För 20 år sedan delades Utbultstipendiet ut första gången och passande nog var antalet sökande i år rekordstort. Ur denna skara har juryn, som består av Lars Lisa Andersson, Laila Dahl, Rebecca Malmborg, Urban Thoms och Roland Utbult, vaskat fram tre sökanden som nomineras. Alla som kommer till Dagengalan kommer att få höra de nominerade live under kvällen. Där offentliggörs också vem som slutligen får ta emot årets Utbultstipendium som är på 15 000 kronor.
JONAS ENGSTRÖM, 46 år, Lerberget
1. Hur skulle du presentera dig själv som musiker?
– En nyfiken och målmedveten körledare som skriver sånger när det saknas en sång till en konsert, gudstjänst eller skiva. Ibland känner jag mig som ett bi som har fått lyxen att besöka många olika sammanhang för att samla in godsaker som jag kan ta med mig och berika nästa sammanhang med.
2. Hur känns det att vara en av tre nominerade till Utbultstipendiet 2019?
– Det känns fantastiskt roligt. Framför allt med tanke på nya skivan "Små sånger om stora ord" där jag, i en tid av fake news och utbredd psykisk ohälsa, har velat ta det bästa från den svenska och afroamerikanska körtraditionen för att sätta toner till några ord som jag tror att vi behöver prata om. Var tid har sina ord och tidsmarkörer. Men vissa ord som Nåd, Sanning och Förlåtelse kommer vi liksom aldrig förbi om vi ska kunna leva tillsammans.
3. Berätta om hur musiken kom in i ditt liv?
– Jag har sjungit i barnkör sedan jag var liten. När jag var 15 år behövdes det killar i Kulla Gospel och jag sjöng gospel för första gången och kände redan första kvällen att detta vill jag göra med mitt liv. Jag drogs med i de hoppfulla texterna, de medryckande tonerna där alla i rummet, hela min kropp och hela mitt liv med kamp och glädje fick plats.
4. Vilka musikprojekt är du involverad i just nu?
– Just nu är det mycket fokus på nya skivan "Små sånger om stora ord", där jag och min kör One Nation den 22 november har "extra-release" under Novembermötet på Gullbrannagården där bland andra Charlotte Höglund och Tomas Sjödin medverkar. Förutom inspirationsdagar kring "Kören som växtplats" ligger fokus på Gospelfest i Malmö den 1 februari, som sedan starten 2016 i det då nybyggda Malmö Live och årligen samlar över 1 000 sångare. Denna gång tillsammans med gästerna Isaac Cates och Zeke Locke, två kreativa körledare som båda, på olika områden, bygger broar och river murar i gospelmusiken gränsland.
5. Vilka är drivkrafterna för ditt skapande?
– Att uppmuntra och utmana. Att tala uppriktigt om livet och att alltid försöka tillföra en gnutta hopp. Aldrig det ena utan det andra. "Uppriktigheten och hoppet förutsätter varandra och båda är en del av skrivarens ansvar" (citat Tomas Sjödin). För mig har körsången och gospelmusiken blivit mitt sätt att både leva och dela min tro. Kören är både ett instrument och en växtplats. Där får jag vila och växa. Oavsett om det är 1 000 sångare på Malmö Live eller 60 sångare i Höganäs Världskör där hälften har utländsk bakgrund tänker jag ofta: Var skulle dessa människor möts, delat en stund av livet, skapat och vuxit tillsammans om inte i denna kör?
6. Vilka är dina viktigaste musikaliska förebilder?
– Denna intervju är för kort för att nämna alla. Jag skulle kunna prata om Astor Piazollas passionerade bandoneon-spel, Eva Cassidys otroligt berörande sång eller Hans Zimmers unika förmåga att skriva melodier som kan bära och förstärka ögonblick en hel film igenom.
