Debatt

Hade samfunden tagit vara på den sunda trosteologin hade mycket kunnat se annorlunda ut

Replik. Det fanns områden som saknades och det fanns behov som behövde fyllas. Det fanns en längtan efter en undervisning som kunde stärka tron på Guds ord och hans obegränsade möjligheter, skriver Roine Swensson.

I den aktuella dialogen om trosteologin som behöver helas, initierad av Mikael Stenhammar, skrev Gunnar Löfgren en artikel där han ställde flera intressanta frågor som vi behöver analysera. Två av dessa vill jag anknyta till: Var det något som saknades i den svenska kristenheten när trosteologin svepte in på 1980-talet? Fanns det ett behov av någon återupptäckt?

I mitt svar på dessa frågor går jag inte närmare in på hur den speciella trosförkunnelsen, som främst representerades av Livets ord, lyckades eller inte att på ett bibliskt sätt möta dessa behov. Jag vill i stället lyfta fram en delvis annan variant av trosförkunnelse som nådde vårt land under slutet av 1970-talet, alltså några år innan Livets ord bildades. Jag tänker på den undervisning som den koreanske pastorn David Yonggi Cho gav oss vid flera besök i Sverige, och som fick en stor och avgörande betydelse för flera av oss som tog den till oss.

Det fanns ett andligt vakuum i svensk kristenhet, inklusive pingströrelsen, efter att den karismatiska förnyelsen och Jesusväckelsen hade börjat avta. Dessa väckelser hade fokuserat mycket på levande och påtagliga upplevelser av Jesus och den helige Andes kraft och gåvor. Andens enhet mellan oss som olika lemmar i Kristi kropp och en utåtriktad evangelisation hade också betonats.

Men nu var frågan hur vi som församlingar skulle komma vidare, så att vi fick se andliga genombrott och en starkare tillväxt och utveckling. Det fanns ett växande behov av en stark bibelundervisning som kunde öppna våra ögon för Guds ords alla löften, Guds obegränsade möjligheter, trons rika liv och vår nya identitet i Kristus.

Yonggi Cho betonade hur den levande tron alltid har sitt fokus på Jesus och hans försoningsdöd och seger. Men också hur vårt tankeliv, vårt synsätt och vårt tal har avgörande betydelse.

—  Roine Swensson

Det var i det här läget som David Yonggi Cho, pastor i världens största församling i Seoul, Sydkorea, vid flera tillfällen besökte Stockholm och predikade ett mycket trosstärkande budskap. Våren 1978 var både min fru och jag med på en stor församlingstillväxtkonferens som Stanley Sjöberg och City pingstförsamling anordnade. Pastor Cho undervisade oss om hur trons liv fungerar och hur vår lilla “senapskornstro” kan växa sig allt starkare genom en rätt jordmån i vår inre värld.

Han betonade hur den levande tron alltid har sitt fokus på Jesus och hans försoningsdöd och seger. Men också hur vårt tankeliv, vårt synsätt och vårt tal har avgörande betydelse. Han beskrev hur den helige Ande kan samverka med vår tro så att vi får inre visioner och drömmar, som genom uthållig bön och tacksägelse kan bli förverkligade.

En verklig ahaupplevelse var när han förklarade skillnaden mellan Guds allmänna ord i Bibeln till oss alla (logos) och Guds speciella personliga tilltal till oss genom Ordet och Anden (rhema). Hur logos ger oss en näring för vår tro, men hur rhema förlöser en starkare tro i en specifik situation. Att fylla sitt sinne med logos men också lyssna in den helige Andes rhemaord. Denna konferens präglades också av en mycket stark trosatmosfär där vi fick se och uppleva Guds kraft och under på ett mycket påtagligt sätt.

Denna undervisning fick helt avgörande betydelse för både mig och min fru, för vårt fortsatta andliga liv och vår tjänst som pastorspar. En ny dimension av trons rika liv öppnades för oss och vi fick gå vidare in i Guds rikes värld av underbara möjligheter.

När vi senare under detta år som pastorspar gick in en ny tjänst fick vi under de följande åren vara med om en underbar tid, då vi fick se vad Gud kunde göra i en lokal församling. Det har vi också gång på gång fått se i flera sammanhang sedan dess.

Det som Gud lade ner i våra liv genom denna sunda trosförkunnelse har burit oss i både med- och motgång under alla dessa år som har gått sedan 1978. När jag för inte så länge sedan läste Carl-Erik Sahlbergs memoarbok blev jag glatt överraskad över att han också hade varit med på samma konferens, och att den hade inneburit en stark trosförnyelse också för honom, som hade påverkat resten av hans liv och tjänst.

Om pingströrelsen och andra samfund då hade tagit till sig Yonggi Chos starka, sunda och balanserade trosförkunnelse hade mycket kunnat se annorlunda ut i den fortsatta andliga utvecklingen i Sverige. Det var ju dessa sanningar som behövde återupplivas i våra församlingar. Nu blev det tyvärr inte så. Vi var ganska få pingstpastorer med på konferensen 1978. När jag kollade i historieverket Pingströrelsen (2007) så finns inte en enda hänvisning till David Yonggi Cho och hans undervisning i Sverige. Däremot gav Förlaget Filadelfia ut några av hans böcker.

Min slutsats är: Det fanns områden som saknades och det fanns behov som behövde fyllas. Det fanns en längtan efter en undervisning som kunde stärka tron på Guds ord och hans obegränsade möjligheter.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig