Josefine Arenius - Dagen

Delat ledarskap är inte vägen framåt

FRAMTIDENS LEDARSKAP, KULTUR OCH STRUKTUR I SAMFUNDEN. Den som leder som ytterst ansvarig i en organisation behöver ha mandat att fatta snabba beslut, skriver Josefine Arenius.

Personalen ställde sig som en mur framför barnen

Josefine Arenius: Det är när jag kommer hem och blir ensam en stund det kommer ifatt mig.

Lärare behöver mer än lite cellofan på skolavslutningen

Josefine Arenius: Föräldrar utgör mer än någonsin ett arbetsmiljöproblem för de vuxna runt våra barn

Pastorerna har ingen insikt om hur deras medlemmar lever sina liv

Josefin Arenius: Jag läser märkliga inlägg i grupper för kristna ledare där pastorer uppmanar sina medlemmar att “visa intresse för kollegan på lunchen”, så möjligheten att prata om Jesus kan dyka upp. Som om människor omkring oss bara vore objekt.

Vet ni hur många unga ledare som går på knäna eftersom de inte vet hur man delegerar ansvar?

Josefine Arenius: Ingen hade gett mig redskapen och jag visste inte vart jag kunde leta

Vad händer med de unga medan vi slåss för att gudstjänsten ska se ut precis som jag vill?

Församlingen kan vara ett sammanhang där man blir i tagen i anspråk. Där oron får något att ankra i.

Vi måste låta unga i kyrkan få växa till mer än ”Agnetas lilla pöjk”

Jag möter ofta människor som säger att de växte upp i kyrkan, men aldrig hittade sin vuxna plats.

Vi betalar hellre för barnaktiviteter än engagerar oss med barnen

Har vi inte bytt ”Kan du hjälpa mig?” mot ”Vad kostar det?” lite väl lättvindigt? frågar sig Josefine Arenius i en krönika

Skickar du barnen till kyrkan medan du spelar padel?

Kyrkan är inte en butik vi beställer ifrån.

Nästa valrörelse börjar i lunchrummet

Vi umgås med vår valda vänklick. Och så behöver vi inte möta dem som kräver en ansträngning av oss, skriver Josefine Arenius.

Följer du Jesus - eller en uppsättning goda värderingar

Josefine Arenius: Vi pratar inte så mycket om killen som gick på vattnet utan mer om att fördela resurser rättvist och tänka snälla tankar om varann

Dags att ta upp stafettpinnen efter Joakim Elsander

Var finns de kristna i samtalen på nätet, frågar sig Josefine Arenius

I kyrkan försöker vi bota känslor med andra känslor

Josefine Arenius: Allt ska avgöras med känslorna. Och i kyrkan har vi hakat på.

Får man ta hunden med sig in i skyddsrummet?

När vi förlorar kontrollen över helheten grottar vi in oss i detaljer

Om frikyrkan ska överleva måste vi gräva igen dikena mellan oss

Josefin Arenius: I den här polariserade tiden behöver vi mötas över samfundsgränserna och prioritera det gemensamma

Dottern har fattat att positivt är negativt

Josefin Arenius: Vi gräver åsiktsdiken som kan bli svåra att fylla igen

Allt fler av de kloka ledarna ger upp

Varje mening nagelfars. Det buntas ihop och sätts i fack. “Är du med dem eller oss?”

Lätt för pastorn att prata Gud - inte för alla andra

Josefine Arenius: “Klart att det är lätt att prata om Jesus på jobbet”, har jag sagt.

Vårt uppdrag är akut - men vi har inte ens ett ord för det

Tycker vi på riktigt att det vi sysslar med är viktigt?

Bara lugn, vi kommer hitta tillbaka till varandra

“Det tycks vara fler än jag som också bävar lite för alla de där mötena.”

Pandemitrötta församlingsledare: Ni gör världens viktigaste jobb

Josefine Arenius: Du tjänar en Gud mycket större än restriktioner och polariseringar.

Våra föräldrar sa inte ”jag älskar dig” – vi säger det jämt

Vi troende måste sluta misstro varandra

Vi ska inte tro att någon har en dold agenda när vi tycker olika, skriver Josefine Arenius

Skapa saker som involverar oss, inte serverar oss, kyrkor

Josefine Arenius: Det är skillnad mellan att titta på och att vara med

Josefin Arenius: Hopp är ingen snuttefilt

“Hoppet. Idén om att livet inte är upp till mig att lösa, att allt inte handlar om mina egna strategier”, skriver Josefine Arenius.

