Gunnel Vallquist brände alla sina brev

Gunnel Vallquist var en av 1900-talets mest tongivande kulturpersonligheter. Alva Dahl har skrivit en biografi om hennes liv – trots att Vallquist själv inte ville bli omskriven.

Språkvetaren och författaren Alva Dahl har påfallande mycket gemensamt med Gunnel Vallquist – Proustöversättaren och Svenska Akademiledamoten som gick bort 2016. Alva Dahl är precis som Vallquist översättare, övertygad kristen och dragen till klosterlivets hängivenhet och uppoffrande livsstil.

De gemensamma nämnarna var också det som väckte Alva Dahls vilja att skriva en biografi över just Gunnel Vallquist. Eller, Vallquist blev på ett sätt en förevändning – ett alibi – för att kunna skriva om ämnen som intresserar Alva Dahl.

– Jag hade länge velat skriva om saker som språk och översättning, liturgi, ekumenik och vänskap, men inte hittat något bra tillfälle. Det var när jag satt i Sigtunastiftelsens klipparkiv och läste tidningsurklipp om Gunnel Vallquist som jag insåg att hon skulle kunna utgöra en röd tråd i en bok om dessa teman, berättar hon.

Vi sitter på en parkbänk omgivna av försommargrönska och fågelkvitter i närheten av det nedlagda mentalsjukhuset Ulleråker i Uppsala där Alva Dahl hyr ett arbetsrum. Lägenheten där hon bor tillsammans med sin man Tore och dotter Teodora ligger bara en stenkast längre bort. Alva Dahl visar runt, pekar ut särskilt vackra träd och berättar att boken “Slå rot i förvandlingen – Gunnel Vallquists liv och livshållning” ännu inte kommit från tryckeriet.

– Jag känner mig lite nervös. Det är så svårt att veta vad det blev av allt arbete innan jag har boken i min hand, säger hon.

[ Alva Dahl blir stilistisk expert när NT översätts på nytt ]

Alva Dahl har arbetat med boken i nästan fem år. Den har tagit henne på resor ut i Europa och inom Sverige – till Frankrike och Italien såväl som till Västergötland, Sigtuna och Rimbo. Platserna var viktiga för Gunnel Vallquist och Alva Dahl har följt i hennes spår för att upptäcka de avtryck som Vallquist gjorde i världen.

Under arbetets gång har Alva Dahl dock tvivlat på projektet. Gunnel Vallquist var tydlig med att hon inte ville bli omskriven efter sin död. Hon brände brev och anteckningar och såg till att efterlämnade dokument förblir otillgängliga under lång tid framöver. Detta har försatt Alva Dahl i en prekär situation.

– Jag funderade mycket fram och tillbaka, men kunde ändå inte släppa tanken på boken. Flera av Gunnels vänner uppmuntrade mig att skriva. Sedan var Gunnel själv intresserad av livsöden och publicerade till exempel Emilia Fogelklous brev efter hennes död. Jag kom fram till att det ändå måste vara helt okej att jag skriver. Framför allt kände jag nog ett behov att skriva för min egen skull, för att få grepp om vissa saker som jag ville utforska.

Alva Dahl framhåller att hon inte har haft någon ambition att “avslöja sanningen om Gunnel Vallquist”. Memoarboken ska inte heller ses som en encyklopedi. Snarare är det en tolkning av Vallquist offentliga, yttre person.

Tror du att de fanns någon särskild anledning till att Gunnel Vallquist inte ville bli omskriven?

– Jag vet inte om det var något särskilt som hon inte ville skulle komma fram. I så fall tror jag inte att jag har hittat det, och jag bryr mig inte så mycket om det heller. Kanske någon tänker att hon inte ville att det skulle komma fram att hon en gång varit gift, att hon förmodligen förlorade ett barn eller att hon var förlovad med Arne Rask ett tag. Det fanns också rykten om att hon skulle ha haft ett förhållande med Eva Alexanderson. Men för mig är det inga skandaler.

