Enneagrammet visar mig mitt behov av Jesus

Angående artikeln om enneagrammet, där bland annat Patrik Hagman uttryckte en försiktig skepsis, vill jag utifrån min egen erfarenhet och brottning dela mina tankar kring modellen.

För femton år sedan kom jag för första gången i kontakt med enneagrammet, men var inte redo och ganska skeptisk. Till både namn och symbol såg det ut som ett pentagram och när jag fick höra om grundarnas bakgrund kände jag mig väldigt tveksam. Sedan barnsben har jag marinerats i att hålla mig långt ifrån allt som kan associeras med nyandlighet.

Så dök det upp igen, i samband med en utmattning. Snart förstod jag att enneagrammet var en skatt. Ändå tog det lång tid för mig att hitta min egen strategi – den grundläggande drivkraften bakom mitt beteende (vilket säger mer om min brist på självinsikt än om modellen i sig. I dag vet jag att det ofta är den av de nio strategierna som skaver mest, som är rätt).

Mitt livs stora fokus har alltid varit att leva nära Gud, att sträva efter att bli lik Jesus och förvalta mina gåvor för att hjälpa andra. Ändå har jag ofta pinsamt svårt för att se min egen synd, vilket hindrar mig från att inse mitt behov av förlåtelse.

När jag så till slut vågade möta min strategi ledde det till ännu en kris. Det var som att få en karta över mitt inre landskap och en ficklampa som lyste rakt på mina smärtpunkter. Jag blev plågsamt medveten om min egen brustenhet och mitt stora behov av Jesus. Jag kände mig avslöjad, bekräftad och befriad på samma gång. Trots ett helt liv som kristen hade nåd varit ett abstrakt begrepp. Nu bländade nåden mig.

Tänk om det stämmer att enneagrammet är en trojansk häst rakt in i kristenheten?

—  Zandra Erikshed

När jag läste om de andra strategierna började jag även förstå mönstren bakom andras tankar, känslor och agerande. Det gav mig kärlek och tålamod, inte minst till dem jag tidigare hade haft svårt för. Plötsligt var det som att se speglingar av Gud i alla jag mötte. Ofta kom jag på mig själv med att bli tårögd på stan. Alla dessa människor! Var och en med sin kamp och ofta missriktade längtan efter trygghet och kärlek. Så omedvetna om sitt inneboende värde och hur högt älskade de redan är!

Trots detta har jag fortsatt att brottas med enneagrammet. Jag har läst kritiken, bett och varit öppen för att Gud skulle ta det ifrån mig. Anklagelserna är så tunga att jag har tvingats att möta dem. För tänk om det stämmer att enneagrammet är en trojansk häst rakt in i kristenheten? Något som ser ut som ljusets ängel men som leder människor helt fel?

Och visst kan enneagrammet missbrukas. Det kan göra oss fanatiska, distraherade och bli till en avgud. Vi kan skylla vårt dåliga beteende på vår strategi eller sätta siffror på varandra utan omsorg. Enneagrammet bör alltid användas varsamt och i respekt.

I min brottning upplevde jag till slut hur Gud gav enneagrammet tillbaka till mig. Samtidigt fick jag en stor frid och en befrielse från den svartvita världsbild och livslånga rädsla som gjort mig mer fokuserad på att inte göra fel, än att leva i tillit till Gud och att han leder mig där jag går bedjande fram.

Men om ditt samvete ändå säger nej till enneagrammet, låt det vara. Allt är tillåtet, men allt är inte bra för dig.

Även om det finns begränsat med forskning gjord på själva enneagrammet (det ägs inte av någon, så det finns inte någon ekonomisk vinning i det) motsägs det inte heller av den samlade psykologiska forskningen. Tvärtom går det hand i hand med till exempel KBT och anknytningsteori och undervisas på de amerikanska universiteten Stanford och Harvard. Det är godkänt av Psykosometriska Institutet och rekommenderades för klinisk psykiatrisk användning i en artikel från 2020 i The American Journal of Psychiatry. (Vilket ett antal psykiatriker dock redan har gjort sedan sjuttiotalet.)

För mig bekräftar den breda bakgrunden enneagrammets sanningshalt, snarare än underminerar det.

—  Zandra Erikshed

Enneagrammet är inte ett kristet verktyg – utan ett mänskligt, med rötter spridda över tid och rum – till exempel hos ökenfäderna. Under de senaste femtio åren har personer från många olika bakgrunder bidragit till dess utveckling. För mig bekräftar den breda bakgrunden enneagrammets trovärdighet, snarare än underminerar det. Det säger något om människan som Guds avbild och att det är där vi har vårt djupaste ursprung – oavsett kultur och religion. Men självklart är enneagrammet en modell, och kan aldrig visa hela sanningen om människan.

I dag är jag certifierad enneagramcoach. Jag får se trötta relationer få nytt liv. Människor börjar se på varandra med nåd och empati. Individer börjar ta ansvar för sina begränsande tankar, känslor och handlingar. Arbetsplatser får en förbättrad kommunikation och lösta konflikter. Det är om något en gudsdoft i en trasig värld!

Endast Jesus kan frälsa oss. Men vi behöver själva aktivt jobba på vår gudslikhet, vår helgelse. Där kan enneagrammet, trots sina brister, vara till stor hjälp.

Jag vet ingen som lämnat sin tro på grund av enneagrammet. Däremot vet jag många människor som genom det har insett sitt behov av Jesus. Paulus vittnade i Athen med hjälp av deras tillbedjan av en okänd Gud. Kan det vara så att enneagrammet ger oss ett språk för att i vår tid tala om människans brustenhet, behov av förlåtelse och sanna identitet?

[ Varför har enneagram blivit så populärt bland kristna? ]