Att Skolverket, genom Anna Westerholm menar att berättelser i Bibeln och andra urkunder nu blir obligatoriska är också gott. Men tyvärr står detta inte uttalat i förslaget.
Begreppet ”berättelser inom kristendom, islam och judendom” betyder inte med nödvändighet religiösa urkunder. Det skulle lika gärna kunna syfta på andra berättelser. Westerholm skriver att frasen Bibeln och andra urkunder i nuvarande kursplan endast är ”ett exempel på var centrala tankegångar i världsreligionerna uttrycks”.
I förslaget till ny kursplan blir berättelser däremot obligatoriska i undervisningen. Men det gäller inte specifikt religiösa urkunder. Begreppet ”urkund” nämns en enda gång och då just som exempel: ”Tolkning av och samtal om … till exempel i urkunder, konst och ritualer.”
Vi tar emot Skolverkets önskan att ”de religiösa urkundernas plats i undervisningen förstärks” med försiktig optimism. Med glädje noterar vi också det Anna Westerholm skriver om att ”Bibeln har sin givna plats”. Om så är fallet, vore det då inte lika bra att skriva just det i kursplanen?
Åke Bonnier, ordförande för Svenska bibelsällskapet.
Anders Göranzon, generalsekreterare för Svenska bibelsällskapet.
Läs också: Skolverket: ”Därför tar vi bort Bibeln ur kursplanen
