Ledare

Vi kristna måste kraftfullt fördöma våld i Jesu namn

Erik Helmerson: I tider av politisk polarisering har troende en särskild uppgift

Mördarjakt i Minnesota. En man – en evangelikal predikant – greps.

Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.

Vi vet inte om dådet i Minnesota främst motiverades av politiska eller religiösa skäl, men allt tyder på att mördaren var kristen. Vance Boelter, 57, ska ha klätt ut sig till polis och skjutit demokratiska politiker. En av dem, Melissa Hortman, och hennes man dödades. Boelter greps senare av polis. 

Enligt bland andra New York Times och BBC är han kopplad till evangelikala rörelser; han ska till exempel ha missionerat i Afrika. 

Hur reagerar vi när vi hör att fasansfulla dåd utförs av kristna? Jag tänker att vi måste reagera som vi vill att våra muslimska vänner gör när människor dödas i islams namn. Vad vi då vill se är ett totalt avståndstagande, tydliga markeringar, konstaterandet att detta är oförenligt med det som kallas fredens religion.

När dåd som i Minnesota sker kan vi inte titta bort och låtsas som att gärningsmannen är en helt annan kristen, en som inte har något att göra med vår egen tro. Den reaktionen har ibland kommit från muslimskt håll – ”en terrorist är ingen riktig muslim” – och den är begriplig. Vi vill distansera oss från det vidriga. Men det kan vi inte. 

Vi har alla ett ansvar som lemmar i Kristi kropp.

Det finns för många exempel där kristendom används för de vedervärdigaste dåd. Vad vi kristna kan göra i sådana situationer, förutom att be och rannsaka oss själva, är att se våldet som en möjlighet att tydligt säga nej. Säga: Detta får aldrig vara vi. 

Vi har ett kärleksbudskap att predika

Då måste vi också först och främst erkänna att den Gudstro som kan skapa så mycket gott och vackert också kan användas för att utföra de vidrigaste, mest destruktiva handlingar. Och vi måste vara i ett ständigt, öppet samtal om hur vi ska få ett slut.

I tider av politisk polarisering har troende en särskild uppgift. Vi har ett kärleksbudskap att predika, vi måste stå på vakt för att ingen människa avhumaniseras, vaka över att hatet inte får ta plats och förvränga den kärlek vi är kallade att ha till alla människor. Alla – även våra politiska meningsmotståndare, även våra ”fiender”.