Slaget om sanningen – när fakta blir vapen i Gaza

I varje krig är det flera olika slag som pågår samtidigt. Det är inte bara drönare och stridsvagnar; kampen om vem som ska få formuleringsprivilegiet pågår för fullt. Det är ingen skröna att det är vinnarna som skriver historien, och lika sant är att den som lyckas få omvärldens sympatier under tiden bomberna faller kan skaffa sig viktiga fördelar.

Frida Park

Opinionsredaktör på Dagen

Även i Gaza är det uppenbart att propagandakriget rasar med stor styrka. Aktivister seglar mot förbjudet vatten för att få mediernas uppmärksamhet kring Israels blockad. Och visst kan man hävda att båtkampanjen nådde sitt mål: när mediers strålkastare lyser på Greta Thunbergs aktion hamnar ”Bibis” regering oundvikligen i omedelbar och djup skugga.

Men riktigt så framgångsrik var inte aktionen.

Båtfararnas försök att göra en poäng av att förnödenheterna (en halv lastbilslast) inte skulle nå fram till svältande palestinier kontrades av Israel med löften om att de visst kommer nå Gaza. Och Thunbergs påstående om att hon blev ”kidnappad” av Israel föll platt eftersom hon omedelbart blev avvisad hemåt. Hela båtfararhistorien avslutas med ett märkligt gapskratt, vilket var Gretas svar på pressens frågor om terroristkopplade medpassagerare. I slutändan är det högst osäkert att palestinaaktivisterna vann just den här drabbningen.

Många av de protester som ägt rum på svenska gator bottnar säkert i en genuin vilja att stå upp mot vad man ser som förtryck, svält, fördrivning och ”folkmord”. Men slagorden om ”leve Palestina” blandas friskt med ”krossa sionismen”. Vilken ”sionism” de svenska demonstranterna vill krossa är inte solklart, vill man utplåna den judiska statsbildningen? 

Shiri, Kfir och Ariel – må vi aldrig glömma

På torsdagen gick bilder ut i medierna av en aktivist i solglasögon som vrålar i ansiktet på Jessica Stegrud (SD) direkt utanför riksdagen. Det lär inte väcka många sympatier för palestiniernas sak, tvärtom.

Men dessa och liknande demonstrationer runt om i världen är en huvudvärk för Netanyahu. Bortsett från de omänskliga Hamassympatisörer som jublade på Malmös gator och i sociala medier efter den 7 oktober 2023, hade Israel så gott som hela omvärldens sympatier och stöd när det stod klart att Hamasterroristerna mördat 1200 människor och kidnappat 200. Nu är Israel på god väg att tappa även sina mest trogna vänner.

KD-ledarens hårda kritik av Israel i riksdagsdebatten under onsdagen är knappast ett resultat av ett skepp lastat med aktivister eller demonstrationer utanför riksdagen. Men Ebba Buschs ord och regeringens linje att EU bör bojkotta vissa israeliska ministrar markerar ett skifte.

När hunger används som vapen är moralen förlorad

Allt fler anser att den 7 oktober inte fungerar som en ursäkt för att fortsätta att trappa upp ett krig där det civila lidandet är bortom alla rättfärdiga gränser. Det är fakta att hungriga civila som köar för att få mat dödas, något som Israel hittills fått skulden för. Under onsdagen meddelade hjälporganisationen GHF att Hamas attackerat en buss med hjälparbetare, minst fem personer dödades. 

Vad är fakta? Vad är propaganda? Att Israel inte tillåter journalister tillträde försvårar urskiljningen. Mellanösterns enda demokrati borde göra helt om. Argumenten om säkerhet håller inte och rapporterna som kommer omvärlden till del, hur ofullständiga de än är sett till helhetsbilden i en komplicerad och mångbottnad konflikt, gör allt annat än att motivera ens Israels vänner och den egna befolkningen att ge Netanyahu stöd för det sätt varpå kriget förs.

Om inte Israel finner en väg att avsluta det krig Hamas startade utan att använda hunger som vapen, utan att fler barn måste dö, kan slaget vara förlorat. I alla fall slaget om omvärldens sympatier. 

Carola blev förnuftets röst i Gazabråket