Josefine Arenius: Så lätt att tappa fokus från det större

Det är så lätt att drunkna i parmesan och gympakläder. Så lätt att tappa blicken från det där större.

Josefine Arenius: Mod är att ta ansvar för sina egna ”förlåt”

Mod är att fnittra åt sina misslyckanden och försöka igen.

Josefine Arenius: Håll kvar blicken!

Ögonkontakt har blivit något som betraktas som intimt.

Josefine Arenius: Corona påminner om vårt beroende av varandra

Svenskar är inte så bra på kriser.

Sektpodden lär oss att lyssna

Nyckeln de funnit är att lyssna färdigt.

Josefine Arenius: Mitt äktenskapsråd – backa och le åt alltihop!

Allt måste inte bli perfekt just nu.

Josefine Arenius: Jag vill tillbaka till förväntan!

Vart tog vi vägen? Och vad hände med vår tro när förväntningarna sänktes?

Josefine Arenius: Jag önskar oss alla att få leda gudstjänst

Jag önskar oss alla att nu och då få leda gudstjänst.

Josefine Arenius: Fram med gospelkåpan!

Många människor i Sverige i dag har ingen relation till Jesus alls.

Josefine Arenius: Vårt hopp är inte delfinmusik

Låt oss inte missa att berätta om den himmel som är hela skillnaden.

Josefine Arenius: Unga vill ha mer än trivseltro

Vad ger din tro dig som inget annat ger? Vad är den värd?

Josefine Arenius: Jag beordrar er att fulslappa!

Vi behöver ju till och med en coach för att lära oss göra ingenting.

Josefine Arenius: Kvällsbön i valtider

Gode far, jag är rädd. Rädd för rädslan som tar över.

Josefine Arenius: Vår nostalgi får inte kväva nya, unga idéer

Alla vi som de senaste dagarna har gråtit över att Frizon lägger ner har passerat trettio.

Mer påsk i kyrkan

De där orden på S, de är inte så trivsamma att prata om.

Våga vara plump ibland

Vi tycks göra ett paradnummer av att kunna själva.

Josefine Arenius: Var är kyrkan i människors tomhet?

Ju mer jag spränger min filterbubbla, ju mer ställer jag mig frågan; var är kyrkan?

Hybels väcker förändringslust och böneinspiration

Sedan Bill Hybels grundade Willow Creek i Chicago 1975 har församlingen blivit en av världens mest inflytelserika. I ”Styrkan i en stilla viskning” delar han med sig av livsvisdom kring att höra Guds röst.

Föräldrar, var schyssta mot barnens lärare!

Josefine Arenius: Unga kristna är vana vid en kyrka där allt är okej

Ungdomarna hade aldrig mött den kristna bubbla av regler och förbud som vi drev med.

Måste jag bli en fotbollsmorsa?

Kom ihåg att djupandas och få ny kraft

Nej – jag har ingen 40-årskris

Josefine Arenius: Församlingen är ett spindelnät av förebilder

Josefine Arenius: Fråga de unga vad de vill ha

Vi berättade hur det var, men vi frågade inte hur det landade.

Josefine Arenius: Världens bästa mamma kan vara en rookie

Tänk om fyraåringen inte behöver någon som kan allt?

Stolt över kyrkor som luktar av gårdagens fylla

Ibland slår det mig. Hur stort det är när vi är kyrka ihop.

Ibland smiter jag från julen

Om jag smyger upp telefonen där i mörkret så dyker det upp fler.

Vem ska du få att hoppsa?

Döda mig nu och jag dör som den stoltaste mamman­ i världen.

Vågar du samtala på riktigt?

Vad skulle hända om Guds församling fick mer av det bästa av oss.

Dags att tacka din kyrka?

I min generation sitter vi gärna på en pub och skrockar åt ungdoms­samlingarna.

Pappas tröst formade mig

Alla de där frågorna som mal i ditt huvud, de kan Gud använda.

Det här är till dig, Ariana

Inga cellofanpresenter i världen kan ersätta­ att få känna sig sedd.

Jag skäms över Europa

De var för många på broderns båt. Så de ombads ställa sig upp. Sen gasade föraren. Så de flesta föll av.

Det är jag som är normen

Som singel hade jag all tid i världen för att rädda världen. Nu riskerar mitt liv att handla om färgen på våra tapeter.

Jag är radikalt omodern

Jag vill tillhöra min man. Av den enkla anledningen att han också tillhör mig.

Ska dansa mer i vardagsrummet

Vad gör vi med all vår förväntan? Och vad gör den med oss?

