

Gruvor är nödvändiga. Heter det. Gruvor är underbara. Heter det. Företagen som prospekterar talar om vinst och utveckling. Kanske till och med om nya arbetstillfällen. Förre näringsministern Karl-Petter Thorwaldsson (S) sa när han tillträdde att han ”älskade” gruvor. Nuvarande näringsminister Ebba Busch (KD) har sagt att hon vill ha fler gruvor i Sverige. Men förvaltandet av Guds skapelse? Om detta är det tyst.

Det tycks ofta bli så att det bildas två läger. De som drabbas. Och de som sitter bakom ett skrivbord. Det är inte utan att man undrar, hur skulle företagarna känna det om det var deras skogar som skövlades? Hur skulle ministrarna tänka om det var deras berg som maldes ner? Hur skulle byråkraterna, entreprenörerna och politikerna känna det om det var deras dricksvatten som inte gick att dricka? Om det var deras sjöar och svampställen som en dag var ett dagbrott?

En räv skrämmer iväg svanarna. Vingarna ger ifrån sig ett stilla ljud. Ett ljud jag kommer sakna.

[ God jord: Begripligt att unga tvingar fram klimatfrågan i domstol ]