Åsa Molin: I rätt händer blir misslyckandet ett brödunder

Allt är inte vad det synes vara. I mitten av 1960-talet åkte Jonathan McRostie från Belgien till Sverige för att inspirera till mission. I en nyskriven bok som berättar om missionsorganisationen Operation Mobilisations (OM) historia i Sverige får vi möta Jonathan när han åker hem. Han är besviken. Speciellt på mötet i Jönköping, hade de inte sagt att det var “Smålands Jerusalem”? Ändå kom det bara 12 personer. Missnöjd och uttråkad av resan, “bara skog hela vägen!”, är han frustrerad över att ha slösat bort tid och pengar.

[ Åsa Molin: Jesu blick granskar inte ]

När Frälsningsarmén etablerade sig i Sverige publicerade Dagens Nyheter 1890 denna beskrivning: ”Dessa soldater utgjorde verkligen inga paradsoldater. Skevbenta, raggiga och krokiga utgjorde de i sanning inget material för en värnpliktsarmé. Deras blotta utseende väckte vämjelse och leda”. Liknande beskrivningar och förakt mötte frälsningsarméns soldater i de länder där de förenade evangelisation med socialt arbete. De fick vänja sig vid att människor kastade stenar och ruttna ägg på dem.

Men rörelsen växte explosionsartat och när William Booth dog 1912 fanns Frälsningsarmén i 61 länder. Till Williams begravning fick bara de 40 000 första en sittplats, och när han låg på Lit de Parade kom 150 000 besökare. Kransar från den tyske kejsaren och drottning Alexandra låg bredvid blommor med avsändare “Londons drinkare”.

[ Åsa Molin: Hyckleri är tecken på en ruttenhet i själen ]

Det kom bara tolv personer till det misslyckade mötet i Jönköping. Men när man många år senare såg tillbaka på den kvällen kunde man konstatera att det var efter just denna samling som nio av dem fattade livsinriktande beslut vilket ledde till att de ägnade sina liv åt mission i olika former. Med tiden blev Jonathans möte legendariskt, en snackis som påminde om att allt inte är vad det synes vara.

Fem brödbitar och två torkade fiskar å ena sidan. Flera tusen människor å andra sidan. Lärjungarna fick inte ihop det. De såg inte någon framkomlig väg från det lilla till det stora, gapet var oöverkomligt. Filip har ingen aning om vad han ska göra, men i stället för att själv avgöra att det inte är någon mening så sträcker han fram det han har i sina händer till Jesus. Det är en liten, liten rörelse. Men visar på stor tillit.

Det vi ser är tolv i stället för de hundratals vi drömde om. Det vi ser är skevbent, raggigt och krokigt. Det vi ser är fem bröd och två fiskar. Så lätt att blicken fastnar där och vi tvekar att ens ge det till Jesus. Men i Guds rike är saker och ting inte alltid vad de synes vara, eftersom det inte handlar om vad vi sträcker fram, utan till vem vi gör det.

---

Söndagens bibeltexter:

Gamla testamentet: Andra Kungaboken 4:42-44

En man kom från Baal Shalisha till gudsmannen med tjugo kornbröd, bakade på det första av den nya skörden, och med färska ax av sin gröda. »Ge det åt männen att äta«, sade Elisha, men hans tjänare invände: »Skulle jag sätta fram det här åt hundra man?« – »Ge det åt männen«, upprepade Elisha, »ty så säger Herren: De skall äta och få över.« Då satte han fram det, och de åt och fick över, som Herren hade sagt.

Episteltext: Andra Korinthierbrevet 9:8-10

Gud förmår ge er allt gott i överflöd, så att ni alltid har allt vad ni behöver och själva kan ge i överflöd till varje gott ändamål. Det står ju skrivet: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet. Han som ger säd att så och bröd att äta, han skall ge er utsäde och mångdubbla det och låta er rättfärdighet ge god avkastning.

Evangelietext: Johannesevangeliet 6:1-15

Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön, eller Tiberiassjön. Mycket folk följde efter, därför att de såg de tecken han gjorde genom att bota de sjuka. Och Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. Det var strax före judarnas påskhögtid. När Jesus lyfte blicken och såg att så mycket folk var på väg till honom sade han till Filippos: »Var skall vi köpa bröd så att alla dessa får något att äta?« Det sade han för att pröva Filippos, själv visste han vad han skulle göra. Filippos svarade: »Det räcker inte med bröd för tvåhundra denarer, om de skall få en bit var.« En av lärjungarna, Simon Petrus bror Andreas, sade: »Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad förslår det till så många?« Jesus sade: »Låt folket slå sig ner.« Det var gott om gräs på den platsen. Och de slog sig ner – det var omkring fem tusen män. Jesus tog brödet, tackade Gud och delade ut åt dem som låg där, och likaså av fiskarna så mycket de ville ha. När de hade ätit sig mätta sade han till lärjungarna: »Samla ihop bitarna som har blivit över, så att ingenting förfars.« De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med de bitar av de fem kornbröden som hade blivit över när de ätit. Då människorna såg vilket tecken han hade gjort sade de: »Detta måste vara Profeten som skall komma hit till världen.« Men Jesus, som förstod att de tänkte tvinga honom med sig för att göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, i ensamhet.

Psaltaren: Psalm 107:1-9

Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd. Så skall de befriade säga, de som Herren befriat ur nöden och som han har hämtat hem från alla länder, från öster och väster, norr och söder. Några gick vilse i öde öknar, de fann ingen väg till bebodda städer. De var hungriga och törstiga, och deras krafter sinade. Då ropade de till Herren i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål. Han lät dem finna den rätta vägen till en stad där människor bodde. De skall tacka Herren för hans godhet, hans underbara gärningar mot människor. Han ger de törstande att dricka och mättar de hungriga med allt gott.

---