Alf B Svenssons bok både stärker och utmanar Maria Ringdahl har läst “Du duger! Stärk ditt självförtroende som förälder” av Alf B Svensson 2023-12-21
Alf B Svensson: Jag har haft väldigt dålig självkänsla 80-årige jubilaren och relationsexperten om hur föräldrarnas, och hans eget, äktenskap har påverkat honom 2023-12-15
”Journalisten antydde att jag var psykiskt förvirrad” Alf B. Svensson: Strax därefter höll hon hon i ett program i P4 där hon fördömde personangrepp 2021-10-31
Alf B Svensson pratar genuspolitik i fransk-tysk tv Filmteam ska besöka Sverige och psykologen är en rösterna i programmet. 2021-07-09
Alf B Svensson: Trygga män ser inte starka kvinnor som ett hot “Först när vi får fler trygga män minskar mäns våld mot kvinnor.” 2021-05-27
Alf B Svensson: Så förstör du dina relationer “Jag brukar ta upp detta med hur man vårdar sina relationer i mina krönikor. Som omväxling tänkte jag göra tvärt om och visa hur lätt det är att vi förstör relationer.” 2021-04-22
Psykologen: Aggressiva pojkar behöver tidiga insatser “Redan på höstterminen i årskurs ett kunde jag identifiera många barn som riskerade att hamna i kriminalitet och missbruk.” 2021-03-17
Föräldrapeppen om att förmedla tro och självkänsla och att förmedla tro till barnen Jeanette och Gabriel Ingemarson tar hjälp av Erik och Mikaela Valier samt av Alf B Svensson i nya avsnittet 2021-02-24
Dagen brast i sina rutiner Svar direkt. Formuleringen i den ursprungliga texten blev helt fel, skriver Dagens chefredaktör Felicia Ferreira. 2021-01-30
Min formulering var djupt olycklig Svar direkt. Jag är tacksam för möjligheten att förklara vad jag egentligen ville säga, men misslyckades med, skriver Alf B Svensson. 2021-01-30
En våldtäkt är aldrig någonsin frivillig Krönikan “Se upp för kanskemannen” innehåller oreflekterade formuleringar som jag hade hoppats aldrig behöva läsa i Dagen, skriver Lisa Minnhagen. 2021-01-30
Föräldrapeppen snackar sex Och för första gången bjuder man in en gäst, nämligen psykologen Alf B Svensson 2021-01-27
6 utmaningar i ett äktenskap Psykolog Alf B Svensson delar med sig av sina relationsutmaningar 2020-11-06
Jag – ingen kärnfamiljskramare Bestäm dig för att det inte ska förstöra resten av ditt liv. 2016-05-31
Givande ger glädje Vem tror att de som fått hjälp att trixa sina miljarder till Panama har särskilt uppdragna mungipor dagar som dessa? 2016-04-12
Vi måste våga prata om sex Vi måste också tala om hur sex blir en källa till glädje och lust. 2016-02-09
80 000 år med levnadsvisdom Sluta oroa dig för framtiden. Att bli gammal är bättre än du tror. 2016-01-12
Jag struntar i åsiktseliten Ibland är jag lite ensam och det behövs fler röster i samhällsdebatten. 2015-11-10
Så blir ditt barn till en hjälte Ska våra barn bli vardagshjältar behöver vi reagera när de bara tänker på sig själva. 2015-09-15
Klaga eller vara tacksam – du väljer Först när vi legat sömnlösa flera nätter är vi tacksamma för att vi äntligen kunnat sova några timmar. 2015-06-23
Krisen måste inte sluta i skilsmässa Vi håller på och kör huvudet i väggen i stället för att försöka hitta dörren. 2015-05-26
Alf B Svensson: Att förlåta är inte att släta över Sexuella övergrepp, våldshandlingar och djupa svek kan tyckas omöjligt att förlåta. Men förlåtelsen har många dimensioner att fundera över. 2015-03-18
Min fru är bästa livförsäkringen Det är faktiskt en större hälsorisk att leva som ensam frånskild man än att få cancer. 2015-01-13
”Stora grabbar” i kyrkbänkarna ’Han sa att Gud älskar oss’, svarade flera av idrottsgiganterna. 2015-01-09
Till dig som vill hitta den rätte Det svåraste är inte att hitta någon att älska. En betydligt större utmaning är sedan att älska den man hittat. 2014-12-09
Lycklig – hur blir man det? Pengar gör oss lite lyckligare men bara om vi har dålig ekonomi. 2014-11-04
Vår son vill inte flytta hemifrån Jag har en son på snart 21 år som bor kvar hemma. Det har gått två år sen han tog studenten, och efter det följde en period av osäkerhet och arbetslöshet. Nu arbetar han till vår stora glädje som lärarvikarie sedan en tid tillbaka, och kanske trodde vi att han skulle börja leta egen lägenhet. Det verkar som om han helt enkelt tycker det är bekvämt att bo hos oss där han kan äta gratis och låna vår bil. Han betalar ett par tusen i månaden för detta, men det största bekymret är ju att han blir osjälvständig på det här viset.Jag har försökt peppa honom att leta efter eget boende, men då blir han lite stött och antyder att jag kör ut honom, mitt eget barn. Hur ska jag göra? "Bekymrad pappa" 2014-10-07