– Men måste jag nämna tre blir det: Gospelpionjären Kirk Franklin för hans kompromisslösa passion att ständigt hitta nya vägar och ge hoppet vidare. Oavsett om det är med fantastiska sångare och musiker, i nya kontroversiella samarbeten eller med de jordnära men himmelsbundna texterna. Hans utmanande och uppmuntrande visioner gör att jag gång på gång, nu senast på körledarworkshop i London, blir påmind om varför det är han som har lett och drivit gospelmusikern framåt sedan 90-talet.
– Lina Sandell för att hon skrev så enkelt som möjligt. Men aldrig enklare. Hon skalade bort och behöll. Hon är inget "one-hit wonder". Hennes sånger håller, berör och bär då det behövs som bäst. 2019, mer än 100 år efter hennes död, är sångerna, inte en men flera, fortfarande bland de mest önskade exempelvis på begravningar.
– Per-Erik Hallin för att skivan "Carola & Per-Erik i Rättvik" betydde allt när jag försökte hitta sväng i mitt pianospel. För hans röst och sättet att förmedla varje stavelse i en sång och hans fantastiska förmåga att hitta formuleringar när han skriver. Inte minst på engelska där han har ett poetiskt men precist språk som jag önskade att jag hade.
7. Vad drömmer du om när det gäller din egen musik?
– Jag har aldrig haft någon lång bucketlist. Jag har fått förmånen att uppnå många små drömmar längst vägen, eller också har jag inte satt tillräckligt konkreta storslagna mål för att jag inte tycker om att misslyckas. Just nu drömmer jag om, och arbetar hårt för, att alla 15-åringar i Sverige ska få höra sången "Ord" från nya skivan. Jag tror på riktigt att det skulle förändra mycket om vi verkligen förstod ordens makt. På gott och ont. Ord är inte "något som vi bara säger" utan ord är, på riktigt, som ett frö som växer och ger liv. Eller som en droppe gift som dödar allt som gror.
8. Vad skulle det betyda för dig att få Utbultstipendiet 2019?
– Det känns overkligt, hedrande och skulle vara en cirkel som sluts, eller sträcks ut vidare, då Rolands sånger betydde mycket för mig när jag började sjunga i kör. Det skulle ge kraft och inspiration till att jobba vidare och vara ett litet vägmärke om att i alla fall någon tycker att jag är på väg åt rätt håll.
Läs mer Benesser vill ge rockpubliken hopp - fick Utbultstipendiet 2018
ANNA MARTINSON, 25 år, Göteborg:
1. Hur skulle du presentera dig själv som musiker?
– Jag är en glad och energisk musiker. Jag älskar att sjunga och spela musik och det tror jag syns på mig när jag spelar. Jag spelar musik åt vis- och pophållet och det gör jag för att jag gillar när texter får vara i fokus. Så egentligen kan jag spela vilken genre som helst bara låten har en bra text. För mig är det väldigt viktigt att musiken får vara glädje och mening som inte är kopplat till prestation. Jag vill bara få sjunga och inte fundera så mycket på vad som är bra och dåligt.
2. Hur känns det att vara en av tre nominerade till Utbultstipendiet 2019?
– Det känns väldigt stort och hedrande. På många sätt känns det som ett litet tecken på att jag är på väg åt rätt håll. Ibland kan det vara skönt att få ett sånt när man liksom bara jobbar på hela tiden. Det känns väldigt kul att få höra att min musik kan beröra andra eftersom det verkligen är ett mål med den för mig.
3. Berätta om hur musiken kom in i ditt liv?
– Eftersom mamma och pappa älskar musik och spelar mycket båda två har musiken alltid funnits tillgänglig. Men de har aldrig trängt sig på med musiken. Jag fick själv visa att jag hade intresse och då hjälpte de mig att lära mig. Sedan fick jag ofta inspiration från till exempel pappas låtar och han vill alltid berätta om bra musik som han hittar. Så jag tror jag hittade musiken hemma, men sedan tog jag den med mig även utanför hemmet. Sången tog nog plats i mig ganska snabbt och sedan dess har den varit något jag får livsglädje av!
