I dag inleds fastan, en 40 dagar lång förberedelse innan vi återigen kan tända påskljuset och påminna oss om hur Kristus en gång för alla brutit dödens udd. Fastan har i alla tider utgjort en tid för självrannsakan, något krasst skulle det kunna sägas att fastan är en möjligheternas högtid. En tid då vi kan komma till insikt med att ett annat liv och en annan värld är möjlig.
Inom de ortodoxa traditionerna inbegriper fastan ofta en omläggning av kosten, vilket innebär att ortodoxt kristna i regel avstår från animalier i form av kött-, ägg- och mjölkprodukter. Detta är ett bruk som sträcker sig tusentals år längre tillbaka i tiden än klimatavtal, djurrättsaktivism och köttfria måndagar. Grunden till den veganska kosthållningen i den kristna traditionen är egentligen självklar, eftersom den är en del av Guds skapelse.
I begynnelsen skapade Gud nämligen veganen. I 1 Mos 1:29 klargör Gud att människorna ska äta ”alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt”. Det är först efter syndafloden som Gud anbefaller att ”allt som lever och rör sig skall vara er föda” (1 Mos 9:3). Att under fastan iaktta en vegansk kosthållning är därför att leva, åtminstone delvis, det liv som Gud hade för avsikt för människan. Det är ett sätt att närma sig paradiset, ett sätt att i handling vittna om en Gud som värnar hela sin skapelse.
Fastan utgår från en självklarhet som vi i vår del av världen sällan tvingas reflektera över – trots närmast oändliga antal matlagningsprogram och dieter – nämligen att maten är något av det mest grundläggande för livet. Just därför finns det särskild anledning att under den stora fastan begrunda hur konsumtionen av animaliska produkter påverkar inte bara djuren och miljön, utan också våra medmänniskor.
Enligt FN:s livsmedelsprogram lider 800 miljoner människor i världen av svält eller undernäring. Siffrorna har sjunkit under senare år, men det är fortfarande så att var nionde person i världen inte har tillräckligt att äta. Köttkonsumtionen är en av de främsta anledningarna till att denna situation består. Den hastigt ökande köttkonsumtionen innebär att stora odlingsytor krävs för att producera spannmål till köttindustrin. Detta leder i sin tur till att priserna skjuter i höjden och att de fattiga människor som tidigare levde på grödorna inte längre har råd att mätta sina magar.
Samtidigt dödas årligen oerhörda 150 miljarder djur för att behaga våra smaklökar. Det är en siffra som är svår att greppa, men sedan du började läsa denna artikel har till exempel cirka 300 000 kycklingar och 10 000 grisar fått sätta livet till – detta i regel efter ett liv fyllt av plåga och ångest. Individer som Gud har skapat och begåvat med viljor, känslor och rädslor.
Jag vill med detta som bakgrund rikta en vädjan till alla församlingar i landet: Använd fastan som ett tillfälle att samtala om hur vårt liv och våra vanor påverkar vår omgivning. Vad var det Gud ville med skapelsen? Hur förvaltar vi den på ett gott sätt? Hur kan vi leva det liv som Gud ville att vi skulle leva?
Det finns rika källor att ösa ur i detta arbete. Både internationellt och på den svenska marknaden finns det otaliga hyllmeter skrivet om djurrättsteologi. Men det finns också föreningar och människor som brinner för dessa frågor och som redan innehar en stor kunskap, vilken de gärna delar med sig av. Vildåsnan, som är en kristen djurrättsorganisation, har många medlemmar runtom i landet som längtar efter att få inspirera, diskutera och ta del av nya perspektiv.
Så låt oss alla under fastetiden återupptäcka den paradisiska kosten och in i påsktiden bära med oss hoppet om att en ny värld är möjlig. En värld där hela Guds skapelse omfattas också av människors barmhärtighet.
Martin Nykvist, prästkandidat i Lunds stift, doktorand i kyrkohistoria och medlem i Vildåsnan.