Hur får dottern bra självkänsla? Hej Alf! Jag är en tjej på 30 år som själv har ganska dålig självkänsla. Som barn upplevde jag hur jag hela tiden blev jämförd med min äldre syster och mycket i vår familj handlade om att prestera. Jag skulle så gärna vilja ge min egen lilla dotter en starkare känsla av att hon duger som hon är. Men hur gör man det? Och hur gör man inte? Är det fel att säga att teckningen hon har ritat är jättefin? Jag hörde någon säga att sådant kan signalera att hon måste vara duktig. Undrande mamma 2014-05-13
Olika tro, hur gör vi med barnen? Hej Alf, jag är gift med en partner som inte delar min kristna tro. Vi respekterar varandra och har inga problem med att vi tror olika. Spänningarna kommer först när det gäller barnen och barnuppfostran, där jag så klart vill dela vidare det jag tror på, vilket min partner inte är lika pigg på. Hur ska vi göra så att båda blir nöjda? Stockholmspappa 2014-04-01
Förra bästisen hamnar utanför Vår trettonårige son har under många år varit bästa vän med pojken i grannhuset. Det är en härlig kille med mjuk personlighet och han älskar att följa med till vår kyrka och på läger. Eftersom grannpojken har det tufft med kompisar i skolan är vår son viktig för honom. Nu har vår son börjat tröttna på honom och väljer hellre andra, lite tuffare kompisar. Det känns hårt mot hans gamla bästis, men vi som vuxna har svårt att bestämma vem han ska vara med. Hur ska vi agera? "Undrande föräldrar" 2014-02-25
Bör fyraåringen säga förlåt? Jag är mamma till en son på fyra år och jag undrar över det här med barn och ordet förlåt. Min kille är ganska livlig och har stark vilja. Ibland, när han leker i till exempel kyrkans lekrum eller när vi har gäster med anda barn hemma, händer det att han knuffar till de andra barnen, eller sliter leksaken ifrån dem. Givetvis tillrättavisar jag honom och sedan försöker jag få honom att be om förlåtelse. Detta ord verkar dock sitta oerhört långt inne, och jag kan få hålla på hur länge som helst. Ofta ser jag ju att han har förstått att han gjorde fel, men han vill ändå inte säga förlåt. Det blir till slut en maktkamp som känns absurd. Hur viktigt är det där lilla ordet egentligen? ”Cissi” 2014-01-28
Hur firar vi första julen som skilda? Hej Alf! Den här julen blir svår. Jag och min man skilde oss i maj, efter att det uppdagats att han hade en annan. Nu bor våra barn på sju och elva år hos mig varannan vecka. För barnens skull har jag bestämt mig för att försöka ha en bra relation med min före detta. Det blir dock lite artigt när vi pratar, och förstås, inte som förr. Hur ska vi tänka kring denna, vår första jul som skilda? Ska jag och min man satsa på att försöka fira den tillsammans, för att ge barnen en mjukare övergång till det nya, eller är det bättre att de får vänja sig vid att fira utan en av oss redan i år? Kämpande mamma 2013-12-10
Vår dotter klarar inte matten Jag och min man har svårt att stötta vår dotter i skolan. Hon är 17 år gammal och går andra året på gymnasiet. Hon kämpar på så gott hon kan, men får sällan några betyg över medel. Allra tuffast har hon det med matten där hon ständigt ligger efter och gör dåliga resultat på proven. Det värsta är att vi som föräldrar inte kan hjälpa henne som vi skulle behöva, eftersom vi inte själva är särskilt bra på matematik. Hemma hos dotterns klasskamrater verkar man ha löst detta problem genom att anställa professionell läxhjälpare. Men vi har flera barn och måste leva ganska snålt. Vi har helt enkelt inte råd. Hur ska jag hjälpa min dotter och är jag en dålig förälder om jag inte kan betala för läxhjälp? M. L. 2013-11-05
Måste barn bekänna färg? Min dotter är tolv år gammal och har börjat tycka det är pinsamt att säga att hon går till kyrkan. Särkskilt svårt tyckte hon det var när kompisarna frågat vad hon gjort i helgen och vi hade varit på församlingsdag. Vad ska jag säga då mamma, det låter ju jättekonstigt sa hon när hon kom hem från skolan på måndagen. Jag vill peppa henne att vara stolt över tron och kyrkan, samtidigt som jag inte vill att hon ska känna sig pressad. När jag var liten var jag rädd att Gud skulle bli arg om jag inte bekände färg. Hur hanterar man det här mot sina egna barn på ett sunt sätt? Undrande mamma 2013-10-08