Min idol bjöd mig på läsk

Han lärde mig hur man ser andra människor.

En redigerad lycka i mobilen

Tänk om livet skulle bli lite lättare om vi alla vågade vrida kameran mot kulissen?

Biskopens bön var en reflex

När jag ser ett barn sätter mitt muskelminne in.

Vågar du vara tuff på riktigt?

När sanningen nådde oss såg vi ut som frågetecken.

Mitt brev till mig själv

Ingen vill höra om hur njutbart man bör finna sitt vardagskaos.

Var vi inte människor?

Människor reser sig upp i raseri för varandra.

Listor som talar

Spellistorna. Där har vi det. Ett år håller på att ta slut och traditionsenligt förväntas man sammanfatta. Och i min omvärld där ämnet "sociala medier" ständigt är på tapeten så inser jag plötsligt vad 2010 års bidrag till min kulturkonsumtion är.

Våga släppa fram nya ledartyper

Det finns ett driv och en passion hos många unga kristna i dag. Deras engagemang möts dock ofta av färdiga ramar de ska passa in i och av en kultur som inte hjälper dem att bli de ledare de borde vara.

Tillfälligt gångbar

Har vi ett uppdrag att göra julens musik till mer än fungerande marknadsekonomi? En månad om året sjunger svensken mer än gärna om Jesus. Och en enorm ekonomisk apparat tillfredställer de behoven. Men tänk om sångerna kunde få öppna dörrar till hjärtan och inte bara plånböcker?

Kristna diken

Det är det där med dikena. Är det inte det ena så är det det andra. Varför ska det vara så svårt att hålla sig på vägen? I det terapeutiska diket?

Ropande stenar

Vi har ofta alltför lätt att stänga öronen för röster som förklarar livet och tron på ett annat sätt än vi själva uppfattar dem. Risken är stor att vi då missar något viktigt. I den profana musikvärlden finns mycket att lära om vår samtids andliga längtan.

Deltagare eller åskådare

Musiken på frikyrkornas sommarkonferenser skiljer sig åt, och gör att deltagarna känner sig hemma. Så: säg mig vad du lyssnar på så ska jag berätta vilken konferens du gillar. Eller? Kanske det i stället handlar om den goda delaktigheten, den som inte skiljer lovsångsledaren från bänkgnolaren.

Många favoriter i repris på Dove-galan

NASHVILLE. Fyrtionde gången gillt. Än en gång samlades den kristna musikindustrin för att hedra varandras insatser under året som gått. Dovestatyetter i 43 kategorier delades ut i vanlig ordning och bland vinnarna stod veteranen Steven Curtis Chapman som har ett tungt år bakom sig.

De som tänker rösta på Obama tiger

Kristen artist är lika med republikan? Åtminstone brukade det låta så. Men även inom artistvärlden tycks vinden ha vänt. Du får rösta på vad du vill - säg det dock inte högt. I stället lägger fler och fler fokus på världen utanför.

Samarbete hyllad trend på Dove Awards

NASHVILLE. Toby Mac och Mac Powell har nog träningsvärk efter att ha sprungit i trappan upp på scenen, en Sverigeresenär blev årets producent och samarbete är trendigt. Välkommen till GMA Dove Awards.

Dags för firmafest för den kristna musikindustrin

Nashville. Lovsång som en egen genre det går att tävla i och tv-kändisar från amerikanska Idol ligger i fokus när Nashville än en gång står i blickfånget för alla dem som jobbar med tro och musik på samma gång.

Passionen för Jesusrock växer starkare

Kramfors. De satsade stort och bråkade med brandmyndigheten om att de bara fick ta in 2 500 personer i lokalen. Sen kom det bara ett par hundra. Sex år senare drivs Jesusrock fortfarande för full maskin och med fantastiskt gott rykte men publiken tycks utebli. Fast spelar det någon roll? – Drivkraften är vad vi ser Gud göra genom festivalen och drömmarna framåt, säger David Tosteberg.

Festivalen känns som en lång klubbspelning

Jesusrock är platsen för artister att möta sina lyssnare. Om man tänker bort att stora scenen är en sporthall med förstklassigt ljud och ljus och en jättescen så känns faktiskt hela festivalen lite som en klubbspelning utspridd på tre dagar.

”Sverige är hemma just nu”

Vi hör ganska ofta om artister, kanske speciellt från USA, som säger sig trivas väldigt bra i Sverige. De tycker om naturen, att det är så rent, människorna och det faktum att de får vara sig själva utan att vara omgivna av vare sig påflugna fans eller förväntningar från skivbolag och journalister. Men ingen drar hemmakänslan så långt som Sarah Kelly.

