Nellynätverkets andaktsbok visar på livets dubbelhet

Titel: Du vänder ditt ansikte mot jorden

Författare: Nellynätverket, Åsa Molin (red).

Förlag: Libris (175 sidor)

Genre: Andaktsbok

Ibland beskylls kristna, åtminstone frikyrkligt kristna, för att vara glättiga. Den typen av människor som ger snabba svar på svåra frågor och som vill gå ”från härlighet till härlighet”, utan att vara förankrade i verkligheten. Men jag börjar också tro att det är en fördom på utdöende. För överallt (känns det som) träder teologer, pastorer och kyrkliga ledare fram och förmedlar ett budskap som är motsatsen till glättigt. I stället handlar det om att acceptera tillvaron och mänskligheten såsom den är, och mitt i det ändå kunna hoppas på ett annat rike.

Just det förkroppsligar skribenterna i Du vänder ditt ansikte mot jorden. De tillhör Nellynätverket, som är uppkallat efter 1800-tals predikanten Nelly Hall, och de arbetar alla med kristen förkunnelse på olika sätt. Tidigare har de gett ut Att vakna upp till liv (2019) och Stjärnklart (2020). När de nu, i sin tredje andaktsbok, skriver om våren låter de hela livet få rymmas. Redaktören Åsa Molin gör det klart redan i förordet: Våren är både vitsippor och pollenallergi, precis som livet är både kyssar och krigsbrott.

Stilistiskt sett finns det dock en överhängande risk med att skriva om just våren; det är lätt att fastna i det som på engelska kallas belletrism – att vackra beskrivningar blir viktigare än innehållet. Nellynätverkets skribenter är stundtals där och tassar, men lyckas också överraska läsarna och gå bortom det inlärda. Det är då det blir som bäst!

Du vänder ditt ansikte mot jorden består av fyrtio korta andakter som inleds med ett bibelord, ett citat eller en strof ur en sång och avslutas med en bön. Vardagshändelser och bibelberättelser knyts ihop. Flera av skribenterna delar med sig av personliga kriser och svårigheter, men de texter som stannar kvar lite extra när jag slår igen boken är de som handlar om andra än de själva.

Charlotte Höglund berättar finstämt om hur hennes mormor hamnade i ett tyst och ovant ”mellanrum i livet” efter att hon sålt gården som varit hennes sysselsättning. Lisa Fredlund skriver om en kärv nunna som fick henne att ”sluta slåss mot livet”. Och Elin Klemetz, som varit bokens textredaktör men inte ingår i nätverket, återger i sin gästandakt en dokumentär om den finska Johan Venninen. Han som, trots att han var blind, inte lät sig hindras från att anlägga en trädgård, 20 meter ovanför sitt hus – en trädgård som ingen kan se, allra minst han själv. Klemetz skriver att han var en man som ”så uppenbart inte arbetade för sin egen vinning”.

Eftersom Nellynätverket nu skrivit andaktsböcker för tre av fyra årstider, förväntar jag mig att det så småningom också blir en bok om hösten. I den hoppas jag att skribenterna vågar ta ut svängarna ännu mer och utmana formen för vad en andakt kan vara. Men de får gärna fortsätta visa på tillvarons dubbelhet – att livet kan vara vackert, men också obarmhärtigt svårt. Även för en kristen.

[ Det kvinnliga nätverket Nelly prisas ]