Vår dotter är på väg åt fel håll Min 16-åriga dotter har alltid gillat att följa med oss till kyrkan och hon har många kristna kompisar. Man det senaste halvåret och nu när hon hon börjat i gymnasiet skippar hon ofta kyrkans ”tonårshäng” och är hellre med andra kompisar.Vi tror inte att hon dricker eller så, men det känns som om hon dras åt ett annat håll än tidigare. Nu har hon också skaffat sig en pojkvän. Han verkar vara en fin kille, men inte kristen. Hur oroade ska vi vara och hur uppmuntrar vi vår dotter att behålla sin tro? Orolig mamma 2013-09-17
Min dotter vill bara ha märkeskläder Hur ska man egentligen förhålla sig till tjatet om speciella märkeskläder? I min tolvåriga dotters klass har ett speciellt märke blivit populärt. Många av de andra barnen bär dessa luvtröjor och annat jämt, trots att de kostar betydligt mer än vad jag tycker att man ska behöva betala för kläder till barn. Jag har in i det längsta försökt stå emot, eftersom kläderna är så dyra. Dessutom vill jag att min dotter ska lära sig att värdera människors insida i stället för utsida. Samtidigt förstår jag ju att hon vill hänga med och att hon lever i ett grupptryck, så nu har hon fått handla några märkesplagg i alla fall. Men det bär emot. Jag och mina ”mamma-kompisar” diskuterar detta ofta, och vi tycker alla att det är svårt att hitta en sund linje. Hur gör man? "Frågemamman" 2013-08-27
Fråga Alf: Vår son vågar inte sova över Hej Alf! Vi är ett par med en son på 14 år som fortfarande tycker att det är jobbigt att sova borta, utan oss. Han är inte särskilt rädd eller orolig annars, men just när det kommer till detta låser det sig för honom. Han får ont i magen och brukar ringa oss så fort de andra börjar somna in. Jag vet inte hur många nattliga utflykter vi gjort för att hämta hem honom. I sommar åker hela hans konfirmationsgrupp på läger en vecka och nu oroar han sig för detta. Hur ska vi bäst stötta honom? Undrande smålandsmamma 2013-05-21
Ska vår dotter få döpa sig? Jag är mamma till en nioårig dotter som pratar om att döpa sig. Hon säger att det är för att hon vill vara kristen, men jag är lite rädd att hon mest gör likadant som sin två år äldre kompis. Visserligen har vår dotter gått i söndagskolan sen hon var liten och vet mycket om Gud och Bibeln, men hon har också lätt att falla för grupptryck.Själv döpte jag mig när jag var tio år gammal och har i efterhand önskat att jag hade förstått mer av dopets innebörd. Samtidigt som jag skulle önska att min dotter väntade lite är jag rädd att vi missar tillfället.Tänk om hon inte kommer att vilja döpa sig senare om vi säger nej nu? Hur ska vi göra? "Kristen mamma" 2013-04-16
Fråga Alf: Skadas mitt barn av att se på våld? I morse vaknade jag av att min åttaårige son satt och tittade på filmen Lego ninjago på Youtube. Där var fullt med kinesiska andar, drakar, zombies och små djävlar i avgrunden. Det känns inte bra att han ska titta på sådant. Problemet är bara att om jag förbjuder dessa filmer och program hemma, så kommer han ändå att titta på dem på fritids och hos vänner. Hur skadligt är det egentligen för honom, och hur ska jag som förälder göra? Hanna H 2013-02-19
Fråga Alf: Får jag bli arg på andras barn? Jag är en mamma med flera barn i skolåldern som börjat tröttna på barnens kompisar. Visst vill man vara en glad och kul förälder, men ibland undrar jag om jag istället blivit ”kvarterets stränga mamma”. På vardagarna är det nästan alltid minst ett extra barn hemma hos oss. De tjatar på att få spela tv-spel och de stökar till utan att plocka undan. Om inte mina barn säger det först, säger kompisarna sällan ”tack för maten”. Det här gör mig trött och sur, och allt för ofta går det ut över mina egna barn när kompisarna gått hem. Visst försöker jag att tala om för kamraterna vad vi har för regler hemma hos oss, men samtidigt är jag rädd att de då inte ska vilja komma hem till oss och leka med mina barn. Hur sträng får man egentligen vara? Cissi 2013-01-22