Kristna artister: Ärlighet varar längst

Oavsett om du ligger på golvet och letar efter dina egna pulsslag eller står i hänförelse inför den högste i tacksamhet så är det viktigaste att du har något att säga. Det tycks som att kristenheten har tröttnat på den ljumma bilden av tron i musiken.

Mångsysslare den nya tidens artister

Nashville. Multitasking är ett av trendorden för företagare i dag och för musiker verkar det vara en överlevnadsfråga. Artister blir författare, företagsledare och världsförbättrare på löpande band. I övrigt handlar det fortfarande mycket om skramlande gitarrer om man tar tempen på den musik från kristna artister som strömmar ut från Nashville.

Chris Tomlin tog hem flest priser - igen

Så var det den tiden på året igen. Den 38:e omgången av GMA Awards gick av stapeln i utkanten av Nashville den 25 april. Under ledning av Natalie Grant, Donnie McClurkin och Backstreetboyssångaren Brian Littrell delades 43 priser ut i kategorier från country till hårdrock. Och den store segraren? Chris Tomlin igen.

Musikmakarna det låter mest om

Rocken regerar på de kristna musikscenerna och kyrkan börjar på allvar göra sig hörd i reklambruset. Eller är det så att kyrkan blivit arenan för samma brus? Folk har tagit tempen på den samlade amerikanska, kristna nöjesindustrin.

Den kristna rockens superstjärna

Nashville. Han var en tredjedel av det största kristna bandet i världen för sin tid, han var mannen med rösten, dc Talks bad boy, som plötsligt tycktes göra uppror. Han ägnade massor av tid i Europa och både skrämde slag på och fascinerade massor av människor. Han skiljde sig. Och flyttade. Och gifte sig. Och fick barn. Vem är egentligen Kevin Max?

Från Backstreet Boys till kristen solokarriär

Han är familjefar, har precis släppt sin första soloskiva och han brinner för församlingsliv. Han är också en femtedel av en av världens största popgrupper. Han har rest jorden runt i privatplan, sjungit på utsålda arenor och jagats av världspressen. Möt Brian Littrell.

delirious?: När vi spelar på ett profant ställe händer något

Brittiska delirious? har blivit ganska Sverigevana. På Gullbrannafestivalen gör de sitt tredje besök på kort tid och redan i höst kommer de tillbaka igen. Man kan ju undra varför.

Hej...

Jerker Gunnarsmo i Saving Blue, ett av svensk kristenhets mest uppskattade liveband som nu ger sig in i studion igen.

Superchi[k] stärker sin position

Hej...

... Daniel Dahlqvist i Floodgate.

Sverige lockar Sanctus Real

För ett par veckor sedan dök det ned en pressrelease i min mejllåda. Amerikanska Sanctus Real har släppt en ny EP och den har fått titeln ”SverigeEP”. Hur kan det komma sig att ett amerikanskt band, som aldrig satt sin fot i Europa, väljer att döpa sin skiva till något på svenska? Efter en del mejlande med bandets management visade det sig att orsaken var den intervju som Nya Dagen gjorde med bandet i våras. Dags att publicera intervjun och hitta gåtans lösning, med andra ord.

”Minutbibeln ska vara en aptitretare”

Får man ut något av att läsa Bibeln en minut om dagen? Nja, kanske är det inte det som är poängen med Minutbibeln. Snarare vill författaren Knut Tveitereid uppmuntra unga människor till att börja läsa Bibeln, om det så bara är en minut per dag.

The Benjamin Gate bryter upp

”Ibland vill jag dansa av glädje”

Lovsångsledaren Jeff Deyo kommer i juli till Gullbrannafestivalen med ett tydligt budskap. – Förr skulle allt vara så tyst och högkyrkligt, nu ska det plötsligt dansas och skrikas inför Guds tron. Jag tror att det finns plats för allt det där, säger han.

Fisken.nu vill sätta sig på tvären

Internet har på kort tid blivit en av våra största mötesplatser. Speciellt många unga människor ägnar åtskilliga timmar per dag åt att chatta, sända meddelanden, diskutera ämnen eller dela med sig av sina bekymmer på olika forum på nätet.

Gudinnorna gör sina röster hörda

På Örebro Universitet pågår just nu den kontroversiella utställningen ”Efter tusen år av tystnad – Gudinnebilder och glömda spår”. Utställningen bygger främst på Birgitta Onsells böcker som skarpt ifrågasätter Bibelns gudsbild.