4. Vilka musikprojekt är du involverad i just nu?
– Just nu håller jag på med en ny skiva med lovsånger. Det är första gången jag släpper lovsånger och det känns stort och spännande. Sedan leder jag en gospelkör i Lerum där jag får jobba mycket med arrangemang och framför allt – ha kul med körmedlemmarna. Det är något alldeles fantastiskt i att få sjunga ihop och skapa något tillsammans.
5. Vilka är drivkrafterna för ditt skapande?
– Musik har sådan makt. Jag tror att musik kan förändra världen. Via musiken har jag en möjlighet att nå in i människors liv. Jag tror att vi i dag är väldigt ensamma och har våra känslor för oss själva. Jag vill att det ska vara tvärtom, och då börjar jag helt enkelt med att berätta mina känslor och sedan får andra lyssna och se om de känner igen sig. Då kanske de också kan dela sina känslor och tankar.
6. Vilka är dina viktigaste musikaliska förebilder?
– Oj, det finns många som jag har sett upp till genom åren. En är Annika Norlin eftersom jag upplever att hon alltid skrivit sanningen. Det är något av det svåraste som finns när man skriver låtar och något jag alltid strävar efter. Hennes låtar är alltid fulla av sanning och det är coolt. Inom den kristna branschen har Michael Jeff Johnson varit en stor inspiration i att han kan skriva så mycket om Gud och tro utan att egentligen nämna just de orden. Han formulerar sig på ett sätt så att jag tror att även de som inte är troende förstår vad han menar. Så vill jag också skriva.
7. Vad drömmer du om när det gäller din egen musik?
– Jag hoppas att musiken jag skriver kan få människor att känna sig mindre ensamma i det de känner. Vi är aldrig ensamma. Och i det tar jag ju gärna in Gud och skriver om hur han kan ge oss mening. Jag skulle önska att min musik fick bli en bro för människor som inte tror på Gud till att våga fundera på möjligheten att han finns. I dag behöver folk mening tror jag och jag hoppas att min musik kan förmedla att det finns en mening med våra liv.
8. Vad skulle det betyda för dig att få Utbultstipendiet 2019?
– För mig skulle stipendiet betyda att jag skulle få en väldigt bra förutsättning att göra klart min lovsångsskiva. Den blir förhoppningsvis klar ändå men stipendiet skulle hjälpa på många sätt. Sedan skulle det, liksom nomineringen i sig, ge en skön bekräftelse på att jag är på rätt väg.
Läs mer Därför instiftade Roland Utbult sitt stipendium
PETTER ALIN, 26 år, Bromma:
1. Hur skulle du presentera dig själv som musiker?
– Jag är en frilansande multiinstrumentalist, arrangör och låtskrivare. Utöver mitt huvudinstrument som är elgitarr spelar jag även många andra stränginstrument bland annat pedal steel, mandolin och banjo. Jag älskar att vara kreativ och få lägga ner något av mig själv i musiken jag medverkar i. Jag brinner för att alltid hitta något nytt, ge en låt något eget och inte fastna i gamla hjulspår. Jag trivs bra i ledarrollen, som i musikvärlden ofta kallas för kapellmästare, och tror att min gåva i första hand ligger i att se helheten. Jag jobbar även som arrangör i Betlehemskyrkan i Stockholm där jag hjälper musiker att komma i funktion genom att hitta en roll till dem som passar deras nivå. I år startade jag bandet Jeremia där jag är låtskrivare, gitarrist och arrangör.
2. Hur känns det att vara en av tre nominerade till Utbultstipendiet 2019?
– Överraskande och väldigt roligt. Jag vet att många sökte i år och att det finns många duktiga kristna musiker i Sverige så jag räknade verkligen inte med att bli nominerad. När jag tittar på tidigare vinnare tar jag det ännu mindre för givet då det är så många fina förebilder som fått det.
