Får vi be om mesta möjliga ideologi i valdebatten?

Vid den här tiden om ett år är det sex veckor kvar till riksdagsvalet. Valrörelsen har redan varit i gång ett bra tag men intensifieras nu med torgmöten, utspel och debatter. Allt tyder på att utgången kommer att vara oviss. 

Elisabeth Sandlund

Vikarierande ledarskribent

En första fråga är om något parti kommer att åka ur riksdagen. Liberalerna ligger sämst till men vare sig Centern eller Kristdemokraterna kan känna sig helt säkra, även om de tagit sig över fyraprocentspärren i de senaste opinionsundersökningarna. 

En andra fråga är det ständigt lika heta spörsmålet ”Vem tar vem?”. Vem kan regera ihop med vilka? Och vilka kan inte alls tänka sig att sitta vid samma bord i Rosenbad?

Det vore olyckligt om fokus i valrörelsen helt och hållet kom att handla om regeringsfrågan. Men det är lika olyckligt om väljarna tvingas köpa grisen i säcken. Luddiga eller tvetydiga besked öppnar för svekdebatter efter valet och riskerar att spä på ett politikerförakt som inte gynnar någon.

Vilka teman kan tänkas bli viktiga i 2026 års val? På många områden råder i hög grad konsensus mellan de stora partierna. Dit hör migration (så liten som möjligt), brottsbekämpning (så tuff som möjligt) och upprustning (så kraftfull som möjligt). Inte mycket att bråka om, alltså, om vi inte hamnar i en situation där politikerna bjuder över varandra i restriktivitet, hårda tag eller försvarssatsningar. Det har vi sett exempel på tidigare och det är inte vare sig upplyftande eller framåtsyftande.

Nog vore det mer inspirerande och spännande med en valrörelse där partierna ansträngde sig för att måla upp en bild av den framtid de önskar för Sverige med utblickar mot såväl Europa som övriga världen. Vilket samhälle vill vi leva i, inte bara de närmaste åren utan på sikt? Och vilka politiska lösningar, med utgångspunkt i respektive partis ideologiska rötter, ser de som vägen framåt? 

Här finns möjligheter till en levande debatt som har förutsättningar att lyfta och att öka intresset för politik även hos desillusionerade unga,  varav alldeles för många har bristande tilltro till politiker och inte så få gör tummen ner för demokrati som sådan. 

Sorg och ilska efter översvämningen i Texas

Men en valrörelse behöver också konkreta debattämnen. Ett sådant borde klimatfrågan utgöra, högaktuell när USA, Europa och även Sverige drabbats av extremväder denna sommar. Enligt en färsk undersökning från EU-kommissionen är det ingen brist på klimatmedvetenhet hos svenska folket. I EU som helhet anser 81 procent att det är viktigt att EU är klimatneutralt 2050. För svensk del är andelen hela 91 procent.  Det parti som kan presentera en trovärdig färdplan framåt och krydda anrättningen med kreativa lösningar som gör att de som är beroende av bil klarar sin privatekonomi även om drivmedelspriserna ökar.

Nytänkande krävs också om svensk industri ska kunna gå i spetsen för och dra nytta av den gröna omställning som kräver stora investeringar men ger goda framtidschanser. Det vore illa om Northvolts dikeskörning tillåts kasta skugga över exempelvis stålprojekten Stegra i Boden och Hybrit i Luleå.

Ett annat område där kreativa lösningar är nödvändiga, gäller infrastruktur, inte minst järnvägarna. Kopplingen till klimatfrågan är uppenbar – ska färre välja bort bil eller flyg måste tågen gå i tid, komma fram i tid och ha ett rimligt pris. Vem väljer nattåget till Luleå i stället för flyget när kostnaden är nästan exakt dubbelt så hög och risken att bli strandsatt i Bastuträsk (förlåt, eventuella Dagenläsare på orten) är överhängande? 

Debatt: Först då kommer fler kvinnor vilja sätta barn till världen

Högst upp på listan över frågor som är viktiga för svenska folket kommer sjukvården. Det är inte förvånande, eftersom den är bokstavligt talat livsviktig. Vilket parti har bästa idéerna hur köerna ska kunna kapas och jämlika möjligheter till vård i hela landet säkerställas utan att vårdpersonalen går på knäna? Nytänkande är återigen nyckelordet.

Det gäller också den fråga som  något otippat seglat upp på den politiska dagordningen – den historiskt sett unikt låga nativiteten. Ett är säkert – tvångsåtgärder fungerar inte. I stället för piska gäller det att vifta med tillräckligt lockande morötter, i form av en familjepolitik som ger unga människor trygghet i att rollen som förälder går att förena med yrkesmässiga ambitioner och personlig utveckling.

Ett sista förslag. Vilket parti vågar på allvar ta tag i situationen för de människor i vårt land som av olika orsaker inte lever upp till kraven på självförsörjning, de som inte kan dra sitt strå till den nationalekonomiska stacken? Det handlar om personer med funktionsnedsättning men också om långtidsarbetslösa, sjukskrivna, missbrukare, hemlösa. Ja, listan kan göras lång. Särintressen? Så kan man se det. Men man kan också inse att också de har rösträtt. Och framför allt att nästan alla har någon i sin närhet – släkting, vän, granne – som far illa mitt i välfärdssamhället. Här finns, kära politiker, både hjärtan och röster att vinna.