[ Peter Halldorf: Vallquist förenade tankens klarhet med en djup fromhet ]

“Slå rot i förvandlingen” tar läsaren in i Gunnel Vallquists värld. Till den nomadliknande barndomen i officersfamiljen, till de stökiga skolåren och till det avgörande ögonblicket när Gunnel Vallquist som tonåring tar emot nattvarden och “tron ges henne i ett slag”. Vi får följa hennes andliga resa genom upptagningen i Katolska kyrkan, åren hos benediktinerna i Frankrike och i ivern för ekumeniken. En livshållning hos Vallquist var att aldrig låta den religiösa bildningen hamna på en lägre nivå än yrkeskunskaperna. Den verkar som att den andliga fördjupningen var hennes fokus – översättandet och författarskapet medel för att nå dit.

När författaren Sara Stridsberg höll sitt inträdestal i Svenska Akademien och talade om sin företrädare nämnde hon hur Vallquist i ett 1960-tal präglat av uppgörelse med gamla gudar och förbud klev fram i offentligheten för att med auktoritet och klarhet tala om tro, helighet och fromhet. Stridsberg lyfte också särskilt fram att Vallquists ögon ägde ett skimmer som fick “även den hårdaste ateist att undra vem det är som har tänt det där ljuset som strömmar ur människoblicken”.

Även Alva Dahl beskriver i sin bok hur Gunnel Vallquist hade en tilldragande effekt på sin omgivning; många imponerades av hennes rörliga intellekt och hon fick leda flera människor till tro.

Vad har fascinerat dig med Gunnel Vallquist under arbetets gång?

– En sak är paradoxerna som hon förkroppsligar. Men det är i för sig möjligt att man skulle hitta det i allt material. Johan Svedjedal skriver i “Att skriva liv” att alla biografier handlar om paradoxer eftersom människor är paradoxala. När jag läste det tänkte jag: Å nej, vad banal jag är! Jag trodde att det bara var min biografi som handlade om det, säger Alva Dahl och skrattar till.

[ Alva Dahl: Jag har alltid känt mig annorlunda ]

Men kanske är Gunnel Vallquist i högre utsträckning än andra en symbol för den skenbara motsägelserna: En karismatisk sällskapsmänniska som levde stora delar av sitt liv ensam, på ytan stram och lärarinnaaktig men i relation till vännerna ömsint och innerlig. Och samtidigt som hon var hängiven arbetet med översättningen av mastodontverket “På spaning efter den tid som flytt” hittade hon hela tiden undanflykter för att arbeta med annat. Livet ut var hon trogen Katolska kyrkan, men hon levde ändå i ständig opposition; “lydnad under protest” var hennes paroll.

Alva Dahl inledde arbetet med boken kort efter att Gunnel Vallquist gått bort. Hon fick aldrig tillfälle att träffa henne. Och hon vet inte heller om hon hade velat det.

– Jag har inte alls samma överklass- eller akademikerbakgrund som hon och jag föreställer mig att hon skulle tänka på mig som obildad och tycka att jag uttryckte mig slarvigt. Kanske skulle jag känna mig underlägsen henne för att jag inte kan franska eller för att jag översätter från engelska som anses mycket mer ytligt, funderar hon, men tillägger:

– Så tänkte jag i alla fall tidigare, men nu när jag har skrivit om Gunnel är jag inte säker längre på att det skulle vara så. Jag hade förmodligen fel.

I en intervju som du återger i boken säger Gunnel Vallquist att vi inte ska vara rädda för att beundra varandra. Skulle du säga att du beundrar Gunnel Vallquist?

Alva tystnar och säger att hon har svårt att relatera till just det, hon är själv mycket mer försiktig med beundran än vad Gunnel Vallquist var. Men efter intervjun får jag ett sms:

“Vid närmare eftertanke har jag nog ingenting emot att säga att jag beundrar Gunnel Vallquist. Men inte som en idol man ser upp till utan som en vän man inspireras av.”

---

Fakta: Alva Dahl

Ålder: 36.

Bor: Uppsala.

Familj: Gift med Tore, dottern Teodora.

Gör: Språkvetare, författare och översättare.

Aktuell: Med boken “Slå rot i förvandlingen – Gunnel Vallquist liv och livshållning” (Ellerströms förlag)

---