3. Berätta om hur musiken kom in i ditt liv?
– Musiken har varit min egen grej sedan jag var liten. Ingen i min familj sysslar med musik men vi hade ett piano och en gitarr hemma och alla lyssnade mer eller mindre på musik. Jag hittade mina egna band och artister som jag lyssnade på själv och minns att jag ibland bara satt framför cd-spelaren och lyssnade igenom hela skivor. De första fem åren jag spelade gitarr tog jag inga gitarrlektioner, utan tog själv reda på saker och började skriva musik på egen hand. Jag har tydliga minnen av att förstå musikteori utan att ha ett språk för det, så jag hittade på egna benämningar.
– Intresset tog fart när klasskompisarna började lyssna på sina föräldrars musik, 1970- och 80-tals rock med band som Kiss och AC/DC. Mina föräldrar försökte sätta mig i kulturskola på gitarr och när jag till slut fick en plats sa jag som tolvåring till gitarrläraren att jag nog redan kunde det mesta. Först på folkhögskolorna Rockmusiklinjen och Betel (Bromma folkhögskola) förstod jag att jag ville satsa på musiken.
4. Vilka musikprojekt är du involverad i just nu?
– I Betlehemskyrkan jobbar jag med att engagera ideella i musiklivet. Det innebär att jag skriver arrangemang och noter så att olika instrument kan vara med. Vi sjunger både gamla psalmer och nya lovsånger på gudstjänsterna med målet att inte göra så stor skillnad på traditionerna, och genom att låta medlemmarna få vara med på till exempel valthorn, saxofon, klarinett och trumpet hittar församlingen en gemensam väg framåt. I mina frilansuppdrag spelar jag just nu med artisten SofiaA som nyligen vann P4 Stockholm, med ett pop/jazzband som heter Tall Tales som är aktuella med albumet "First Quarter", mycket gospel med olika körer som The Master''s Voice och projekt med Svenska Gospelverkstaden. Mest aktuellt är en EP som min fru Helena Alin släpper i november som jag varit med och arrangerat och spelat in. Under hösten påbörjar jag nästa inspelning med Jeremia som kommer bli ett album.
5. Vilka är drivkrafterna för ditt skapande?
– I mitt låtskrivande handlar det om att i text och musik återskapa de känslor som berör mig djupast. Jag tror att det är då som jag bäst kan beröra andra. Jag ser musik, oavsett om det är en konsert eller en inspelning, som en möjlighet att säga något till lyssnaren, att rucka lite på vardagens tristess och få människor att tänka efter. För mig kan det vara i improvisationen, ett galet gitarrsolo som bryter jantelagen, eller i en text om himmelen som ger den utmattade trösten om att en dag ska bräckliga kroppar bli hela igen. Jag tror människor i dag har mycket de behöver bli befriade från och att musiken kan vara ett av verktygen.
6. Vilka är dina viktigaste musikaliska förebilder?
– En stor förebild är Emil Svanängen (Loney Dear) och hans sätt att skapa i stundens hetta. När jag lyssnar på honom live är jag trygg i att inte veta vad som ska hända och känner mig på något vis delaktig, som att konserten kanske inte skulle varit densamma om jag inte var där. Det är något jag tar med mig in i Jeremia, att upplevelsen är här och nu i mötet med människorna som är där, vilket blir allt ovanligare i samtidens gränslösa tillgänglighet. En annan inspiration är bandet Snarky Puppy som tar med gospel in i fusion och instrumentalmusik. Snarky Puppy sätter låtarna i fokus snarare än solona vilket är vad jag vill göra i Jeremia.
7. Vad drömmer du om när det gäller din egen musik?
– Min dröm med Jeremia, och annan musik jag skriver, är att få beröra människor, i vemodet finna den som sörjer och ge tröst, och i glädjen få ge hopp. Jag vill också få göra det utanför kyrkans scener där det finns så många som behöver hopp.
8. Vad skulle det betyda för dig att få Utbultstipendiet 2019?
– En enorm uppmuntran, framför allt i att våga satsa på drömmar. De skulle även vara en bekräftelse i min längtan att genom att gå en mindre kommersiell väg hitta nya uttryck. Kanske kan det vara en uppmuntran till andra musiker med alternativa projekt också.