Debatt

Enneagrammet är inte obibliskt bara för att det inte omnämns i Bibeln

Slutreplik. Jesus rörde vid det som ansågs orent. Paulus förklarade att offerkött var okej att äta. På samma sätt kan vi kristna känna oss fria att använda ett verktyg som enneagrammet, skriver Zandra Erikshed.

Jag har haft samma tankar som Lennart Jareteg, som replikerade på min debattartikel där jag hävdade att enneagrammet kan vara till hjälp när vi aktivt jobbar på vår gudslikhet, vår helgelse. Och även om jag inte känner att jag behöver försvara enneagrammet – antingen är det av värde för dig, eller inte – vill jag lyfta det som ändå gett mig frid att använda det.

Jareteg använder det vackra begreppet barnaskap. Det är så jag bäst skulle beskriva min gudsrelation. Enkel och självklar. Inga metoder behövs för att jag ska vara trygg i min tro. Men precis som barn behöver fostran för att mogna, behöver vi “arbeta med fruktan och bävan på vår frälsning” för att bli mer lika Jesus. På den vägen är enneagrammet en stor hjälp. Som ett medel, inte ett mål.

Vidare skriver Jareteg att enneagrammet går tvärtemot vad Bibeln säger om att det är i svaghet som vi är starka och att vårt jag måste korsfästas för att Jesus ska bli stor. För mig leder enneagrammet just till en ökad förkrosselse över mitt ego och insikt om att Gud ska bli större och jag mindre!

Enneagrammet är inte menat att sätta mig i en box, utan visar på den box jag redan sitter i – och hur jag kan ta mig ur den. Det är som att låna ett par glasögon för att se på mig själv och världen med ökad klarsyn. Brusten – och alltid älskad. Det ger mig ett språk för att avslöja den falska identitet jag skapat och som hindrar mig från att ge och ta emot kärlek.

Därigenom får jag hjälp att sluta projicera min falska självbild på Gud, så att vi kan ha en mer kärleksfull relation. ”Ju mer jag lär känna mig själv, desto mer kan jag också lära känna Gud – och tvärtom”, som Christoffer Abrahamsson skrev i Budbäraren i fjol.

Kan vi lära oss något av andra? Kan inte Anden blåsa vart den vill? Kan inte Gud använda vem och vad som helst, för sina syften?

—  Zandra Erikshed

Det är sant att Vatikanen 2003 uttryckte oro över att enneagrammet kan stå i kontrast till ett kristet liv. Påve Franciskus är däremot ingen motståndare, tvärtom är han väl bekant med enneagrammet. Men han framhåller att det inte ska missbrukas eller leda till överdriven självupptagenhet, utan användas inom ett stabilt andligt ramverk. Inte minst inom den ignatianska vägledningstraditionen har erfarna kristna själasörjare använt sig av enneagrammet.

Även om mycket är höljt i dunkel kring enneagrammets bakgrund, är kristendomen en tydlig och central källa. Genom åren har många människor – med sina brister och styrkor – bidragit till dess framväxt. Det finns därför ingen enskild människa att hylla eller misskreditera enneagrammet för. Det kan liknas vid en öppen källkod som kontinuerligt utvecklas.

Det är bra att känna till enneagrammets historia och nutida användning, men vi behöver inte avvisa det på grund av “guilt by association” (associationsskuld). Slutligen är all sanning Guds sanning. Det är Gud som har skapat människan – oavsett hur och vem som har satt ord på hur hon fungerar. Gud söker efter en relation med oss, på alla sätt. Enneagrammet kan underlätta för oss att växa in i den relationen.

Enneagrammet är inte obibliskt bara för att det inte omnämns i Bibeln.

—  Zandra Erikshed

Ändå väcker detta frågan: Kan vi lära oss något av andra? Kan inte Anden blåsa vart den vill? Kan inte Gud använda vem och vad som helst för sina syften?

Kung Salomo och Augustinus var inte rädda för att lyssna till källor som låg utanför “det uppenbart kristna”. Jesus rörde vid det som ansågs orent. Paulus förklarade att offerkött var okej att äta. På samma sätt menar jag att vi som kristna kan känna oss fria att använda ett verktyg som enneagrammet.

Vi behöver inte vara rädda – utan ska pröva allt och behålla det goda. Allt är tillåtet, men inget ska ta Guds plats eller få makten över oss. Enneagrammet (när det används vist och varsamt) är inte obibliskt bara för att det inte omnämns i Bibeln. Tvärtom är det ett verktyg som hjälper mig att odla kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.

Fler artiklar för dig