“Vi förstår hans vägar bättre ovan där”, sjöng vi i min barndoms kyrka och menade allvar. När katastrofen var ett faktum, när sjukdomen drabbade eller döden knackade på dörren tänkte man så. På vår sida av evigheten går inte allt att förklara. På vår sida löser sig inte allt. På vår sida kan man be om under och under kan verkligen ske, men ibland dröjer Gud av någon outgrundlig anledning. Ibland får man vänta på Jesus. Så även om tron var “här och nu”, sträckte den sig alltid framåt. En dag kommer allt förändras. En dag kommer allt att bli nytt. En dag kommer allt förklaras. Spänningen mellan “redan nu” och “ännu inte” höll teologin samman, men inte bara teologin utan också hela livet.
